Nya söndagsplaner

Jag funderade på bakluckeloppis, och så hittade jag en lagerutförsäljning av smycken i Annedal, och så funderade jag på en utställning på Sjöfartsmuséet… och en annan på Stadsmuséet… men så hörde Sofia från igår av sig och undrade om jag inte ville komma över och titta på någon film och mysa ikväll. Jag visste heller inte vad jag skulle hitta på till middag, så vi bestämde att vi slår våra påsar ihop och lagar laxpasta. Perfekta söndagsplaner, med andra ord! 
 
Ni vet – ibland kan man ju känna att man klickar med någon men de kanske inte alls tycker likadant? Nu var det uppenbarligen ömsesidigt, och det är ju fantastiskt roligt när det blir så 🙂 Hon bor dessutom runt hörnet från Friskis, så jag går direkt till henne efter mitt pass och så går vi och handlar tillsammans. Superduper! Vad härligt det är när saker och ting faller på plats, nu behöver jag inte tänka. 
 
Istället kan jag tvätta ett par saker till, läsa klart Eleanor & Park, skriva lite, kanske lösa ett korsord, göra och avnjuta en riktigt fruktig smoothie till lunch och under tiden lyssna på ljuvliga Sarah Vaughan i en bra stund till utan att känna beslutsångest eller bli stressad för att jag inte gör någonting med min söndag. 

Arvid Nordquist Svea – tips

 

 
”Doft med toner av kakao. Rund bärig smak med inslag av svarta vinbär och ingefära. En balanserad eftersmak.” 
 
Visst låter det gott? Det är det också. Wow! Tror att det är första gången jag dricker det – det är i alla fall första gången jag ser påsen, men man kan ju bli serverad ur burk – och det är verkligen vrålgott. Gillar alla Arvid Nordquists sorter men detta var verkligen en höjdare. Finns dessutom ofta på olika extrapriser. Smaka! 

Knytis med tacos och spelkväll i Johanneberg

Jag har aldrig varit uppe i villaområden i Johanneberg förut – snacka om att jag skulle kunna tänka mig att bo där! Denna bilden är lånad från kokaihop.se, men det var ungefär så det såg ut. 
 
 
Vi var väl en tolv-tretton tjejer som lagade tacos ihop – jättegott, jag glömmer hur gott det faktiskt är – och pratade, spelade diverse spel (jag förlorade stort i Ticket to Ride – inte min typ av brädspel, alltså, ge mig Trivial Pursuit eller Backpacker any day) och hade jättetrevligt. Fick sällskap på hemvägen med en go tjej, Sofia, till Backaplan och var hemma hos Eleanor & Park igen lite före 23. Alldeles lagom. Några av dem träffar jag igen på onsdag kväll då det är quizdags på Dubliners! Det ska bli riktigt roligt. Och mycket mer min sorts tävlingsarena än att bygga tågbanor över Nordamerika 😉 
 
Det är nyttigt att träffa nytt folk i flock ibland – både för att det ibland kan testa ens tålamod, men även för att man lär sig mycket om det här med tolerans och att alltid komma ihåg att alla har sina egna anledningar till att vara som de är. 
 
Vaknade tidigt imorse, läste en stund och somnade sedan om till klockan 10. Sjukt skönt. Nu tvättar jag lite, ska träna i eftermiddag samt handla lite grann, men annars mest ta det lugnt tror jag. Funderar på att åka och kolla lite på bakluckeloppisen i Slottsskogen, jag ska in till Pustervik vid något tillfälle och köpa biljett till ABF:s författarfrukost med Kristina Sandberg samt hem och kolla post, så då skulle jag ju kunna slå två flugor i en smäll där. Men vi får se. Jag vaknade med huvudvärk idag igen – antagligen för att jag drack dåligt med vatten igår men desto mer Cola Zero – dock verkar kaffet jag dricker nu göra susen. 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven C

Vecka 3 i Kvinnoalfabetet med enligt O, och följaktligen har vi kommit till bokstaven C! Detta blir en tuff utmaning, tror jag! 
 
