Författare: Annzah

Tematrio hos Lyrans Noblesser – kulturkonsumtion

Ah, ännu ett spännande veckotema hos Lyran! Berätta om tre kulturella aktiviteter ni gärna ägnar er åt! 
 
 
Föga förvånande är litteratur mitt främsta kulturintag. Jag läser och skriver och bloggar och läser lite till. Älskar att prata om böcker med likasinnade, älskar att gå omkring i bokhandlar och på bibliotek och i bokavdelningen på varuhus såväl som loppisar, läsa boksidorna i dagstidningarna och bokbloggar förstås. Och det är då sannerligen inte nödvändigtvis ”finlitteratur” jag läser heller – jag hugger på det mesta. Önskar att det blev av oftare att jag går på föreläsningar och författarprat och liknande, men varje gång jag har tänkt göra det har det varit fullbokat. Men skam den som ger sig! 
 
 
 
 
 
Musik är och har nästan alltid varit ett stort intresse – men det går i perioder. Ibland lyssnar jag knappt på något förutom radion om den råkar vara på där jag befinner mig, ibland har jag Spotify och Youtube igång mer eller mindre hela tiden. Men i stort så älskar jag musik – och särskilt bra texter, vilket återknyter till litteraturpunkten. Jag tycker verkligen om att spela gitarr och sjunga, och spela tvärflöjt också när det blir av. (Inte så ofta i hyreshus…) Förr gick jag på massor av konserter, men det var ett tag sedan nu då jag inte riktigt klarar av de miljöerna längre. Men nog har vissa av mina roligaste upplevelser varit i form av musikaliska uppträdanden på konserter och festivaler! 
 
 
 
Sedan tycker jag verkligen om att gå på museum. Vilket innefattar olika sorters kultur, förstås, men får gå som en kulturell aktivitet. Senaste utflykten var till Göteborgs Konstmuseum, där jag inte varit sedan jag gick i högstadiet tror jag, men det var helt fantastiskt härligt att bara vandra omkring och ta in allt det vackra och intressanta och spännande. I veckan tänker jag mig Sjöfartsmuseet och Akvariet, och kanske något av de andra som ingår i årsbiljetten också. Jag ser fram emot det – det är både lärorikt, stimulerande och spännande! 
 
 
 
Den kulturella aktivitet jag önskar att jag ägnade mig betydligt mer åt är att gå på teater.  Men – tack vare denna tematrio kom jag på att jag ju ännu inte varit och sett Barbro Lindgrens Sparvel på Hagateatern, så nu har jag bokat en biljett till nästa tisdags påsklovsmatiné. Åh vad kul det ska bli! 

Kycklingpaj med bacon, paprika, purjolök och soltorkade tomater

Det blev kaos med pajdegen – som tur var fanns det färdiga plattor i frysen. 
 
Stekte baconet i ugnen som vanligt, lät rinna av och smulade. Stekte kycklingfilé i ganska små bitar samt purjolök, och sedan blandade jag ihop en 2dl lätt-crème fraîche med paprika/chili, fyra ägg, lite mjölk, några soltorkade tomater, en hackad röd paprika, lite smulad fetaost.
 
I med blandningen i pajskalet, täckte med mager ost och körde i 200 grader i kanske 40-45 minuter. Det är ju ingen äggstanning som sådan, så det viktigaste är väl egentligen att det stelnar tillräckligt för att äggen ska vara tillagade, och att osten är smält och lite lagom brun. 
 
 
Naturligtvis serverades kokt broccoli, men även Icas provensalska salladsmix med pärltomater, avokado, lite fetaost och dijon- och honungsdressing. 
 
 
Himlans gott! 

Bloggutmaning 365: 097 – Varför läsa bloggar?

Veckans tema i Liies bloggutmaning är bloggar! 
 
097. Varför läser du bloggar? 
 
Oftast för att jag tycker att det är underhållande, inspirerande, roligt och intressant. Men naturligtvis finns det bloggar som jag läser då och då även om jag bara blir provocerad eller förbannad eller idiotförklarande. Så tror jag att det är för de flesta. 
 
Men i största allmänhet så är det just i syfte av underhållning, inspiration, skratt och intresse. Skulle jag få välja mellan att läsa en blogg som får mig att gapskratta eller en som mest bara är korkad så väljer jag självklart det förra alternativet. 
 
