2014: 159 – Villa Bonita av Karin Brunk Holmqvist

Ah, ännu en härlig bok av Karin Brunk Holmqvist! Hon är ju verkligen mästerligt bra, jag förstår inte att jag inte hade hört talas om henne innan jag hittade Potensgivarna!  
 
Doris och Bonita var bästa vänner och grannar som barn – tills Doris flyttade från Ystad, och Bonita blev kvar. Hon tar hand om sin dementa mamma i föräldrahemmet – Villa Bonita – och inte så mycket mer. Så går Doris mamma bort, och de två gamla väninnorna träffas igen på begravningen. Doris har just blivit av med jobbet på ett gammalt familjeföretag när datorerna kom, och bestämmer sig för att flytta hem till Skåne igen. Hon har fått ett jobb som hon kan sköta på distans, och då passar det bra. 
 
Men är det inte något lite konstigt med de nya arbetsgivarna? 
 
Doris och Bonita får se till att ta reda på vad det är som pågår, och ger sig av på en tripp till Göteborg för att gå till botten med vad det är som sker i den lilla rökiga lägenheten i Angered… 
 
Finurligt, charmigt, roligt, gulligt och med något av en egg. Älskar! 

Tips – Yoghurt

 
Just sådana här lättprodukter (lågfett) är jag egentligen inte så förtjust i, men denna blåbär- och vaniljyoghurten är dögod. Dessutom väldigt lös i konsistensen, så det är lite som drickyoghurt fast utan det där pudriga som jag tycker att man kan känna i sådan på flaska. 
 
Man blir ju inte mätt på den liksom, men ett glas är ett strålande gott litet mellanmål eller så. 
 
Prova! 
 

2014: 158 – Marley och jag av John Grogan

Jag såg aldrig filmen Marley och jag, och jag vet inte om jag visste att den var baserad på en bok förrän relativt nyligen faktiskt. Men det var en självklarhet att hugga den på loppisen, det var det. 
 
Helt sann historia – John och Jenny är nygifta och funderar på att skaffa barn – men tänker att de kanske kan öva sig på en hund först. Nämligen Marley, labrador retrievern som snart väger 50 kg och välter allt som finns. Han är dessutom rädd för åska vilket gör att han med jämna mellanrum river väggar, han slickar på allt och alla, han är helt enkelt en enda stor virvelvind i labradorförpackning. 
 
Men han är även världens finaste och mest tillgivna hund. Jag menar. Titta på honom?! 
 
Alltså, man förstår ju på ett ungefär vad som kommer att hända och att det kommer att bli sorgligt, men det är liksom sorgligare ändå för det händer så mycket annat runt omkring som är hemskt. Men – i stort är det ju en rolig kåseribok liksom, man behöver inte lägga så mycket mer i det. Jag tycker att den var jättesöt, men jag kommer förmodligen aldrig att läsa om den. 
 
Vill gärna rekommendera den dock – men tror att det kan vara extremt tufft för en hundägare att läsa. 

2014: 157 – Rövardotter av Jackie Ferm

Jag visste så fort jag fick reda på att Jackie Ferm skulle skriva en bok om sin uppväxt att jag skulle vilja läsa den så fort som möjligt. Blev därmed väldigt glad när den fanns med på E2GO – och jag läste den på någon kväll bara. Otroligt intressant och gripande. 
 
Nej, det är naturligtvis inte Nobelprismaterial. Det trodde jag inte heller och det tror nog ingen som tar sig an den. Men det är en alldeles fantastisk berättelse om en liten flicka med rätt kassa förutsättningar i livet, med en missbrukande mor och Sveriges värsting till far. Inte konstigt att det gick snett. 
 
Hemskt, sorgligt och så jäkla orättvist. Någon recensent tyckte att det var konstigt att hon låter så kall i kapitlen på olika hem osv. men det är väl klart att hon blivit härdad, herregud. Däremot gör hon sig inte till något offer, aldrig får man någon offerkoftedoft. Hon har kämpat som fan, ibland genom lite tvivelaktiga kanaler dårå, men hon har överlevt och är nu vuxen och lever lycklig med sin spökskrivare Ola Brising och deras hundar. 
 
Det är svårt att tänka sig det i början på boken, så kan man väl säga utan vidare. Och om man som jag har hängt med lite i blogglivet under åren och sett henne så har man kanske inte heller sett någon stadgan på gång under den närmsta tiden. Men – jättebra. Detta är en mycket givande bok. 

2014: 156 – Surt, sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Älskar, älskar, älskar Karin Brunk Holmqvist, herregud vad rolig och charmig hon är. Föll för Potensgivarna och ännu lite mer för Mintgrodornas återkomst och nu har jag fallit ett par gånger till. Vi börjar med Surt, sa räven om rabarberna. 
 
Jag har ju fått den stora ynnesten att få låna mammas läsplatta, och i och med wifi på jobbet så kan jag läsa en massa roliga böcker som jag aldrig hade sökt upp annars. Liksom, nu kom jag ju på att söka efter Karin B-H (ojdå, haha) och hittade massor. Förstår därigenom att hon har skrivit något som kallas för Österlenssviten, men helt fristående romaner. Detta är en av dem. 
 
Två stillsamma fina pensionärspar har blivit kompisar vid kolonistugorna i Simrishamn. Berta och Hjördis kokar saft, planerar trädgården, smider små affärsplaner och råkar hälla ut gubbarnas öl till mördarsniglarna. Som inte finns ännu. Gunnar och Konrad umgås mer på mäns vis. 
 
Men Gunnar lyckas snurra in sig något alldeles fasligt i lögner och smygerier. Allt för att han ville ge sin lilla Berta en liten blomma. 
 
Och snart är det kaos i hela kolonibyn. Minsann, vad ett gäng pensionärer (och en ung tjej med välväxta meloner) kan ställa till med för ingenting. 
 
Det är jätteroligt, charmigt och dråpligt, samtidigt som man får lite skämskuddevarning på de där gubbarna. Hur som helst, en sann njutning att läsa. Ser fram emot mycket mer!