2015: 212 – Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson

Wow. 
 
Vilket DRIV. 
 
Helt olikt något annat jag någonsin läst, tror jag. Man blir alldeles ställd, faktiskt. 
 
Huvudpersonen heter Anna. Hon jobbar som publikvärd på Dramaten, och när hon inte jobbar är hon antingen snorpåverkad eller på jakt efter någon att gå hem med. Vem spelar inte så stor roll… 
 
Det är en omtumlande resa att läsa denna boken, och som sagt olikt något annat. Men det är roligt också, även om vissa bitar är lite väl. Låt oss säga att jag aldrig kommer att kunna se ett geléhallon i ögonen igen. 
 
Läsa om? Nä. Men den var kul, så lätt läsvärd. Om än kanske inte det mästerverk som vissa kritiker vill ha det till. 

Novell i DN – Mitt jullov av John Ajvide Lindqvist

 
John Ajvide Lindqvist har skrivit en julnovell i dagens DN. Jätte…mysig och så. Haha. 
 
En avprickning på min stackars försummade novellista, också. Måste bli lite bättre på det där, jag älskar ju att läsa noveller. 
 
Idag gjorde jag två av de saker jag tycker sämst om i hela världen – slå in julklappar och dammsuga när det är varmt inomhus – innan klockan ens var halv ett. Därför är det nu ganska chill. Jag har gjort ett gäng frilansuppdrag och så. Ätit ris med tacosås och mango chutney till lunch. Nu en dubbel cappuccino och lite organisering i datorn. 
 
Ikväll glöggfest hos Sofia! Ska bli himla trevligt. 

2015: 211 – Djupa Ro av Lisa Bjärbo

Jag har läst Lisa Bjärbo förut, och lyssnade på henne under det där fantastiska seminariet om mörker i ungdomslitteraturen på Bokmässan – men har gått och hållit lite grann på att läsa Djupa Ro – sådär som jag alltid sparar det godaste till sist på en tallrik eller i en godispåse eller så. 
 
Och det gjorde jag rätt i. Möjligen skulle jag ha väntat ännu längre, till ledigheten när jag hade kunnat sträckläsa på riktigt. Men det blev bra ändå. 
 
19-årige Jonathan hittas död i ett litet småländskt samhälle. Drunkningsolycka, tror man. Det är mitt i sommaren, och hans fyra närmsta vänner vallfärdar hem till Småland och är alla samlade för första gången på något år. Det är David – berättaren, Tove, Ludde och Paula. Ja, och så var det Jonathan, då. Men han finns inte mer. 
 
De har vuxit upp tillsammans och därmed vuxit ihop, förstås – men ändå finns det så mycket som de aldrig berört och pratat om. Nu måste de göra det, för de måste få reda på vad som egentligen hände med Jonathan. Varför i hela världen skulle han ut och bada ensam mitt i natten? 
 
Mycket finstämt och känsligt skrivet, men samtidigt finns på något vis den där humorn som jag direkt förknippar med Bjärbo. Och så får jag, som så ofta, den där tacksamhetskänslan över att inte vara uppvuxen i en liten stad – jag mår fysiskt lite illa när jag läser om hur rykten sprids och alla känner alla. Jag tycker att det räcker med sammanträffanden i Göteborg och här är vi en halv miljon personer, liksom. (Nej – jag vet att alla inte tycker att det är såhär i småstäder, men jag får en viss klaustrofobisk känsla av blotta tanken.) 
 
Jag tyckte mycket om Djupa Ro. Den berör väldigt viktiga ämnen – och inte bara död och sorg utan så mycket mer. Riktigt, riktigt bra. 

Utmaningar Dag 18 – sammanfattning!

   

   

 
Bästa läsupplevelsen i barndomen hos #lmfotoutmaning / #lmjulkalender – jag vet inte, det finns så många -men jag var och är tokig i Mimmis bok – samlingen av de första tre böckerna om Mimmi av Viveca Lärn, då Sundvall. 
 
Läskigaste bok jag har läst: Hans Koppel skrämmer livet ur mig, och Kommer aldrig mer igen är riktigt ruskig och ruskigt bra. För #pocketshopjulutmaning. 
 
Och för #bokhorajulutmaning – Oväntat i bokhyllan. Inte det minsta oväntat för den som känner mig, men folk brukar bli förvånade när jag börjar prata om fotboll och det visar sig att jag faktiskt hänger med, och att jag har varit på massor av matcher. Och så crushar jag svårt på Mourinho förstås. Fick denna boken i 25-årspresent om jag minns rätt… eller om det var tidigare.

Utmaningar Dag 17 – sammanfattning!

      

 
För #bokhorajulutmaning – En e-bok. Jag läser ju massor av e-böcker just nu, så detta var inte helt lätt. Och jag har inte läst Diary of a wimpy kid – eller Dagbok för alla mina fans ännu – men tänker att denna formen av serieroman kan passa bra på plattan. Ser fram emot att prova! 
 
För #pocketshopjulutmaning – Första läsupplevelsen. Detta är väl kanske inte den allra första, men tidig! Lång och tråkig och pappa försökte hoppa över sidor men jag kunde den utantill så det gick inte. 
 
För #lmjulkalender / #lmfotoutmaning – En bok jag skulle vilja ändra slutet på. Ja – jag tyckte att slutet på Patrik Lundbergs i övrigt helt strålande Onanisterna blev snudd på pekoral. Inte för att det egentligen förstörde någon läsupplevelse, men det förhöjde den liksom inte heller.