Dagens dikt: Sång till våren av Dan Andersson

And we’re back in business! Och våren är då sannerligen här, för att inte säga sommaren… 
 
==
 
När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.

Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.

En himlens son, en fadrens son med ljust och lockigt hår,du väcker upp bland blad och ben allt gräset där du går.
Du kommer ej från hämndens gud till dyster räfst och dom,
men sår kring hatets gravar ut ditt rikes vita blom.

Bland järn som vittrar, kors som rests, du vandrar stilla hän,
och låter saven svälla högt i blodbestänkta trän.
Där tusen kroppar bli till jord i jättegravens ro
du låter vallmons vilda frön i fröjd mot solen gro.

Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.

Av vilda dalar har du gjort till sist ett söderland,
där solen ler och vågen slår mot fruktbelastad strand.
Gå före dit och lys oss väg, o ljus, bland lövens gull, och
spela, vind, på harpan din min gård av toner full!

Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet, du
ögonljus från det som var och är i evighet.

Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr,
och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr!
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in,
i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!

Bloggutmaning 365 118 + 199 – Norgejobb och hur många?

Okej, denna veckan är jag med hos Liie igen. 
 
118. Skulle du kunna åka till Norge och rensa fisk hela dagarna under en säsong bara för att det är bra
betalt?

 
Skulle jag väl kunna antar jag, men isåfall hade jag gjort det för tio år sedan och som en kul grej tillsammans med en kompis eller så. Nu kan jag väl inte påstå att jag är jättesugen på att åka till Norge och rensa fisk. Men man ska aldrig säga aldrig. Jag är rätt bra på att rensa fisk. 
 
 
119. Hur många jobb har du haft?

 
Herregud, hur lång tid har jag på mig? Okej, ska räkna. Minst tio-tolv ”ordentliga”, och då räknar jag arbetsplatser snarare än olika tjänster, samt lite strö här och där där jag har hjälpt kompisar på pubar några kvällar. Trodde faktiskt att det var fler, men det är klart – flera arbetsplatser har jag återvänt till. 

Skogen kommer till Högsbo

 
Detta var alltså cirkus 100 meter från mitt hus. Lätt att jag hade lyckats springa på den om jag hade varit hemma… men hur dum får man vara om man börjar försöka gå FRAM till en älg? Jag var tillräckligt rädd för att andhonan jag försökte ta kort på igår skulle flyga rätt upp i ansiktet på mig. 
 
Jaja. Slutet gott, allting gott, och jag hoppas innerligt att jag inte kommer att mötas av en på väg hem ikväll. Har träffat tillräckligt med älgar genom åren jag. 

Underwater dogs

Ja, jag vet att det verkar lite som om Dagens dikt blivit ersatt med Dagens säl… och likaså 365-uppdateringarna för den delen. Men detta måste ni bara se. Dykaren Jason Neilus åkte ut till Farneöarna utanför Northumberland i England, där det finns massor av sälar och där puffinfåglar häckar, och hälsade på nere i vattnet. 
 
 
Filmen är gjord i samarbete med GoPro som tillverkar undervattenskameror, om jag förstått det rätt, och de… fungerar ju. 

2014: 84 – Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Så var det äntligen dags att komma igenom denna också! Inte för att det var något problem att komma igenom den, för den var verkligen fantastisk. Jag har inte sett filmen heller, så jag visste egentligen inte så mycket mer än vad titeln avslöjar, och att tavlan existerar liksom. 
 
Vi är i Delft i Nederländerna på 60-talet, och unge Griet har just fått tjänst som barnflicka och tvätterska hos den store konstnären Jan Vermeer. Men hon har en arbetsuppgift till – nämligen att städa sin husbondes ateljé utan att en enda pinal får rubbas. 
 
Jans fru Catharina är inte det minsta förtjust i Griet, och inte barnen hon passar heller. Men Vermeers mecenat van Ruijven gillar henne, och vill att Vermeer ska måla av henne. Under tiden som Griet varit i tjänst har en sorts koppling uppstått mellan henne och Vermeer, och detta blir nu änmer komplicerat. 
 
Det låter som någon sorts soppig kärlekshistoria, inte sant? Nästan lite Virginia Andrews? Men det är långt, långt ifrån. Verkligen helt fantastiskt och en av de tio bästa böcker jag läst någonsin alla kategorier. Skulle vilja läsa den på originalspråket engelska dock, för vissa saker misstänker jag blev lite lustiga i den svenska översättningen. Som för övrigt är exemplarisk, men vissa ord är ju svåra att hitta en exakt motsvarighet till. 
 
Enligt uppgifter är detta så nära historien som man känner till. Målningen finns i Haag, på Mauritshuis som inhyser den kungliga konstsamlingen. 
 
Superbt! 

2014: 83 – Först när givaren är död av Anna Jansson

Anna Jansson är ju en ny bekantskap och jag har verkligen gillat allt jag har läst av henne. Men detta är kanske inte en av de bättre. 
 
Men – jag gillar fortfarande de gotländska miljöbeskrivningarna skarpt, även om jag aldrig varit där, och det är alltid lite spännande med historier ”från förr”. Tyvärr blev det lite Läckbergvibbar på sina ställen och inte riktigt på det bra sättet. 
 
Det saknas väldigt mycket realism här, tyvärr. Nog för att så är fallet med en hel del kriminallitteratur, men detta blev faktiskt lite tröttsamt. Detta liksom… om en liten sak händer så kommer hela Sveriges och kanske världens historia förändras. Hello Da Vinci-koden. 
 
Men jag gillar tanterna Frida och Signe.Snacka om rävar bakom öronen…!