Författare: Annzah

Sommaren är här!

Det är juni! Jag har en utmärkt hårdag, är på väg till ett frukostmöte på ett nytt hotell och ikväll ska jag till Liseberg. Och jag lyssnar på Finding Audrey av Sophie Kinsella – jag avskyr Shopaholicböckerna (okej, jag har bara läst första) men gillade den med hemligheterna, och denna verkar lovande. 
Verkar som om det kan bli en bra onsdag, n’est-ce pas? 

2016: 180 – Opp och hoppa, morfar prosten! av Eva Bexell

 

 
Tredje boken om Anton, Carl, morfar prosten och alla runtomkring – jag har inte så mycket mer att tillägga. Kaotiskt, roligt, varmt och alldeles underbart. Alla borde lyssna på Margaretha Krook! 
 
Sedan vill jag, nu när jag skriver om den sista boken i serien, även nämna Karin Stjernholm Raeder och hennes fantastiska illustrationer. Man missar ju dem i ljudboken av naturliga skäl, men de är superfina. Kolla prosten här ovan, liksom! 🙂 
 

Ja, men hur kollar man upp hur man stavar till besserwisser?

Jag har så mycket gemensamt med Jesper Rönndahl (vilket förstås är lämpligt eftersom vi ska gifta oss). Särskilt det där med besserwisserdraget. Haha. 
 
Det diskuterades i en Facebookgrupp häromsistens om det heter ”släkt till släkten” eller ”släkt i släkten” när man talar om släktingar via ingifte, så att säga. För min del heter det, odiskutabelt, ”släkt till släkten” men det visade sig både i gruppen och i verkliga livet att alla inte höll med. 
 
Därför var min inneboende besserwisser tvungen att fråga Språkrådet på Twitter – denna fantastiska tjänst. Och tack och  lov hade jag rätt, annars hade jag fått gräva ner mig. 
 
 

Tisdagsutmaningen – Lånat, bytt och fått

 
Veckans tema på Kulturkollo är lånat, bytt och fått – ett hedervärt sådant! Veckans utmaning är således en liten enkät på temat: 
 
Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu? 
Inga alls. Jag har mer än tillräckligt att läsa, minst sagt. Hade jag börjat låna biblioteksböcker också hade jag väl fått ta tjänstledigt 😉 
 
Vilken var den senaste boken du fick?
Pappa betalade åt mig på loppisen för några helger sedan och jag kom på nu att jag nog inte betalat tillbaks de 46 kronorna det kalaset gick på! Och jag kan förstås inte heller berätta vilka alla 23 pocketarna var, men det var bland annat Den tredje hustrun av Lisa Jewell och en massa andra godbitar. 
 
Vilken var den senaste boken du gav bort? 
Mamma fick Livet går vidare av Karin Wahlberg i födelsedagspresent i lördags, fortsättningen på Än finns det hopp. Och veckan dessförinnan gav jag bort Guernseys litteratur- och potatispajsällskap av Mary Ann Shaffer till B på jobbet. 
 
Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad? 
Jag har tänkt och tänkt, men jag vet faktiskt inte vad det kan vara. Jag byter ju gärna boktips med folk, förstås, men jag kan inte komma på att jag har bytt böcker med någon på många herrans år. Men jag kan ju berätta vilken min senast ”glömda” bok var, och senast ”upplockade” dito? Den glömda var den förskräckliga Den vita massajen av Corinne Hofmann, som jag själv hittade i Hvitfeldtskas aula. Senast upplockade var Gunnar av Bob Hansson, på bokhotellet Gästis i Varberg där man får ta med sig en bok när man checkar ut 🙂  
 
Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken? 
Jag lyssnar på Opp och hoppa, morfar prosten av Eva Bexell på Storytel, och så läser jag Millie Birds bok om döda saker som jag köpte på Pocketshop på Landvetter i december, samt Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman via BookBeat, och Love, Nina av Nina Stibbe som kommer ifrån Library Genesis! 

2016: 179 – Dans på glödande kol av Anna Jansson

 
”Eldens mäktiga ande vilade över rummet. Lukten av eld skrämde honom, men var samtidigt fascinerande. Han tappade en brinnande tändsticka bland trassel och terpentin. Det var som om papperskorgen fick liv. I värmen buktade den utåt och blev till ett ansikte som ville tränga igenom den mjuka plasten. Han vågade inte röra sig fast det brann för fullt. Elden hypnotiserade honom. Det knastrade som om ansiktet ville berätta något för honom … en hemlighet om de döda barnen på mammas tavla.

