Författare: Annzah

Dagens dikt: Titanica av Birger Norman

==
 
Hur ska man tala till en sorgsen flicka
som dricker burköl i Sergelarkaden
En februarisöndag klockan fjorton? 
Medan Maria Johansson sjunger. 
Folk i flockar, vinterklädda, pälsbärande medborgare. 
Gänget står och snackar, hänger, hostar cigarettrök. 
Några gårr, och andra kommer; ett vajande sorl. 
Tonårsröster, målbrottsrester. 
 
Hon sitter strax bredvid, i porten
till en stängd butik, och hon är mycket vacker. 
Ett ansikte som är vekt men inte sprött,
mjukt men distinkt och mycket rent. 
Bara så sorgset; blottlagt, uppgivet. Hon bär
en vårdad gångpäls och snygga lila jeans.
Runt kring henne och gänget alla andra,
som går och kommer med Maria Johansson
vid sin orgel sjunger Titanic-hymnen. 
 
Närmare Gud till dig medan det tunga skrovets
förskepp redan ligger djupt i vatten
och akterskeppet sakta krymper, vänt mot en grå
februarisöndag klockan fjorton. Vad
kunde jag säga till en oändligt sorgsen flicka
som lyfter den blå ölburken till sina läppar
ett tyst och ändlöst ögonblick? Maria vid sin orgel
har böjt sig ner och söker i sin väska. 
 
Kvinnan vid evighetsbrunnen, jordiskt robust,
barhuvad i sin korta vinterkappa. Hon ordnar
ett par nya glad på notstället när jag går
förbi mot Tunnelbanan. Sen hör jag hur tanken flyr hän
till det härliga land. Skall det bli några stjärnor
i kronen – 
 
Med sorg i sinnet går jag bort, men här
finns ingen delad sorg, ty detta
ör vörkden en februarisöndag klockan fjorton 
i centrum av den stensatta stjärna där den ene
ej talar till den andre, rädd för den skräck
som bultar i den grå betongen och trycker 
som en hare i någon av hjärtats kamrat. 
 
Det är blott våra blandade men aldrig gemensamma
steg som ekar här över stjärnan av sten
medan februarisöndagen går över i eftermiddag,
akterskeppet sjunker ännu något stycke
och rymdens ljus vid horisonten förebådar
tilltagande köld mot natten. Låt
några stjärnor falla i den krona av sorg
som omger hennes huvud, hon
med den blå ölburken och ansiktet
uppgivet lutat ned mot ena skuldran. 
 
 
== 
 
 

Dags att vara lycklig!

 
Det där med att äta och sova ordentligt kan jag skriva under på.
 
Jag har – peppar peppar – sovit gott i två veckor i sträck, ätit ordentligt varje dag inklusive löjligt mycket grönsaker, och varit ute massor den senaste veckan (utom idag för det har regnat hela dagen) och nog sjutton blir man piggare och gladare! Jag känner mig som en ny människa. 
 
 

Kristina Lugn och panoramafönster

Läser denna artikeln i DN om Kristina Lugn som det sista geniet, och upptäcker en dikt av henne som jag aldrig läst förut – mycket fin! 
 
Så – vi tar en bonusdikt idag. 
 
==
Du ska få ett panoramafönster
 
Du ska få ett
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska får ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs 
samlade verk.

Och alla mina barnbarn.

Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.

Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara ifred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende
ska gå genom 
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting 
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.

Kristina Lugn

==

Bloggutmaning 365: 096 – Fem vårplagg?

096. 5 våriga plagg du tycker är snygga
 
 Trikåklänning, 99:-, H&M – det är så snyggt med ringning bak. 
(finns i svart och grått också men känns inte så våraktigt) 
 
 
Gillar inte alla jeansjackor men denna var fin! 
 
(finns även i svart och vitt, lika fina!)
 
(finns även med marinblå botten samt blå- och vitrandig) 
 
(detta är min trench men det är väl inte fusk?)

Smakebit på søndag – 30/3: Frieda and Min av Pamela Jooste

 
Denna boken plockade jag upp på loppis för flera månader sedan. Har tänkt läsa den lika länge, men det har alltid varit något annat som kommit emellan, och den har stått här i hyllan i Hunnebo och väntat. I fredags, när vi kom hit, hade jag glömt boken jag höll på med i stan så plockade ur hyllan – och nu var det dags! 
 
Detta är den första bok på engelska jag har läst på flera månader! Får bli lite bättre på det så jag inte tappar språket 😉 
 
Min: 
 
”In the bush you learn the things you need to know which are not things that are held captive in the pages of any book. The things that are important are not the stories that are given to anyone to tell. 
 
Only the storytellers have the magic and they choose what they want to tell and when. 
 
Clear nights are the best when you can see the moon and the stars stud the sky. That’s the time when people want to sit out and listen. Those are the nights of the best stories and the best stories are always the stories of a life’s journey because every one is different but in every one there is something that is the same. 
 
If you listen you learn about life and you learn about death and if you listen hard enough and you understand in time you can learn all there is to know. 
 
I’ve listened and what I’ve learnt is that it’s a bad thing for a man to die far from the place where he belongs.” 
 
Ur Frieda and Min av Pamela Jooste, s. 99, Black Swan Books: 1999
 
 
Fler härliga Smakebitar hittar du här! 

Dagens dikt: Ungdom av Karl Vennberg

Det blir väldigt mycket ”ungdom” just nu, men det får vi väl acceptera. 
 
==
 
Ungdomen är sig lik
törneodlare
taggodlare
hudömsare
Hur spionerar den inte på sitt samvete
hur ovillig är den inte
att ge sina sinnen en enkel handräckning
 
hur andfådd är inte viljan
hur står inte känslan
med ständigt utbredda vingar
flygberedd
flyktberedd
 
att sjunka nedåt är ännu
som en snaps till maten
och ondskan visslar fram
som en förlupen kula
 
Ungdom sedd i provrör
hur får den oss inte att kika av skratt
men hur sörjer vi inte
när den avfaller
när vi möter den slappnande orons
fågelskrämmor och bogbrutna hästar
 
Kom till oss som förr o ungdom
med din förtvivlar fullt utslagen
uppträdd på nål
och instucken i ryggmärgen 
 
 
==