 
1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på bokstaven C? 
 
Agatha Christie, förstås! Jag fick Spegeln sprack från kant till kant i födelsedagspresent av en väninna när jag fyllde femton eller sexton, och sedan dess har jag varit mycket förtjust i tant Agatha. Mest Miss Marple, jag tycker att Poirot kan vara lite påfrestande. Och Och så var de bara en är en av de bästa romaner jag läst, alla genrer och kategorier. Har säkert läst den tio gånger och blir fortfarande jätteengagerad fast jag vet mycket väl hur det slutar. Hon var sannerligen drottningen av pusseldeckarna – ett format som jag verkligen älskar. Jag läser ju gärna andra lite äldre deckare – Trenter, Lang, Sjöwall-Wahlöö – och de har förstås Christie (och Sayers) att tacka för mycket. ((Den fina teckningen ovan är gjord av Meromanar // Deviantart.)) 
 
 
2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka! 
 
Nu är jag visserligen helt säker på att de flesta känner till The Pretenders – de har ju haft några riktigt stora hits, som I’ll stand by you, Brass in pocket och Don’t get me wrong – men det kanske inte är så många som har full koll på frontkvinnan – nämligen Chrissie Hynde. Hon är inte bara otroligt skicklig på att spela gitarr och sjunga, hon är också aktiv djurrättsaktivist, har drivit restaurang, varit med i Vänner och är helt enkelt en fantastiskt cool kvinna. Hon har en dotter tillsammans med Ray Davies från Kinks, snacka om gener! Jag har träffat henne en gång – eller ja, två gånger egentligen, men första gången hon kom in i butiken blev jag så starstruck att jag gömde mig bakom disken. Jättetrevlig, fast hon tittade på de mest groteska stövlarna vi hade i hela butiken 😉
 
Vid 62 års ålder – förra året – bestämde hon sig för att släppa ett soloalbum, ivrigt påhejad av kompisen Morrissey. Hon spelade in det i Stockholm, och det heter just Stockholm. Här är första singeln, Dark Sunglasses, som släpptes i juni förra året och som jag blev superöverraskad på P4 av.
 
 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som du vill lyfta fram. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. 
 
 
Min första tanke här var Carin Mannheimer, så så får det bli. Jag har inte sett allt hon gjort i filmväg – bara Svenska hjärtan och Saltön egentligen, men de gillar jag förstås. Men det jag tänkte mest på runt Carin var först och främst hennes stående inslag i dottern Annas radioprogram med Tomas Tengby – Mamma Carins boktips – som jag verkligen gillade. Oerhört härligt att lyssna på henne, med på telefon från paradvåningen på Avenyn där hon pratade om veckans böcker. Men – absolut lika viktigt – även hennes stora engagemang i äldrevården, och arbetet för att belysa hur viktigt det är med god vård för våra äldre. Hon blev till och med hedersdoktor vid Sahlgrenska Akademin för sitt jobb med detta. Tyvärr dog hon alldeles för ung – dotterns hyllningar till henne i Mitt liv som gift och i Sommar-programmet tillsammas med maken Peter Apelgren är underbara. ((Den vackra teckningen ovan är lånad från Tidningen Fokus.))
 
 
4. Lyft fram ett kulturellt verk på C (eller som i alla fall innehåller ett ord på C). Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum. 
 
Oj! Vad svårt detta var. Det är tidig morgon när jag skriver detta så hjärnan kanske inte har gått igång riktigt ännu – men plötsligt, efter att ha gått igenom varenda mental lista jag har i huvudet av titlar på C som fokuserar på kvinnor, blev det uppenbart. Tydligt. Och smått chockerande. Candle in the wind, förstås. Båda versionerna, för all del, för de handlar om fascinerande, beundransvärda kvinnor. Varför chockerande, undrar du? Jo, för att jag verkligen inte lyssnar på eller tänker på Elton John särskilt ofta. Men ja. Känns helt rätt. 
 

