Detta var bok nummer två i mitt lilla TBR-projekt. Jag stod och vägde mellan läsa eller hysta ett tag, men den är ganska kort och verkade rätt lättläst, så jag bestämde mig för att ge den en chans i alla fall. Mycket för att jag gillar omslaget, i ärlighetens namn.
Lisa kommer från en liten ort i Dalarna. Hon är den första i familjen med högre utbildning, och när hon får besked om att hon fått en plats som juniorkonsult på en av de största och bästa managementkonsultfirma slår drömmen in.
Hon har mycket att lära, men det går genast bra på jobbet och hon blir snabbt duktig. Vänjer sig vid tunga arbetstider, men även vid taxiresor, lyxkrogar och flotta inbjudningar. Och att starta en relation med en av de högsta cheferna, som givetvis är gift.
Tjejkompisarna är glada för hennes skull till en början men blir snart skeptiska. Lisa förstår inte varför de tycker att det är en så stor grej att hon kommer försent till alla middagar och missar födelsedagar, hon lever ju drömmen! Eller?
Jag har hört historien förut och blir alltid lika irriterad på naiva karaktärer som gör exakt tvärsemot vad allt sunt förnuft säger – och särskilt när de sorterar undan vänner och familj för karriären. Kanske för att jag inte har det drivet eller de talangerna. Här blir det dock väldigt märkligt, där huvudkaraktären i större delen av boken uppför sig som en idiot mot i stort sett alla omkring sig men där vi i slutet får en sorts moralslev i huvudet. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.
Sedan förstår jag att det finns ett visst språk i affärsvärlden och jag förstår till viss del att språket som är en enda röra av svenska och engelska finns där av en anledning. I Skendöda använder Louise Boije af Gennäs sig av samma metod – fullt förståeligt. Här är det dock fullständigt gränslöst, på gränsen till skrattretande. Nog finns det hyfsat bra ord på svenska för att översätta ”happy”, till exempel?
Stories from the city, stories from the sea 