Jag var egentligen färdig med julböcker för i år – trodde jag. Men så hände det något när jag vaknade tidigt på annandagens morgon, jag satte igång med denna och innan jag visste ordet av hade jag läst halva första berättelsen och då var det ju bara att fortsätta! Jag har tänkt läsa denna sedan 2016 enligt Goodreads, så den kvalar även in i TBR-projektet vilket förstås alltid är roligt.
Jag har läst mycket – kanske allt – av John Green, och en bok av Maureen Johnson som överraskade mig positivt då den inte alls är min grej egentligen men hon lyckades få mig att acceptera övernaturliga grejer – som jag sällan gillar – med östra London och Jack the Ripper – som jag verkligen gillar. Lauren Myracle är ett nytt namn för mig, men jag läser gärna mer av henne!
Detta är alltså tre separata berättelser som hänger ihop – på ett väldigt mysigt sätt. Man kan säga att det är snön, i ymniga mängder, som binder samman berättelserna, som alla handlar om tonåringar.
Det är jättemysigt! Hade jag inte vetat att berättelserna är skrivna av olika personer hade jag nog inte gissat att de var det, för jag tycker att de är samstämmiga och i samma ton på ett imponerande sätt. Vissa författarpar som skriver böckerna ihop lyckas ju inte få dem att kännas sammanhängande (Kepler, I’m looking at you) – detta blir jättebra. Det är mysigt och trevligt och roligt och lite vasst – en jättejobbig huvudkaraktär får veta att hon är jobbig, till exempel! – det är verkligen jättelyckat.
Om jag har förstått det rätt kom denna ut för första gången redan 2008, vilket jag inte alls förstått – men den verkar fortfarande vara populär och det är jätteskoj och välförtjänt!
Stories from the city, stories from the sea 