Rakkniven av Eva Ström

Jag hörde Eva Ström berätta om Rakkniven på Bokmässan, och blev så himla sugen att jag blev tvungen att ställa mig i kö på biblioteket fort som bara den – och jag hade faktiskt tur, för det tog inte så lång tid att hinna få den.
Nu är kön helt galet lång och det gläder mig för detta är en strålande roman!  

 

August Strindbergs Fröken Julie avslutas med att betjänten Jean räcker Julie en rakkniv – det är underförstått att hon ska ta sitt liv med denna, ty så stor är skammen och skulden över att ha haft ihop det med honom. 

 

Rakkniven tar vid efter att ridån gått ner, när en ung överklasskvinna läggs in på sjukhus efter ett förmodat misslyckat självmordsförsök. I garderoben bredvid sjukhussängen hänger hennes kappa – i fodret ligger rakkniven. 

 

Efter en tid på ett konvalescenthem ger Julie sig ut i Europa, till Birgittasystrarnas moderhus i Rom. Det visar sig att hon blivit gravid vid mötet med Jean, och hon föder sin son hos systrarna, assisterad av doktor Munthe, förstås med förlaga i Axel
Munthe. Hon hamnar senare i Schweiz och blir entreprenör, startar pensionat och hittar kärleken. 

 

Det är ett fantastiskt kvinnoporträtt och det är fantastiskt att Julie får reclaima sitt liv och sin situation. Kvinnans liv och kropp får ta mycket plats och det är helt rätt. Dubbelmoralen i sekelskiftets Sverige lyfts fram på ett exceptionellt sätt
och ja, jag sveps verkligen med i Ströms text. Så fantastiskt bra! 

 

Det enda negativa här är omslaget, som ser ut som något från en Instastory och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Otroligt vacker bild – täckt av en snedställd svart text? Nä, det var kasst. 

 

Boken finns att köpa här eller här.