Dagens dikt: Av ständig oro av Nils Ferlin

Nog kan vi alla känna oss som igelkottar ibland? Detta är en underbart rytmisk dikt tycker jag, och dessutom ganska söt i alla sin melankoli. 
 
==
 
Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott. 
 
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri. 
 
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning. 
 
Gott folk må prata vad helst dom vill
mej kryper ingen för nära till. 
 
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar. 
 
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten. 
 
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott. 
 
Ty dessa splut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut. 
 
– Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara. 
 
 
== 

Uppsamlingsheat

När övre delen på skärmen ser ut såhär: 
 
 
…för att man har så mycket att länka till så gör man det enkelt för sig med ett uppsamlingsheat. Vilket kommer här. Om nu alla faktiskt är värda att skriva om, det får vi se för jag tänker inte läsa allt först 😉 
 
== == == == == == == == == == ==
 
 
11 recept för bokmalar som gillar att äta. Allt ser inte så lockande ut (jag åt Turkish Delight i Turkiet för hundra år sedan och blev magsjuk i samma veva, inte av Delighten men jag har svårt att inte koppla den till att må dåligt), men stekta gröna tomater (ovan) och den salta äppelpajen… mmm! Till och med lammgrytan (med koppling till Revolt ur Hungerspelen-trilogin) ser god ut och jag gillar inte lamm något värst. 
== == == == == == == == == == ==
 
 
 
== == == == == == == == == == == 
 
 
Aggressiva svanar på Warwick Unis campus i Coventry. De är dessutom rasister! Men, jag vet inte. Hade jag bott i Coventry hade jag nog också varit ganska aggressiv. Tänker mest på Gielgud i Adrian Mole-boken där han flyttar till Rat’s Wharf, Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction. Otroligt rolig bok för övrigt. 
 
== == == == == == == == == == == 
 
Aftonbladet levererar med löpsedlar och rubriker med nyheten att en man dött under inspelningen av Postkodmiljonären. Vilket naturligtvis är hemskt tragiskt, det är det alltid när folk bara går och dör, men på löpsedlarna såg det ut som om han hade dött knall och fall i heta stolen. Men visst. Allt går att sälja med mördande reklam. Det jag tänker här är väl att det dör folk knall och fall lite hela tiden som inte hamnar i tidningen eller på löpen. Jag skulle inte vilja se sådant på löpsedlarna om det gällde någon jag kände. 
 
== == == == == == == == == == ==
 
 
Hur stereotypiskt vit är du? Jag är inte alls vit, tydligen. Mycket av detta känns riktat mot amerikanska personer dock, men det var lite roligt i alla fall. 
 
== == == == == == == == == == == 
 
 
 
== == == == == == == == == == ==
 
 
26 traditionella indiska rätter som kommer att ändra ditt liv. Tack vare alla mina år i Banglatown så har jag smakat på de flesta, och jag saknar indisk mat här. Visst finns det, men inte runt hörnet för småpengar. Samosas, härovan, är min favorit. När vi gick på quiz på The Olde Globe varje tisdag köpte vi alltid samosas på vägen dit (på ett underligt ställe som hette The Dot Com Café fast det inte fanns en dator i syne)… så gott och så starkt! 
 
== == == == == == == == == == ==
 
 

Hur mycket bryr du dig om grammatik? Det var väl föga förvånande att jag skulle få ovanstående status, men jag vet vilken det var jag ”missade” och jag förstår faktiskt inte vad det är för fel på meningen: ”You can only go to the express checkout if you have twelve items or less”. Nog för att den är lite knöcklig, men så står det i alla fall i brittiska matbutiker, inte hela meningen då men ”10 items or less” över snabbkassorna. 

 
== == == == == == == == == == == 
 
 

 
Ni vet hur man vet att något är riktigt, riktigt roligt när man gapskrattar fast man är ensam? Gärna med lite tårar? Här är ett gott exempel – 29 panorama fails. Mannen med armen som kommer upp ur skjortan är så sjukt rolig. Bilden ovan är ju också ganska speciell. Det är alltså en och samma person i badkaret. 
 
