

Tjugo års krönikor och andra texter av Andres Lokko är många pocketsidor, vill jag lova. Detta är två riktiga tegelstenar som jag släpade hem från bibblan – och nej, jag ska givetvis inte recensera dem, eller säga så värst mycket mer än att det var vansinnigt underhållande på sina ställen. Vissa intervjuer och krönikor läser jag med oerhört intresse och engagemang – vissa förstår jag knappt ett ord av. Och vissa bläddrar jag rakt förbi, om jag inte ens begriper rubriken och inledningen. Men det finns riktiga guldkorn för den som haft ett stort musikintresse under dessa år, och särskilt kanske för oss som är förtjusta i London. Lokko skriver ju fantastiskt bra, och hans intervjuer med tidiga indieidoler är ljuvliga.