Elvaårige Leo har förlorat sin mamma i sviterna efter en brand. När han flyttar till Visby med sin pappa uppstår ytterligare bränder i samma bostadsområde. En politiker utsätts för trakasserier och kort där efter avlider hans hustru i en anlagd brand. Det blir Maria Werns uppgift att söka sambanden. De leder till ett gäng som hållit ihop sedan gymnasietiden. Ett gäng där brandmannen Björn, som Maria blivit allvarligt förälskad i, har sina vänner.

Dans på glödande kol är den fjortonde boken i Anna Janssons framgångsrika serie om Gotlandspolisen Maria Wern. Det är en bok om girighet, om de krafter som inte drar sig för att utnyttja andras utsatthet och om längtan efter kärlek. Den utspelar sig i ett Visby där turistströmmen återvänt till fastlandet och polisstyrkan reducerats för ett lugnare tempo.” 

 
Tänk – nu har jag läst alla Maria Wern-böckerna! Det känns jättekonstigt, men på något vis lite skönt eftersom jag har en tendens att känna lässtress just nu – vilket naturligtvis är helt vansinnigt, jag har läst 180 böcker i år, liksom. Det är fler än en om dagen! Nu är ju en hel del barnböcker och ljudböcker, men ja – böcker är böcker. Jag får tagga ner med den där prestationsgrejen, alltså. Pratade med S om det igår och det är ju inte så att jag försakar andra saker för att läsa, eller så – och jag sover ju på nätterna – men det är fortfarande vansinne att jag ska känna att jag inte läser nog när jag… ja. Ni fattar. 
 
Jag såg någon som skrev på ett forum för ett tag sedan att hen alltid kan lista ut vem mördaren är i svenska deckare, gärna efter sådär 50 sidor. Om det gäller även denna vore jag imponerad! Jag hade visserligen mina aningar kring vem det kunde vara, men aldrig i livet hade jag kunnat lista ut motivet. Mycket välgjort! Jag tycker verkligen att Anna Jansson är bra, och jag njuter av läsningen. Det är så lagom spännande hela tiden, och det är härligt! 
 
Tur att jag har fler serier jag inte läst ut ännu – det är uppenbart att jag just nu är förtjust i kvinnliga svenska deckarförfattare, och ja – det finns ju en del att beta av 🙂 

2016: 178 – Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Det var ju ett bra tag sedan man började höra talas om Det lilla bageriet på strandpromenaden – och den har ju bara fått goda vitsord av folk vars omdöme jag litar på. Men jag har lite halvgrundade fördomar om Jenny Colgan, eftersom jag har läst ett par av hennes tidiga böcker som var förskräckliga. Alltså, riktigt, riktigt kassa. (Det var, om någon vill veta, Amanda’s Wedding, Talking to Addison och Looking for Andrew McCarthy.) 
 
Men det var ju många år sedan dess, och nu blev jag helt enkelt sugen på lite brittisk chick-lit, och denna råkar utspela sig i Cornwall, och så läste jag någonstans att det finns en lunnefågel som spelar en viktig roll och… ja, jag bestämde mig för att ta chansen. 
 
Och OM jag är glad att jag gjorde det för detta är en underbart fin bok! 
 
Polly har drivit ett företag inom grafisk design tillsammans med sin sambo i många år. Men när det visar sig att han misskött ekonomin och att de tvingas gå i konkurs måste hon hitta någon annanstans att ta vägen – men det är lättare sagt än gjort i Plymouth, Devon. Av en slump hamnar hon i en liten fiskeby en bit bort och hyr en lägenhet ovanpå ett nerlagt bageri. Hon har inte så mycket att göra förutom att återuppta sitt största intresse – att baka – och genom detta lär hon känna människorna i byn där hon numera bor. Tarnie och hans fiskarkolleger, hyresvärdinnan Gillian Manse som driver det fungerande (nåja) bageriet, den amerikanske biodlaren Huckle och hans stormrike vän Reuben… och ingenting blir, naturligtvis, sig likt. 
 
Min favoritkaraktär i hela boken är trots alla ljuvliga människor lunnefågeln Neil, som Polly hittar skadad och vårdar tillbaka till livet och lunnefågelkolonin som drivs av en väldigt rolig kiwitjej. Men är det verkligen där han hör hemma? 
Så himla fint och bra och jag har laddat ner fler Jenny Colgan-böcker. Det verkar som om hon har fokuserat en del på att skriva chick-lit om bageriet, konditorier och godisaffärer och inte mig emot. Bättre att konsumera godis och bakverk i text, n’est-ce pas? 
 
För den Dr. Who-intresserade är det även värt att nämna att det är Colgan som skriver Dr. Who-romanerna, som rönt fina framgångar! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 22

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen lyder: Finns det några speciella platser, i Sverige eller utomlands, som du särskilt gärna läser böcker ifrån? Väljer du helst böcker som utspelar sig i miljöer du kan känna igen dig i och som du har besökt, eller väljer du hellre böcker som utspelar sig på platser som du kan drömma dig bort till? Finns det några böcker som utspelar sig i din hemstad som du kan rekommendera?  
 
