Författare: Annzah

Dagens käk – med lite tips?

Till någon sorts brunch idag: 
 
 
Kikärter, tonfisk, avocado. Citronpeppar över alltihop och pressad citron och lite olivolja över kikärterna och avocadon. 
 
 
Lunch / eftermiddagsmellanmål: kikärter, keso, rädisor och en stoooor näve Icas toskanska salladsmix. Ännu en gång, lite olivolja och mycket citronpeppar. Cayenne på keson. 
 
 
   

 
 
 
Årets grillpremiär! Mamma och pappa gjorde smaskens grillspett med fläskfilé och paprika. Jag gjorde den där senapsbroccolin till mig istället för klyftpotatis (men jag smakade naturligtvis på en. Det måste man!). 

Smakebit på søndag – 30/3: Utvandrarna av Vilhelm Moberg

 
Jag har naturligtvis planerat att läsa Utvandrarna-sviten i många herrans år. Det har bara inte… blitt, som karaktärerna själva förmodligen skulle säga. Men nu är jag helt fast i första boken, och dagens Smakebit kommer ur just Utvandrarna. 
 
”När Robert vaknade på morgonen var öronvärken nästan borta, och under de följande dagarna försvann den helt och hållet. En tjockflytande gulaktig vätska som luktade illa började rinna ur örat. Det var det onda därinne som nu kom ut. Men någonting annat blev kvar: Det underliga ljudet, som ingen annan än han själv kunde höra. 

 
Det susande och brusande lätet stannade kvar; stundom ljöd det högre, stundom lägre, men det fanns där alltid inne i örat. Det gjorde inte ont, men han blev trött och utled på att höra det, när det följde honom natt och dag. Han band en klut om örat, han satte handen för, han stoppade in ullsuddar, men ljudet var kvar, ingenting kunde tysta ner det. 
 
Så en kväll när han låg och lyssnade till sitt eget öra förstod han vad detta sällsamma ljud betydde, som var till endast för honom: Det var bruset från ett stort vatten, som han lyddes till, det var bullret och larmet från havet självt. Det var havets läte och klang, som ljöd i hans öra – och bara för honom. Han var utvald: Oceanen kallade på honom, ropade honom ut. Och som genom natt och dag följde honom: Kom!
 
Ännu kunde han inte komma. Alla grindar på landbacken var fortfarande kvar.” 

Ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg, pp 142-143, Albert Bonniers Klassiker: 2013 (1949) 
 
 
 
 
Fler Smakebitar hittar du här! 

Bloggutmaning 365: 089 – Nyhetsställen

089. 5 ställen du brukar kika på för att få reda på nyheter 
 
Då räknar vi inte papperstidningar, antar jag? 
 
Jag följer ju länkar lite varstans ifrån, Facebook osv, men fem av sidorna jag självmant går in på är väl… 
 
♠ BBC News (mest på lördagarna för fotbollens skull)
 
Tycker att jag får en ganska bra överblick av dessa. Men tro mig, jag hamnar på allt möjligt, såväl Östersundsposten som lokaltidningar på Nya Zeeland, och kvällstidningarna förstås, och SVT och SR ibland. Det går bra det med, jag läser mer eller mindre allt jag kommer över även om det inte alltid är självvalt 🙂 
 
Facebook och Twitter är ju självklart överlägsna för att få syn på saker snabbt! 

2014: 72 – A pack of liars av Anne Fine

Jaha ja, det verkar som om denna har funnits i min ägö sedan högstadiet, men jag har inget minne av att jag läste den då. 
 
Det är i alla fall en söt liten historia av Anne Fine – samma kvinna som skrev Mrs Doubtfire, för övrigt. Laura och Oliver går i sexan och deras engelsklärare skaffar brevvänner åt klassen. Men – alla brevvänner skriver exakt likadant – utom en, som är fullständigt uppe i molnen, och är Olivers brevvän. 
 
För att liva upp det hela döper Laura om sig till Lady Melody Irwin… men är det bara hon som ljuger? 
 
Inget jag kanske skulle rekommendera till vuxna om de inte råkar vara högstadielärare, men om inte annat kanske det kan ge dagens ungdom en inblick i hur det var innan vi började maila varann istället för att skriva brev? 
 
Det är ju faktiskt väldigt trevligt att få post 🙂 
 
 

Dagens dikt: Jag tror på den ensamma människan av Gunnar Ekelöf

==
 
Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

 
 
== 
 
 

Några timmar i Botaniska (och lite i Slottsskogen)…

Håll i er! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Hääääärligt!