2015: 124 – Räcker det om jag älskar dig? av Katarina von Bredow

Jag var inte riktigt redo att somna efter att jag blivit klar med Harold Fry inatt, så jag tänkte att jag kan ju börja läsa något kort och lätt. Med andra ord en ungdomsbok. Och varför inte en von Bredow, eftersom jag lade till allt jag hittade av henne i min app häromdagen? Det vore väl lagom. 
 
Mmm. Nja. Eller jo, lättläst och snabb, visst. Jag läste klart den imorse, somnade uppenbarligen ifrån den inatt. Vilket är lite konstigt, för jag blev sjukt irriterad av den. Jag ska berätta varför. 
 
Fanny är 19 år och ska snart ta studenten. Hon är tillsammans med Johan, som är hennes första riktiga pojkvän, hon bor hemma hos sin mamma men längtar efter att få en egen lägenhet tillsammans med Johan, kanske till och med skaffa barn? Johan verkar ganska dum i huvudet, men inte lika dum i huvudet som Fanny. Ja, ursäkta, men jag kan inte med sådana här mjäkiga tjejer som bara viker sig och krälar för idioter. Johan är naturligtvis ett svin som är otrogen med Fanny ”kompis” vars namn jag redan glömt för hon är så onödig. Men det är väl okej, tycker Fanny, och tar tillbaka honom ändå. Det är ju så mysigt när de äter pizza med extra allt på. 
 
En viktig bit är att Fanny tvingas inse att hennes mamma missbrukar alkohol. Vilket naturligtvis är en stor jefvligt viktig bit. Men – det är så bagatelliserat. Hon blir alkoholförgiftad och får ligga på sjukan ett par dagar, sedan får hon Antabus och Campral och Zoloft och något mer utskrivet och blir sjukskriven i två dagar och så är det väl bra med det? Nja, hon tar förstås ett litet återfall också. Men sedan är det lugnt. Chill. Ingen stor grej. Det ordnar sig. 
 
HALLÅ? 
 
Just det ja – det är ju von Bredow! Lite riktigt förbjuden kärlek måste vi ju ha också, utöver Johan och den där bruden – Fanny blir såklart kär i sin lärare och de får ihop det lite grann. Det var ju givet. 
 
Så. Sammanfattningsvis – Fanny blir förstås starkare och tuffare genom mammans kris. Det tar upp ungefär tre sidor av boken. Resten av tiden är hon ett jäkla mähä. Jag skriver ju ganska ofta om att det är meningen att man inte ska gilla alla huvudpersoner, det är ett stilistiskt berättargrepp – men här tror jag inte att det är så genomtänkt faktiskt, för hon är så urbota korkad att jag blir förbannad bara jag skriver om henne. Och det jättekonstiga är att när Johan är gullig mot henne känns det inte ens som om det är meningen att han ska uppfattas som manipulativ, vilket han väl rimligtvis är? Nä, jag förstår ingenting. 
 
Största behållningen av boken? Att läraren heter Finn och är tuff med proven, och därför har smeknamnet Finn Fem Fel. Det var roligt. Annars är detta så obetydligt. Ja, den gjorde mig vansinnig, men inte på ett bra sätt (förstår ni – det kan vara bra att bli arg på en bok, för det kan betyda engagemang) – jag kommer att glömma av den. Jo förresten, Finns moster Isabella är bra också. Och titeln är ju vacker. 
 
Suck. Sug. Hoppas inga tonårstjejer läser denna. 

Kvinnan i guld

 

Jag har ju insett att jag faktiskt gillar film och bio – tänk vad underbart det är att man kan lära sig saker om sig själv även vid den mogna åldern av 24 33? Jag har liksom funnit någon sorts sinnesro som gör att jag absolut kan koppla av så lång tid som det tar att se en film – och njuta av att sjunka ner i en biofåtölj och bara ta in alla intryck, istället för att bli stressad av dem. Kan inte ens beskriva hur skönt det känns. 

