Rainbow Rowell har skrivit en av de bästa ungdomsböcker jag vet – Eleanor and Park – och jag tyckte att Fangirl var väl hyfsad också, om man plockar bort fanfiction-bitarna för sådant orkar jag inte med. Och Attachments var inte så illa. Så jag var ju tvungen att läsa Komma fram, som heter Landline på originalspråk, och se om jag kan bestämma mig för vad jag egentligen tycker om hennes författarskap i stort.
Det kunde jag tyvärr inte, jag är fortfarande lika ambivalent 😉
Georgie har sitt drömjobb som manusförfattare för en komediserie i Los Angeles tillsammans med sin bäste vän. När de plötsligt får ett uppdrag som är oemotståndligt strax före jul vet hon att hon måste ta chansen – men det betyder att hon inte kan åka med sin man Neal och sina två döttrar till svärföräldrarna över helgerna. Han blir hyfsat missnöjd och grinig, åker iväg ändå och vägrar svara i mobilen.
En kväll, när Georgie är hemma hos sin mamma, provar hon att ringa till Neals föräldrars fasta nummer, från sitt flickrum. Och de har numret kvar – och Neal svarar – men det är inte nutida Neal, utan Neal för 20 år sedan, när de nyss hade träffats och spenderade julen ifrån varandra…
Ja, visst är det charmigt på sätt och vis men jag vet inte, det är lite stökigt och inte helt rätt att hålla reda på vad som är vad och varför. Och jag gillade inte någon av karaktärerna något vidare heller. Men okej, hyfsad underhållning som väcker en och annan tanke.
Stories from the city, stories from the sea 