Ljuskällan av Hanna Landahl

 

Jag blev överförtjust av Landahls Under två timmar, och blev väldigt glad när jag förstod att vi skulle få träffa Staffan och Anna igen i Ljuskällan. Om du planerar att läsa denna så måste jag rekommendera att du läser Under två timmar först, för att få en förståelse för vad som hänt tidigare och om dynamiken mellan Staffan och Anna. Det funkar säkert att läsa fristående dock, för Landahl gestaltar deras karaktärer på ett väldigt bra sätt ändå. 

 

När Anna hamnar på ett tåg som tas ur trafik någonstans i närheten av Falköping vet hon inte hur hon ska ta sig hem. Staffan kan inte hämta henne för han har tagit ett glas fredagsvin, och ersättningsbussarna dröjer. Hon erbjuds att följa med en kvinna hem till ekobyn där hon bor och sova där över natten, och när hon upplever självhushållandet och samvaron i byn blir hon extremt pepp på idén att flytta dit. Det är klart att man vill leva hållbart, eller hur? Det tycker ju Staffan också. Efter övervägande beslutar de sig för att hyra ut huset på Hisingen och flytta dit, på försök, med barn och allt. 

 

Anna anpassar sig snabbt, men Staffan tycker att det är svinjobbigt. Hur ska man kunna leva utan wi-fi? Politiken i byn är besvärlig och grundaren Adrian verkar ha alldeles för mycket makt över både byn och Anna. Fast hon ler ju oftare än förut, så Staffan kan finna sig i det – efter att ha installerat en router i smyg, åtminstone. 

 

Men kan detta vara lösningen? Och kan äktenskapet verkligen överleva denna hastiga vändning med nya prioriteringar och Staffan på tjänstledighet? 

 

Intressant, tankeväckande och väldigt ”i tiden”. Det kryper i kroppen på mig vid tanken på att bo i en ekoby, jag är en stadskatt som gärna kan njuta av lite grönbete men jag vill ha nära till allt jag behöver och kollektivtrafik runt knuten, tack så mycket. Dock kan jag förstå hur tankegångarna går – vi har väl alla tvingats fundera på ett mer hållbart leverne och det måste vara en häftig utmaning. 

 

Här finns en intressant artikel om Hanna Landahl, som själv bor på en gård utanför Falköping och har försökt sig på självhushållning, dock inte riktigt i samma rigida sammanhang som ekobyn Ljuskällan. Jag hoppas på mer!