Jag vägrar att sugas med av bloggdöden, även om det ju onekligen verkar som om det är där jag har hamnat. Men det har liksom bara varit lite… mycket. Och jag vill ju skriva, det har bara liksom blivit så att jag inte velat sitta vid skärmen när jag inte jobbar.
Men – nu har jag nytt jobb som inte kräver så mycket av mig efter 16:30, och har dessutom skaffat en rimlig dator – så kanske kan det lossna igen? Låt oss hoppas!
Naturligtvis lockas jag av en bok med Älvsborgsbron på, men jag får inte riktigt ihop hur Drömmarnas kaj plötsligt ligger vid Röda Sten. Men man får offra fakta för konsten ibland även om det bär mig emot när det handlar om Göteborg.
Jennifer Sundin jobbar som journalist på en lokaltidning på Hisingen. När två personer hittas mördade i en bildsal på Torshammarskolan är hon först på plats – för hon är egentligen utsänd för att skriva om den nyrenoverade salen. Inom kort sker ännu ett mord i ett radhusområde i närheten och det börjar kittla i Jennifers krimreporternerver.
Jennifer behöver desperat tjäna snabba pengar eftersom hennes man träffat en ny och hon tvingats flytta in på sin pappas husbåt vid Drömmarnas kaj – men måste kunna skaffa ett eget boende för att åtminstone ha en chans att få tillbaka sin älskade dotter. Hon blir djupare och djupare indragen i mordhistorien som blir riktigt spännande mot slutet.
Att Göteborg får spela en stor roll i boken lyfter den, även om just Torslanda inte är mitt område. (Torslanda är en ganska vit finförort på Hisingen, jag kommer från andra sidan.) Jag kommer att läsa även nästa bok i serien och se om jag blir ordentligt övertygad, det kändes som om det fanns en del transportsträcka med upprepningar av skeenden här och jag hade gärna haft lite mer driv och energi. Men det kan nog bli bra! För en debut är det redan bra.
Boken kan man köpa här.
Jag har läst någon enstaka Kommissarie Banks-bok tidigare – innan jag blev en sådan som var tvungen att läsa serier i ordning. Nu är ju Ruth Galloway slut, det dröjer innan det kommer nytt från andra favoriter och Elizabeth George som jag också börjat på är lite tungrodd ibland. Så varför inte dra igång med Peter Robinson?
Alan Banks har nyss flyttat till den lilla fiktiva staden Eastvale i Yorkshire. Nu ska han och hustrun Sandra samt barnen Brian och Tracy äntligen få lite lugn och ro efter livet i London. Så blir det förstås inte, för det finns gott om hemsk brottslighet även på landsbygden. I Eastvale handlar det om hemska inbrott hos gamla människor och i ett särskilt våldsamt fall hittas en 87-årig kvinna mördad när polisen anländer. I samma veva härjar en fönstertittare omkring.
Ur askan i elden kom ut 1987, och jag måste säga att jag blev road av en beskrivning av en person klädd i högsta mode – jag minns ju inte exakt vad det var nu, men outfiten som beskrevs var extremt 80-tal, liksom den tjusiga permanenten. Sånt är alltid kul! Själva brottsutredningen engagerade mig inte särskilt – jag vet inte riktigt varför, men det kan ha handlat om att det hela kändes väldigt långdraget och upprepande. Det var den sortens bok som ibland fick mig att undra om jag börjat läsa på fel plats och hamnat i ett kapitel jag redan hade läst.
Men jag ska kämpa vidare, även om detta inte var någon wow-upplevelse så tror jag att jag kommer att gilla. Typiskt nog fick jag en hel del spoilat bara genom att googla på ett minifakta till inlägget… att man aldrig lär sig!
Boken kan man köpa här.
En sen kväll i oktober ser Jen sin son knivhugga en annan man till döds. En total mardröm, givetvis. Han sitter häktad och Jen faller i djup och förtvivlad sömn och vaknar – dagen innan. Mordet har inte begåtts, sonen är hemma och välmående och maken har förstås ingen aning om vad Jen vet kommer att hända.
Och såhär är historien uppbyggd. Varje gång Jen vaknar är det ett datum mer eller mindre långt bak i det förflutna, där hon jagar ledtrådar till varför mordet begicks och försöka lista ut hur hon ska kunna stoppa det i framtiden.
Det är högt tempo och ganska spännande att få reda på var Jen ska vakna härnäst, då det ibland handlar om dagar och ibland många år. Boken är dock alldeles för lång, något förutsägbar och lite tjatig. Men underhållande, javisst!
Boken kan man köpa här.
Jag ligger så löjligt efter att det inte finns en chans att hinna skriva ikapp alla inlägg. Det får bli titlarna och betygen jag satte på Goodreads istället, för jag kan omöjligt inte samla dem någonstans åtminstone. Så – här är de, ett år tillbaka!
Nu ska jag försöka komma ikapp från april 2024 helt enkelt. Det blir skoj! ❤
Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com
Det är sådan full fart för tillfället att jag nästan glömt bort att bloggen finns – tills jag blev påmind när den årliga avgiften drogs. Hoppla! Bäst att se till att använda den då, n’est-ce pas…?
Jag kan väl omöjligt skriva ikapp mig, även om jag var ganska dålig på att läsa förra året har jag faktiskt gjort rätt bra ifrån mig i år. Det får bli någon form av uppsamling innan jag startar om. För jag tycker ju egentligen att detta är väldigt kul – det är bara svårt att hinna med.
