Tematrio hos Lyrans Noblesser – SOMMARENS MINNESVÄRDA

Jag har inte hunnit läsa riktigt så mycket som jag hade önskat i sommar – men det gör ingenting. Jag har ju gjort andra bra saker! Här är i alla fall titlarna som vann i mina funderingar över sommarens mest minnesvärda, vilket är temat hos Lyrans Noblesser denna vecka. 
 
 
       
 

Efter Alaska av John Green – underbar ungdomsbok av geniet Green

 
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk – min första HvZ, men knappast den sista
 
Istvillingar av S K Tremayne – definitivt mest minnesvärd – jag går och tänker på den mest varje dag, fortfarande, faktiskt.

2015: 118 – Francesca av Melina Marchetta

Jag har läst Jellicoe Road av Melina Marchetta, för ett bra tag sedan. Jag kommer ihåg att jag älskade den – men även att jag fick så mycket intryck av den att jag inte lyckades skriva något särskilt vettigt om den. Och jag tänkte läsa om den tidigare i år, började men blev inte klar pga att jag hade väldigt mycket annat i huvudet just då.
 
Men jag ska läsa den igen. Typ snarast, faktiskt.
 
Hur som helst – här är min andra Marchetta-bok, Francesca (heter Saving Francesca på originalspråk). Titelkaraktären har just börjat på en före detta pojkskola, som just börjat acceptera kvinnliga elever. Hennes nya vänner slåss för jämställdhet och feminism, men Francesca saknar sina gamla, följsamma väninnor.
 
Samtidigt får hennes mamma – den starka kvinnan som alltid hållit ihop familjen och startat varje dag med att spela en peppande låt – ett sammanbrott. Hon kan bokstavligen inte ta sig ur sängen. Och Francesca måste ta reda på vem det är hon egentligen är. Den gamla, som är som de tidigare vännerna… eller håller hon något tillbaka?
 
Det viktigaste för mig i hela romanen är egentligen inte handlingen, utan karaktärerna och relationerna dem emellan. Såväl familje-, kärleks- samt vänskapsrelationer skildras oerhört väl och starkt, och det är en ynnest att läsa om dem. Familjerelationen är intressantast och finast – Francescas förhållande till sin bror och sina föräldrar är härligt att ta del av, och jag gillar verkligen beskrivningen av föräldrarnas relation. Mycket fint. Kärlekshistorien är också bra, men inte lika stark.
 
Självklart är det tungt att läsa om psykisk ohälsa och hur den påverkar hela omgivningen, men det är inte nattsvart och jag tyckte att slutet var fint. En jättebra ungdomsbok, som passar ungdomar i alla åldrar upp till 115 sisådär. Mitt i det nattsvarta, som stämningen faktiskt ibland är, finns det en enorm skopa humor – kanske inbillar jag mig, men det känns typiskt australiensiskt. Jag har bott med mer än en handfull australiensare, de alra flesta just underbara människor med mycket humor och en sorts stiff upper lip som är väldigt annorlunda mot den brittiska dito. 
 
Jag är förtjust. Och blev ännu mer förtjust när jag förstod att det finns en uppföljare som heter The Piper’s Son. Har ett gäng ännu oöversatta böcker som jag längtar efter just nu, jag måste försöka lösa det utan att köpa på mig fler pappersböcker som jag inte har plats för. 

Tisdagsmiddag: Antipasto Misto

Jag var trött efter en halvjobbig natt sömnmässigt, lång men bra jobbdag och tisdagsgruppen igår och hade absolut ingen lust att ställa mig och steka hamburgare som jag hade tänkt – men hamnade på en buss som tog omvägen över Annedal och därmed gick till Valand, så jag gick till Lidl. Handlade nedan samt en liter grapefruktjuice: 
 
 
Och därmed blev det antipasto till supé. En bricka med pancetta, salami och något annat lufttorkat, små spanska chorizobitar med paprika, någon form av flödeost med sötstark paprika, stora gröna marinerade oliver med paprika och chili, samt en påse mandelcantuccini som jag är så enormt svag för (strategiskt – de är så små att två stycken inte är så förtvivlat onyttigt, men räcker. Lite samma funktion som riktigt mörk choklad.) 
 
