Just på fettisdagen var det dags att läsa något nytt och vad kan passa bättre just då än semmelälskaren över alla andra – Ture Sventon? De första böckerna har jag läst en miljon gånger, men jag trodde inte att jag läst denna. Det har jag nog gjort för m¨ånga herrans år sedan, för jag kände igen somligt. Men vad gör väl det? Ture Sventon är extremt underhållande, även om innehållet förstås är rätt anakronistiskt men det må vara hänt – denna kom ut 1950.
En Lord Hubbard söker upp Ture Sventon på Drottninggatan, då det hänt konstiga saker i hans hem i London. Skor under gardinerna, till exempel, och en fräsande raskatt. Som vanligt får han med sig ett par barn, sin flygande matta, en temmelburk och förstås Herr Omar, som gör allt på ett österländskt vis – inklusive att andas, hur nu det går till. Det är ändå rätt charmigt. Det hela visar sig handla om just raskatten Polly, Ville Vessla dyker upp och Londondimman ligger tät. Bara det är lite fascinerande – jag bodde där i nästan tio år och har aldrig upplevt den – förstås, för föroreningarna är av ett annat slag idag. Men nog bidrar det till stämningen!
Jag är och förblir ett stort fan av Ture Sventon och ska se till att läsa hela serien. Ture Sventon i Venedig har jag läst en miljon gånger då den fanns i en bokhylla i lägenheten där vi bodde i Hunnebo när jag var liten, men Paris, Stockholm, Isabella och varuhuset tror jag faktiskt att jag har kvar.
Boken kan man köpa t.ex här.
Stories from the city, stories from the sea 