Hoppas att ni mår bra och finns kvar därute! ❤
Fyra personer äntrar matsalen i det vackra huset i Londons Chelsea den här kvällen. Det perfekta paret Matthew och Charlie, den perfekte sonen Titus och den perfekta främlingen Rachel. Innan kvällen är slut kommer en av dem att ligga död över matbordet och en av dem stå med blodig kniv i hand, ringandes polisen för att överlämna sig själv.
Så börjar boken. Därefter hoppar handlingen bakåt elva månader, då Rachel lämnar Yorkshire för att flytta till London och av en slump (?) springer på Charlie och Matthew i en bokhandel på Kings Road.
Jag kan liksom inte berätta så mycket mer än så – jag tror faktiskt att man ska dyka in i denna utan att veta speciellt mycket mer. Det är intressant sammansatt och spännande, om än lite väl långsökt på sina ställen – men det behövs för att komma fram till upplösningen och det köper jag.
Det finns så enormt många spänningsromaner därute med liknande titlar och omslag och det är väldigt svårt att hitta rätt bara sådär. Men detta blev en lyckträff för mig.
Boken kan man köpa här.
Tom Felton blev världsberömd över en natt när han fick rollen som Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna och att läsa hans självbiografi är verkligen att få ta del av en annan värld. Livet som barnstjärna, livet på filminspelningar och livet efter det. Och den magiska världen som är Potter-universumet förstås.
Vissa delar är roligare än andra. Berättelserna om att jobba med superstjärnor med sin bror som världens mest chilla förkläde på inspelningarna till exempel. Efter att filmserien var klar blev det betydligt mer slitigt i livet för Felton och det är ju tragiskt att tänka på hur många barnstjärnor halkar snett när det plötsligt är dags att leva i verkligheten igen. Han fick hjälp och tog sig ur det missbruk han blev sjuk i men det är det ju inte alla förunnat.
Jag följer Felton på Twitter och han verkar vara en genuint fin och intelligent (och rolig) kille – annars hade jag aldrig blivit så intresserad av att läsa boken som jag blev. Och den är välskriven och humoristisk, även i de mörkare stunderna. Över förväntan!
Boken kan man köpa här.
Justice Jones har blivit hemskolad hela sitt liv, av sin mamma som var deckarförfattare. Nu har mamman gått bort och Justices pappa (som förstås är domare) skickar henne till internatskola.
Allt är nytt och ganska läskigt, och ännu läskigare blir det när Justice får nys om att en av kammarjungfrurna på skolan kanske blivit mördad. Hon sätter tänderna i att ta reda på vad som hände.
Samtidigt navigerar hon blondinerna som regerar i korridorerna, den hemska bruna skoluniformer, fönstren som får is på insidan när det blir vinter och den hemska maten. När en storm gör att skolan blir isolerad från omvärlden börjar det hända hemskheter på riktigt.
Det är en charmig skildring av en flickskola på 30-talet, men den är inte puttinuttig och mesig alls. Spännande och klurig även för en läsare som är minst tjugofem år äldre än målgruppen. Fint!
Boken kan man köpa här.
S J Bennett har hittills skrivit tre böcker i sin serie Her Majesty the Queen Investigates och som grav anglofil och smygrojalist samt Christie-fangirl var det ju ganska svårt att stå emot att prova på The Windsor Knot.
Drottning Elizabeth, som är 89 år när boken utspelar sig, har hållit en ”dine and sleep” på Windsor Castle med alla möjliga prominenta gäster och vaknar dagen efter, nöjd med kvällen. Den känslan skiftar fort när hon får reda på att den unge ryske pianisten som spelade på festen har hittats död i sitt rum med ett rep om halsen. Det är tydligt att det inte handlar om självmord, så polisen drar på stora växlar.
Medarbetarna på slottet blir förstås hastigt misstänka – men drottningen har ägnat en stor del av sitt liv på tronen med att lösa mysterier och nu har hon ett i sitt eget favoritslott att ta itu med. Som tur är är en av sekreterarna, Rozie, mer än villig att hjälpa till.
Jag tyckte att det var svårt att komma in i boken och det hela blir väldigt mycket mer invecklat än vad jag hade förväntat mig av denna typ av deckare. Det finns dock stråk av humor på hög nivå, såsom denna dialog mellan drottningen och prins Philip:
“Last thing you want is to be discovered in a royal palace with your goolies out.”
“Philip!”
“No, I mean it. No wonder everyone’s keeping it hush-hush. That, and protecting your fragile nerves.”
The Queen threw him a look. “They forget. I’ve lived through a world war, that Ferguson girl, and you in the navy.”
Inget mästerverk, det här, men hyfsat underhållande just tack vare humorn. Och Rozie och hennes chef Sir Simon, som båda är fina karaktärer. Om jag fortsätter med serien? Tveksamt faktiskt, då det finns så mycket annat i genren som lockar mig mer. Dock utspelar sig nästa bok mitt i Brexitomröstningarna och Trumpvalet, så det skulle ju kunna vara lite intressant som retrospektiv…
Boken kan man köpa här. Finns också på svenska (men jag tror verkligen att man tillgodogör sig berättelsen bättre på originalspråk, om man känner sig bekväm med det).
Stories from the city, stories from the sea 