Bikupan av Sarah Crossan

Sarah Crossan har blivit en av mina favoritförfattare och jag ställde mig i kö på Bikupan så fort den blev tillgänglig på biblioteket. Det tog sin lilla tid, men den som väntar på något gott, ni vet. Och det var absolut värt väntan. Detta är en helt fantastisk roman på prosalyrik – där jag tycker att Sarah Crossan är som allra bäst.

Ana och Connor har haft en relation i tre år. Båda är gifta på varsitt håll, det finns bara en enda utomstående person som känner till förhållandet, de träffas på hotell och hemliga platser närhelst chansen finns.

Så plötsligt händer det otänkbara – Connor dör i en olycka och det visar sig att Ana, som är advokat, har utsetts till hans testamentsexekutor. Änkan Rebecca ringer och ber henne inleda arbetet, eftersom hennes man har dött. Mitt i sin häftiga chock och sorg tvingas Ana hantera dödsboet tillsammans med änkan – för vad annat kan hon göra?

Hon känner sig totalt ensam i världen, trots man och två barn, för det finns ingen som delar hennes minnen. Men det finns förstås en person som delar hennes sorg – änkan Rebecca. I sin förtvivlan och uppgivenhet söker hon sig just åt det hållet. Det kan aldrig gå väl, förstås – men Ana måste prova.

Trots att språket är väldigt luftigt och lättläst är det intimt och tar verkligen på djupet. Även om jag aldrig varit i denna situation kan jag känna igen mig i Anas känslor kring sorg och hur svårt det är att hantera när känslan plötsligt sköljer över en, när man minst anar det. Otroligt hantverk. Och väldigt fina Londonmiljöer.

Andra som har skrivit om boken: Bokkoll, Malins bokblogg, Sofies bokblogg, Fiktiviteter och Den läsande kaninen. Boken finns att köpa här.

The weight of water av Sarah Crossan

Sarah Crossan är, i mitt tycke, som allra bäst när hon skriver prosalyrik. The weight of water är ett starkt bevis på min övertygelse, och det känns skönt att återvända till genren efter att ha läst ett par av hennes romaner på prosa på sistone (Breathe och Apple and Rain).

13-åriga Kasienka och hennes mamma lämnar Gdansk för Coventry, efter att Kasienkas pappa lämnat familjen med en lapp där han meddelar att han rest till England. De hyr ett rum med kokskåp där de måste dela säng, Kasienka börjar skolan där hon genast blir omdöpt till Cassie och mobbad av de coola tjejerna. Det är ett ensamt liv. På kvällarna ger sig hennes mamma ut för att leta efter pappan. Någonstans måste han ju finnas.

Kasienka har alltid varit en duktig simmare, och det är i simhallen hon hittar sin plats även i Coventry. Vattnet är universellt, och där passar hon in och vet hur hon ska röra sig.

“When I am in the water

My body moves like a wave:

There is a violence to it

And a beauty.”

Ur The weight of water av Sarah Crossan, Bloomsbury: 2012

I simhallen finns även William, som är ett par år äldre och blir en viktig person för Kasienka. Och hemma finns grannen, som också är invandrare men från ett afrikanskt land (jag minns varken landet eller hans namn nu), och Kasienka hittar äntligen en vuxen hon kan prata med och som kan hjälpa henne att hitta strategier. Och sin pappa.

Finstämt och innerligt om att komma som ny till ett land, en stad, en skola, och ensamheten och främlingskapet man kan uppleva – särskilt som tonåring, då det inte är helt lätt att hitta fotfästet ens i en bekant miljö. Mycket bra.