Monster av Joakim Lundell (med Martin Svensson och Leif Eriksson)

 

Jag kommer ihåg att jag ramlade över Joakim Lundells blogg och/eller YouTube-kanal, någon gång kring 2010 eller sådär. Skräckblandad förtjusning är väl ett sätt att beskriva den upplevelsen, följt av någon sorts moderskänslor. Någon måste ju ta hand om honom. 

 

Detsamma känner jag när jag läser hans självbiografi – den är fruktansvärd. Inget barn ska behöva fara så illa eller behandlas så illa – eller hamna så otroligt snett i livet som denne killen gjort. Det är svårt att greppa – särskilt som en del av boken beskriver ruskig behandling av ett litet barn, och andra mer i detalj beskriver de vansinnesdåd som skett under Joakims liv som YouTuber, som del av PR-förhållandet med Hanna Widerstedt, som del av Kungarna av Tylösand… och så vidare. 

 

Är det ett mästerverk? Nej. Är den läsvärd? Definitivt. Jag tror att det nog faktiskt är dags för ett nytt kapitel i denna trasiga killes liv, och kan inte annat än önska att allting blir bättre för honom nu, som vuxen.