== == == == == == == == == == == 
 
Och kronan på verket, där det faktiskt kom tårar – Fader Ray Kelly: 
 

Bloggutmaning 365: 100 – Förändring i bloggvärlden

100. Om du fick ändra en sak med bloggvärlden, vad skulle det vara?
 
Det var bättre förr! Jag saknar kvalité i bloggvärlden nu. Jag säger inte att jag är mer kvalitativ än någon annan i mitt bloggande, men sådär i slutet på 90-talet var det helt annorlunda. Välskrivna inlägg av sansade personer. Nu känns det som om bloggvärlden mest cirkulerar runt att visa upp saker, inte så mycket om själva skrivandet. 
 
Det finns naturligtvis BRA bloggar nu också, jag kan räkna upp ett tjugotal på rak arm som jag tycker håller hög kvalité och är genomgående bra, men det finns en faslig massa skräp också. 

Sjöfartsmuséet Akvariet, 9 april 2014

Okej, här kommer vad ungdomarna skulle kalla en bildbomb. Håll till godo! 
 
Sjömanshustrun blickar ut över hamnen. Fantastiskt vacker staty tycker jag. Även lite blandade kanoner och en bild med Älvsborgsbron i bakgrunden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Första anhalten var klappa-havet-akvariet. Det låg en lös plastskiva över som jag helt sonika tog bort och tog lite kort på krabbor och en sjöstjärna. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Häftig bläckfisk på golvet! 
 
 
 
Lite korallrev. Jag får be om ursäkt för typ alla akvariefotona, det är ganska mörkt och svårt att använda blixt då det bara reflekterar i plexiglaset, så det blir lite suddigt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sjöhästar! Svåra att fånga på bild då de gärna ville vara bakom saker istället för framme vid glaset och hälsa. 
 
 
 
 
Mer korallrev. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Giftiga djur! Kolla så grinig denna firren är. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
”Underliga djur” – jag tycker att denna fisken ser ut ungefär som en gris. 
 
 
 
 
 
 
 
 
F.d. hummer, f.d. krabba, f.d… haj, kanske? 
 
 
 
 
 
 
Nordsjöns största krabba – trollkrabba heter den 🙂 Svårt att se hur stor den faktiskt är, men sista bilden är på en bebis… 
 
 
 
 
 
 
Hård och mjuk havsbotten (tror jag det hette) nedan. Också Nordsjön. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lite… musslor? 
 
 
 Nu kommer en massa ifrån utställningarna om Göteborg som en kuststad. Alltifrån segelskepp till utvandring till Håkan Hellströms sjömanskostym (ja, den riktiga från 2000) och bilder från varven och sånt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och en liten film ifrån ”Samarbete på korallrevet”-akvariet: 
 

Dagens promenad

Från Stigbergstorget till Kungsportsplatsen via Haga. Väl framme vid Kungsportsplatsen höll jag på att frysa ändan av mig så då hoppade jag på vagnen till Landala och handlade grönsaker istället. Massor av foton från Sjöfartsmuséet kommer snart! När jag promenerar inne i stan tar jag medelhastigheten med en stor nypa salt i och med alla trafikljus, för övrigt, samt att jag har en tendens att stanna och ta ett kort eller kolla telefonen eller så här och där. 

Bloggutmaning 365: 099 – Bloggvänskaper?

099. Har du skaffat någon ny vänskap tack vare att du bloggar? 

 
OM jag har! Jag räknade just lite på kul bland mina Facebookvänner, och ungefär 60 av dem är människor som jag känner tack vare bloggandet (och LiveJournal på sin tid då). De flesta har jag träffat IRL, men inte alla förstås eftersom de finns över hela världen. Men vänner från Australien, Texas, Ohio och ett antal andra ställen som är ganska långt bort har jag haft äran att träffa samt. Största delen av mina tjejkompisar från England har jag lärt känna tack vare bloggosfären faktiskt. 
 
Det är ju faktiskt ett utomordentligt sätt att hitta folk med liknande intressen. Det är ju dessutom aldrig fel att knyta kontakter, och då är en blogg ett av de absolut bästa medierna, tycker jag. Vissa skriver mycket om branschen de jobbar i och kan mer eller mindre använda sin blogg på ett CV. Andra kanske kan få förtroendeuppdrag och liknande tack vare bloggen. 
 
Så ett rungande JA på den frågan och det är jag ofantligt glad för! Det är nog egentligen bara en person under alla år som jag träffat på en fika och verkligen inte klickat med.