Jag hade aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström innan Fatima Bremmers bok kom och blev nominerad till Augustpriset. Tror jag inte, i alla fall – och det känns som om jag hade lagt det på minnet i så fall. Vilken bok! Den förtjänar sannerligen sitt Augustpris, jag var helt förtrollad.
Ester Blenda körde motorcykel, rökte pipa, umgicks med kultureliten, var en av Sveriges mest eftertraktade skribenter – och landets första riktiga grävande journalist. Hon levde med samer i ett halvår, hon wallraffade som piga (decennier innan Wallraff wallraffade) – jag har just läst den boken och ska skriva om den inom kort – hon levde i Sibirien i flera år och skrev om livet i vulkanens skugga. Hon slet som ett djur och sken som en stjärna – men allt till ett högt pris. En dag tystnade Ester Blendas röst.
Fatima Bremmer har gjort ett helt fantastiskt forskningsarbete här – och dessutom skrivit en bok som är lika engagerande och spännande som den mest efterlängtade deckare. Jag lyssnade på den, inläst av Marie Richardson – mycket bra även det.
Ska du läsa en faktabok under 2018 så låt det bli Ett jävla solsken – den är verkligen häpnadsväckande och så oerhört fängslande.