Detta och juicen då gick alltså på… 108:-. Helt otroligt. Bara en sådan charkbricka brukar kosta minst 50 kronor, Fontanas juice kan kosta närmare 20:-. Cantuccini 30:-… ja, ni fattar. Rackarns kap, med andra ord. Och gott blev det förstås också. 
 
 
Har gjort matlåda till idag av det också, och det kommer att räcka gott till middag ikväll  med. Snacka om lyxmat on a budget! De hade någon spansk specialvecka, vilket jag inte såg förrän jag hade plockat till mig de italienska delikatesserna och jag hade ingen korg så orkade inte gå tillbaks och lämna av så där nöp jag bara chorizobitarna, men jag kanske hade kunnat komma ännu billigare undan. Älskar Lidl. 

Wednesday morning, 6am

Simon and Garfunkel var uppe Wednesday morning 3am, det är inte jag men jag vaknade fem. Ska på yoga efter jobbet så hoppar över morgonträningen och kör ett pass i samband med det istället. Sov så ruskigt dåligt inatt så det vore inte så särskilt produktivt att försöka köra en intensiv trekvart. Så jag messade lite med älsklings-Linda istället, och sånt. 
 
Det är mulet och räligt – men det betyder en bra sak, nämligen att jag kan ha långärmad klänning med fickor till passerkortet och därmed bära en av fina Camillas kreationer utan att fastna i allt och alla. 
 
 
Det står ”Colour my life with the chaos of trouble” – känner ni igen det? Ja, jag tänkte väl det. Camilla hittade texten som graffiti på en vägg i London och fotot har blivit halsband och nyckelringar! Så fint. 
 
 

A mile and a half on a bus takes a long time
The odour of old prison food takes a long time to pass you by
When you’ve been inside
Day upon day of this wandering gets you down
Nobody gives you a chance or a dollar in this old town

Hovering silence from you is a giveaway
Squalor and smoke’s not your style
“I don’t like this place”
We better go
Then I compare notes with your older sister
I am a lazy gett, she is as pure as the cold driven snow
She accepts my confession

What did you learn from your time in the solitary
Cell of your mind?
There was noises, distractions from anything good
And the old prison food
Colour my life with the chaos of trouble
Cause anything’s better than posh isolation
1 missed the bus
You were laid on your back
With the boy from the arab strap
With the boy from the arab strap

It’s something to speak of the way you are feeling
To crowds there assembled
Do you ever feel you have gone too far?
Everyone suffers in silence a burden
The man who drives minicabs down in Old Compton
The Asian man
With his love hate affair
With his racist clientele

A central location for you is a must as you stagger about making free with your lewd and lascivious boasts
We all know you are soft cause we’ve all seen you dancing
We all know you are hard cause we all saw you drinking from noon
Until noon again
You’re the boy with the filthy laugh
You’re the boy with the arab strap

Strapped to the table with suits from the shelter shop
Comic celebrity takes a back seat as the cigarette catches
And sets off the smoke alarm
What do you make of the cool set in London?
You’re constantly updating your hit parade of your ten biggest wanks
She’s a waitress and she’s got style
Sunday bathtime could take a while

Heta nätter i augusti

Nä. Nu räcker det. Jag avskyr varma nätter, det känns ju som om någon har slagit en i huvudet när man vaknar. Inte huvudvärk, det har jag inte (eller jo lite känner jag nu när jag skakar på huvudet), men känner mig helt dimmig tills jag kommit i närheten av ett öppet fönster. Det får gärna vara varmt på dagarna, vi har minusgrader på kontoret, men nätterna kan hålla sig runt 8 grader. 
 
Tack. Det var mest det jag ville säga 😉 
 
Nä, jag ska säga att jag har ett miniträningsuppehåll, om någon undrade. I lördags blev det ju inget av förklarliga skäl, i söndags och igår var mina fötter så skavsåriga och eksemiga och idag – nja, mycket bättre, men jag intensivbehandlar hellre med aloe vera och kortison en dag till så att det faktiskt blir bra. Och när klockan ringde 5 var jag inte på något sätt redo att gå upp och klä på mig. Så enkelt var det. 
 
Men. Så lyssnade jag på Sanningsdan över första kaffekoppen och det var ett smart drag. Ett av mina viktigaste kriterium för musik är att den ska innehålla energi. Och det gör ju denna. Dessutom är vssa delar i texten helt geniala.  
 