Bloggar har liksom varit en del av livet i över 15 år nu – kulturen har definitivt förändrats, men det är ju inte nödvändigtvis dåligt… 
 
 

Strövtåg i hembygden

Jag har en tendens att undvika att promenera i Backatorp för att det är så många som låter sina hundar gå lösa på grusvägarna och i skogen, och jag är rätt så rädd för lösa hundar som jag inte känner. 
 
Men – när jag hade fixat och donat vid spisen större delen av eftermiddagen bestämde jag att det var dags att gå ut och slå bort skräcken för att bli uppäten av en människoätande best. 
 
Sagt och gjort! 35 minuters promenad och några bilder blev det allt. Det har varit grådaskigt och disigt hela dagen, men det ljusnade minsann på och nu skiner solen. 
 
 
 
 
 
 
Nedan: hur det ser ut om man äter flugsvamp innan man fotar bäcken. Eller fäller ut tangentbordet på telefonen mitt i knäppögonblicket. Välj själva. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte mycket kvar av den gamla lekplatsen. Hade inte solen tittat fram hade korten nedan på bilen sett ut som sådana där creepy övergivna-platser-bilder. 
 
 
 
 
Labyrinten. Otroligt svår att hitta ur. Spiraler är ju tricksiga. 
 
 
 
 
Backatorp är gammalt! Det bodde båtsmän här förr. Här är en gärdsgård.
 
 
 
 
Mer lekplatser. Jag bara hamnade precis där jag och A-M brukade leka loss. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I någons trädgård:
 
 
Solen kom fram ordentligt!  
 
 
 
 
I mammas och pappas trädgård: redo för både påsk och pingst. 
 
 
Härlig vårkruka. Hur har jag lyckats ”missa” den? 
 

Dagens dikt: Ur Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Århundradets kärlekssaga är ju en sorts diktroman om det fullständigt vansinniga äktenskapet mellan Märta och Henrik Tikkanen, och detta är en väldigt bra, stark och tänkvärd bit ur den. 
 
==
 

Ibland

brukar jag försöka

tänka efter

hur det skulle vara

om du skulle bo ihop med Christer

och era sammanlagt

fyra barn

 

Skulle du då alltid

utan vidare gå på bio

medan Christer

lägger barnen?

 

Skulle du kanske inte

nångång

komma att tänka på

att Christer kanske vill skriva

eller läsa

eller tänka

för sej själv

också andra tider på dygnet än mellan klockan 23 och klockan 06?

 

Skulle du inte ändå

en eller annan gång

dra dig för att fordra

att Christer alltid ska släppa det

han har för händer

ögonblickligen

när du har kommit inom dörren

för att koka te åt dej

och sen beundra

det du har knackat ner

i ditt ostörda arbetsrum

medan han har passat

era fyra barn

och telefonen

och städat

och skött middagsmaten

mellan stunderna vid skrivmaskinen?

 

Jag menar, ni är ju

iallafall

tvåkolleger

som gör samma jobb

och som bedöms

på enahanda grunder

Märta Tikkanen

 

==

 

 

2014: 75 – Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmquist

Herregud. Jag höll ju på att skratta (och mysa) ihjäl mig åt Potensgivarna, så när mitt norra öga skådade Karin Brunk Holmquists namn på loppisen i lördags var det ju ingen diskussion om att Mintgrodornas återkomst skulle följa med hem. 
 
Det är en otroligt charmig och asrolig krönike- och kåserisamling om… allt och inget. Om att ligga som en fällkniv under bilsätet för att leta efter sin mobiltelefon – som man pratar i. Och om att älska sin väska i kyrkan. Om när expediten i tobaksaffären vet att det är mintgrodorna man är ute efter. Om fjärrkontroller och hur jefvla svårt det kan vara att få en himla video att fungera. 
 
Om när man tror att man blir beskjuten när det i själva verket är hyskan i behån som släpper med en smäll… 
 
Man skrattar högt. Eller om man är bland folk skrattar man lågt så att man får ont i magen och pandaögon. 
 
Fantastiskt kul och välskriven! Jag måste leta rätt på Brunk Holmquists övriga romaner, för hon har verkligen förankrat sig hos mig nu.