Jag har läst Sandra Beijers båda tidigare romaner (Det handlar om dig och Allt som blir kvar) men ingen av dem har kanske riktigt varit min grej. Jag är inte helt säker på varför, men vi klickar helt enkelt inte. Jag hade högre förhoppningar på Mellan oss, då den utspelar sig under ett nittiotal där jag liksom huvudpersonen var tonåring, och hoppades på en härlig nostalgitripp.
Det blir det, på sätt och vis, och det är bokens behållning för mig. Resten vet jag inte om jag riktigt förstår. Kanske är jag fel målgrupp, för jag kan tänka mig att denna är perfekt för mellan- och högstadiet egentligen. Kanske blir jag därför för kritisk. Jag hittar inte syftet och jag kan inte förlika mig med slutet.
Om Allt som blir kvar skrev jag att jag inte riktigt förstår varför jag hittar både ett och tio språkfel – och det vid ganska avslappnad läsning. Det är alltid lika underligt när ett stort förlag som Natur och Kultur släpper igenom sådant, för visst borde det finnas redaktörer och korrekturläsare som plockar upp felstavade ord, såsom ”pulveriseras”. Dock är Beijers språk poetiskt och vackert, och jag gillar beskrivningarna av rymden som är huvudpersonen Minnas stora intresse.
Jag hoppas att den tas emot riktigt väl av ungdomsläsarna, och det tror jag att den gör – Sandra Beijers blogg är stor och jag gillar både den och hennes Instagram, så visst har hon fans och jag tror att hon kan nå ut mycket väl till dem med Mellan oss.
Stories from the city, stories from the sea 