Vi har pratat mycket om detta under våren här, och jag kan ju återigen säga att jag älskar att läsa böcker ur miljöer som jag känner till – när de stämmer överens med verkligheten! Ni kommer väl ihåg Selma Lagerlöfs-gate häromveckan? 😉 Men ja – jag älskar att läsa böcker från Göteborg, västkusten och London, som är de platser jag känner till bäst här i världen. Men även från andra ställen som jag tycker mycket om, som Paris och Berlin och andra delar av Storbritannien som ligger mig nära om hjärtat. Men det ska alltså bli rätt. Lite poetisk licens får man förstås tillåta, men inte för mycket! 
 
Samtidigt kan det naturligtvis vara härligt att drömma sig bort till platser man ännu inte besökt – som Cornwall och Shetlandsöarna här det senaste. 
 
Det finns många bra böcker från Göteborg! Här finns några tips från en bokbloggsjerka, och vill man titta i min kategori som heter Göteborgskt hittar man ännu mer 🙂 

Tematrio: Paris

 

Veckans Tematrio har ämnet Paris! Inte mig emot – det var inte lätt att välja böcker, och jag kommer därmed att bjuda på några bonusböcker mot slutet – både sådant jag läst och sådant jag vill läsa. Det finns helt enkelt för mycket! 

 
   

   

 

Igelkottens elegans av Muriel Barbéry är en underbart härlig berättelse om oväntade vänskaper. Vissa tycker att den är för pretentiös och namedroppig, för att inte tala om sorglig – men jag älskar den. 

 
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda handlar också om oväntade vänskaper och är också en underbar berättelse. Min kompis Karin gav mig den att läsa för ett antal år sedan när den var precis vad jag behövde, och den visste verkligen var den satt. 
 
I väntan på Bojangles är en av de bästa böcker jag har läst hittills i år. Så charmig, så varm, så rolig – och så vemodig, vacker och sorgsen. Och så finns det en trana i en av huvudrollerna. En tam, rumsren trana som heter Mademoiselle Umbärlig. Ja, ni förstår ju! 
 
Bonustitlar: 
Jag skriver allt som oftast om Nana av Émile Zola – valde denna gång att inte ta med den i själva trion, men jag kan inte tipsa nog om den. Fantastisk bok. 
 
När jag var i Paris i höstas köpte jag Paris est une fête eller En fest för livet eller för den delen A moveable feast av Ernest Hemingway – på franska – i en liten bokhandel i Montmartre. Jag har ännu inte läst den, men jag har höga förhoppningar om att det ska bli av i sommar. Måste bara rota fram mitt franska lexikon! 
 
Anna and the French kiss av Stephanie Perkins är en supermysig YA-bok om en amerikansk tjej på utbyte på amerikanska skolan i Paris. Så söt. Om jag har förstått det rätt utspelar sig tredje boken i serien, Isla and the happily ever after – också i Paris. Men den har jag inte kommit till än. 
 
Julie / Julia av Julie Powell är inte bara en underbar film, utan även en roman! Läs den – mycket av den handlar om Julia Childs år i Paris. 
 
Jag har ännu inte tagit mig för Proust, men är såklart intresserad av att åtminstone börja läsa På spaning efter den tid som flytt. Var får jag tag på lindblomste? 
 
Jag har inte heller tagit mig för Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay, men har endast hört fantastiska saker om den. Så det ska bli av. Snart 🙂 

2016: 177 – Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

 

 
Okej – detta är hands down den bästa barnboken jag har läst sedan jag var liten. Jag hade höga förväntningar – såklart, det är ju Mats Strandberg vi pratar om – och de infriades, inget snack om saken. 
 
(Författaren var med i P4 Extra för några veckor sedan och pratade om denna samt om filmatiseringen av Färjan – lyssna gärna här!) 
 
Frank Steen – son till Mari och Kjelle, ni kopplar väl? – blir ett monster på sin nioårsdag, när granntantens hund Uffe biter honom i handen av misstag när de leker. Han är inget farligt monster, utan ett som bara vill bli kliad på magen – men det sätter hela Yrred i skräck. Frank är en ensam liten kille, men när han måste ge sig in i mörkret på flykt från de som jagar honom träffar han andra monster, som är mycket farligare än han själv – och kanske behöver han inte vara ensam längre? 
Vackert, vemodigt och med finstämd humor. Jag gillade den skarpt! 
 
Sofia Falkenhems illustrationer är helt underbara också. Det är helt enkelt en kanonbra barnbok.