 
Igår var det i alla fall dags för Kvinnan i guld – Woman in gold på originalspråk, föga förvånande. Jag är väldigt förtjust i Helen Mirren, och hon levererade ju sannerligen. Vilken alldeles enastående skådespelerska hon är – hon, Judi Dench och Maggie Smith gör mig alldeles ställd – så fantastiska. 
 
Här spelar Mirren en äldre kvinna boende i Los Angeles i slutet på 90-talet. Som ung, nygift kvinna flydde hon från nazisternas Wien tillsammans med sin make, operasångaren, som nu är död. Hon har fått reda på att lagarna har ändrats kring konstrestitution, och kontaktar sin väninnas son, Randy, som är advokat för att se om hon kan göra någonting för att få tillbaks sin familjs konst som nazisterna stal. Inte för pengarna – utan för att återvinna, eller restituera, sin familjs stolthet, ära och heder. 
 
Tavlan som ger filmen titeln är målad av Gustaf Klimt, och föreställde Marias älskade moster Adele som dog ung. Randy upptäcker att den är värd flera hundra miljoner dollar, vilket får honom att göra allt för att driva stämningen mot österrikiska staten, som har tavlorna på Galerie Belvedere i Wien. Och där börjar en alldeles oerhörd resa. Maria tar tjuren vid hornen och reser tillbaks till sin barn- och ungdomsstad – fast hon lovat sig själv att aldrig mer resa dit och möta demonerna hon bär på. 

 
Parallellt följer vi historien om hur Marias liv var i Wien, som lyckligt barn i en härlig familj, och som ung kvinna, mitt i starten av andra världskriget, bevittnande nazisternas framfärd i hennes älskade, vackra stad bland hennes älskade vänner och familj, som hon tvingas lämna för att göra den riskabla flykten till Amerika, via Köln. Oerhört rörande. 
 
Hela filmen är rörande. En stor stark hipster som satt nära mig i salongen grät mest av alla. Men den är även oerhört underhållande och gjord med en riktigt stor skopa humor. Mirren är fantastiskt rolig – mycket brittisk humor där, förpackad i den klassiska yiddische mamma-formen. Jag har aldrig sett Ryan Reynolds förutom i Buzzfeeds listor över snygga killar, typ – men han var också mycket bra. Katie Holmes dök upp i rollen som hans hustru Pam också – söt och charmig som alltid. Har hon överhuvudtaget åldrats sedan Dawsons Creek? 
 
Jag rekommenderar varmt att ni ser den. Riktigt finstämd och som sagt med den där tror jag nödvändiga humorn för att det inte ska bli för mycket och för pretentiöst. Toppen! 
 

H&M Cashmere Haze

H&M har ju revolutionerat sin sminkserie, men inte nog med det – de har en ny kroppsvårdsserie också. Duschkräm, lotions, you name it, i flera goa dofter. Jag köpte bodymist i två dofter förra helgen och detta är den ena – Cashmere Haze – med doft av sandelträ, orkidé och schersmin. Jag älskar den, både fräsch och lite romantisk. Mamma tycker tyvärr intr om den, jag trodde att hon skulle vilja ha den, men dofter upplevs ju väldigt olika av olika personer. Jag är förtjust och tjejerna på jobbet tycker detsamma 🙂 
Det gör ju ingenting att förpackningarna är så himla snygga och stilrena heller! Detsamma gäller sminkserien, särskilt nagellacken. Har inte provat själv ännu, men E har ett blekblått som är vrålsnyggt. 
Min andra doft är en riktig fruktbomb – eller höftskynken som telefonen ville skriva – mer om den en annan dag! 39:- går sprayerna på, förresten. Mindre än en tranbärsjuice på Le Pain Francais’ takterrass…