Animals omnämndes i samma avsnitt av
Ett eget rum som
I know what you did last summer – men jag kan inte riktigt komma på hur de var sammankopplade? Jo, förresten – det var nog det här kring kvinnor som uppför sig riktigt jäkla illa, tror jag.
Och det kan man väl säga att tjejerna i Emma Jane Unsworths Animals gör. Fast de har väldigt kul under tiden.
Vi är i Manchester, och vi vaknar hemma hos Tyler och Laura. Tyler är ursprungligen amerikanska och hennes pappa har köpt lägenheten åt henne. Laura bor där, lite utan anledning egentligen. Hon bara flyttade in för sådär tio år sedan när Taylor föreslog det.
De två spenderar större delen av sin tid med att jobba sig igenom varenda vattenhål och knarkarkvart (okej, inte riktigt) i hela Manchester. Laura är dessutom förlovad med en pianist med lite annorlunda syn på det mesta än vad hon själv har – men av någon anledning är han ändå väldigt fäst vid henne. Inte helt lätt att förstå för en utomstående, för alltså – de beter sig verkligen som svin.
Och det är ju ganska uppfriskande! Tjejer gör ju inte det så ofta. Caitlin Moran har benämnt Animals som en tjejversion av Withnail & I (som jag inte har sett, men det är väl också någon sorts non-stop fylleslag).
Hela boken är ganska uppfriskande, för den bryter mot reglerna hela tiden. Dessutom är den väldigt effektiv i det den skildrar – man mår lite illa och känner sig lite trött under hela läsningen. Den är dessutom helt oerhört vulgär och ändå på något vis alldeles underbar. Fantastisk, faktiskt.
Och naturligtvis även tänkvärd. Det allra första man tänker på är väl hur glad man är att man slipper hålla på som de gör. Men det finns en hel del annat att fundera över också – en del familjerelationer och annat dyker upp under handlingens gång, Tylers syster får barn, bland annat – och ja, även det är väl beskrivet och intressant.
Riktigt, förvånansvärt, bra! Trevligt att öppna årets läsning med (jag läste ut den på nyårsdagen men började redan i Berlin).
Stories from the city, stories from the sea 