 

Är du klar att gå ner på stan?
Jag är klar att gå ner på stan.
Är du klar att möta sanningsdan?
Som har byggts upp under så lång tid.
Falling down efter hela mitt liv
Vi går ner på stan

Hej gamla klasskamrat till mig,
nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
Och sen en gammal tjej som är gift och har barn nu,
det var aldrig jag det var du,
nej vi passade aldrig ihop
För du passar inte ihop med nån,
vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
Vända kinder är det enda som jag gjort
vi går ner på stan

Hej du försvann en dag gamla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin
Prata om hur jobbigt det är och så,
när två Hydman Vallien-glas går sönder på sommarstället
Åååh!
Vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sanningsdan
på sanningsdan

Ja, chefen du har rätt jag borde vara glad
för jag får ryggbråck och 80 öre per dag
och till julen får vi pennor med företagslogga på
Håll min jacka Madde när jag börjar slå
Djupa andetag så kan vi gå
Vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
vända kinder är det enda som jag gjort
Nerför backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sannings, sannings, sannings, sanningsdan

Smakebit på søndag – 23/8 – Liv efter liv av Kate Atkinson

 
Hoppsan, igår hann jag inte lägga upp min smakebit innan den stora tröttheten attackerade och jag ramlade i säng. Så det får bli en väldigt tidig måndagsbit istället! Nog för att jag har sovmorgon idag, men det är ändå fortfarande lite mörkt, tyst och skönt. 
 
Veckans smakebit kommer från Liv efter liv av Kate Atkinson. 
 
 

 
 

”Så då går du inte längre hos doktor Kellet?” frågade Izzie och knäppte upp sitt emaljerade cigarettetui och blottade en prydlig rad med Black Russian-cigaretter. ”En giftpinne?”erbjöd hon och höll fram etuiet. Izzie behandlade alla som om de var jämnåriga med henne. Det var både förledande och ganska nonchalant. 

”Jag är tretton”, sa Ursula. Vilket så vitt hon förstod besvarade båda frågorna. 
”Tretton år är ganska vuxet nuförtiden. Och livet kan ju vara mycket kort”, tillade Izzie och plockade upp ett långt cigarettmunstycke i ebelholtssvart och elfenbensvitt. Hon sökte vagt med blicken runt restaurangen efter en kypare som kunde ge henne eld. ”Jag saknar faktiskt dina små besök i London. Att följa med som ditt förkläde till Harley Street och sedan gå och äta på Savoy. En begivenhet för oss båda två.” 
”Jag har inte varit hos doktor Kellet på över ett år”, sa Ursula. ”Jag anses botad.”
”Förträffligt. Själv anses jag däremot obotlig av la famille. Du är, naturligtvis, en jeune fille bien élevée och kommer aldrig att veta hur det känns att vara syndabocken som får ta på sig skulden för alla andras försyndelser.” 
”Åh, jag är inte så säker på det. Jag tror att jag vet på ett ungefär.” 
 
 Fler Smakebitar finns att läsa hos Flukten fra virkeligheten! 
 
 



Världens vackraste bröllop #hansochfredrik

Det vackra blivande äkta paret! 



Såhär lycklig var en av de unga tu tolv timmar efter den underbara vigseln 🙂 Fotograf Jennie Cedermark. 


I inloppet till Styrsö Bratten. 

Fina smyckade S:t Erik. 

Från balkongen där mitt bord var. 

Barnsligt god crème brûlée med bär och passionsfrukt. All maten var jättegod – pilgrimsmusslor i någon sorts gräddig soppa, och ugnsbakad kummel med färskpotatis och bakade tomater med pancetta var out of this world. 

Donsö by night 💞🌹💜💞💛

Fler bilder lär komma i takt med att övriga gäster lägger upp sina bilder under dagen! Jag hade kassa fotolägen hela tiden så kommer att låna friskt – med cred – ur hashtaggen #hansochfredrik 🙂 
(Om ni undrar är jag egentligen och tränar – men mina fötter är så trasiga att det var dödfött att försöka få på mig skorna och PW:a i en timme. Därmed har eftermiddagens aktivitet – picknickfestivalen med I – omvandlats till fika på stan om en stund istället. Känns som en bra rockad. Det är ju en dag imorgon också och det underlättar i arbetet om jag kan gå :-))