Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Sara Stridsberg har ganska snabbt blivit en favorit hos mig. Jag tror att jag har trott att hon var alldeles för svår för mig, men så läste jag Happy Sally för ett par år sedan och tyckte otroligt mycket om den, och har sedan dess plockat lite fler ur utgivningen i ganska långsam takt, för det är böcker som kräver såväl uppmärksamhet som tid att smälta. Detta stämmer sannerligen på Kärlekens Antarktis, för den läste jag för över en månad sedan men har inte riktigt känt mig redo att skriva om den förrän nu. 

 

För det är en brutal roman. Vacker men brutal. Vår berättare och huvudperson leder oss genom tiden innan, under och efter att hon blir mördad och styckad, dumpad i skogen. I livet var hon prostituerad och heroinist, hon förlorade sina barn och det mesta hon hade. I döden sörjs hon av sina föräldrar, som efter att ha levt isär i många år finner varann igen, i sorgen. 

 

Det är en oerhört stark och välarbetad text och tankarna går utan att passera gå till Catrine da Costa. Stridsberg hävdar att det endast handlar om liv och död, men jag lyssnade på henne på Bokmässan i ett samtal med Eva Ström som ju skrivit sin litterära fantasi som fortsättning på Fröken Julie och jag tycker att hela boken andas da Costa. Det är en enastående roman. 

 

Jag lyssnade på boken i fantastisk uppläsning av Lo Kauppi, och precis som Feministbiblioteket skriver var det så bra att jag inte alls önskade att jag hade läst den tryckt istället. Ljudboken finns i en app nära dig – men boken finns även att köpa här eller här.