2016: 96 – Knocked out by my nunga-nungas av Louise Rennison

 
Georgia Nicolson är tillbaks! En mycket kort och mycket rolig liten bok – knappt 90 sidor som e-bok. Och ja, jag upprepar vad jag har sagt förut.
 
Mysigt, roligt, bra, en ganska sund förebild för unga tjejer och mycket, mycket brittiskt. Jag lär fortsätta med serien – särskilt som jag nu har upptäckt att de finns som ljudböcker på Storytel, inlästa av författaren! Kan bli kul att höra dem lästa på riktig brittiska 🙂 

2016: 95 – Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström

Jag har problem. Jag vet inte vad jag tycker! 
 
Helt omöjligt att bestämma mig. Så till den milda grad att jag satt och googlade recensioner i helgen för att se om jag hade missat något – men jag tycker att recensionerna är lika ambivalenta som jag. 
 
Vissa bitar är roliga. Vissa gripande. Vissa dråpliga. Vissa fruktansvärda. Vissa hemska. Ja, ni förstår. 
 
Sedan har jag så svårt att förhålla mig till vissa saker – för det finns bitar som jag känner att jag måste bemöta på ett visst sätt i mitt eget sinne om de är sanna – och det vet vi inte om de är. Och med det menar jag naturligtvis inte att man på något vis ska tro att kvinnor ljuger om misshandel, utan endast att Ebba W-B inte vill gå med på att det är självbiografiskt. Men ni veeeet. 
 
Samtidigt – det är väldigt välskrivet och arbetat, men just därför är det också svårt att veta om vissa saker – t.ex blåmärken – är symboliska eller inte. Förstår ni? Och är de inte det måste de bemötas i mitt huvud på ett annat sätt än när jag bara läser rakt av. Vilket jag gjorde på mindre än en timme, men jag vet inte riktigt vad det säger om boken? 
 
Sedan känner jag av och till att jag kommer alldeles för långt in i det där sovrummet, som kanske är självbiografiskt. Eller inte. 
 
Jag antar att det är svårt att undvika att förvänta sig något i stil med Märta Tikkanen. Och ja – stilen är ju densamma och vissa bitar mycket resonanta, men jag vet inte, jag vacklade mellan två och tre stjärnor och är fortfarande inte säker på om jag är helt nöjd med mina tre. 
 
Kanske borde läsa om den och välja en annan sorts attityd eller infallsvinkel på läsningen, jag vet inte? Har du läst? Vad tyckte du? 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven Ä

Jaha – då var vi framme vid alfabetets hittills svåraste bokstav i Kvinnoalfabetet! Det blir fusk, det blir det – jag sökte lite inspiration hos bloggkollegorna och hittade Feministbibliotekets svar. Därmed fuskar jag lite som hon har gjort och tar med en titel eller två i mina svar… 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på Ä vill du lyfta fram? 
Ja – Hanna fick med en ärkehertiginna, och jag tar en änkedrottning – Lady Elizabeth Bowes-Lyon, även känd som Englands drottningmoder. Vanligtvis får man bara titeln änkedrottning om man fortsätter att regera efter konungens död, men just Elizabeth fick fortsätta att kallas så – eller Queen Dowager, som man säger på engelska. Hon var en cool kvinna som var en viktig – och högt älskad – del av den brittiska kungafamiljen, till sin död vid den aktningsvärda åldern av 101 år. Kulturellt kan man se ett fint porträtt av henne i den ljuvliga filmen The King’s Speech från 2010, där hon spelas av Helena Bonham Carter. 
 
Vilken bok med en titel som börjar på Ä tycker du är läsvärd? 
Jag gillar Kristina Ohlsson skarpt, och hennes Änglavakter är en riktigt bra deckare. 
 
Vilket kulturellt verk, såsom film, sång eller kanske tavla på Ä tycker du om? 
Herregud, så svårt det här är! Jag landar på Älskade ängel av Lill-Babs. Den blev signaturmelodi till Bert i SVT, och hamnade sedan både på Svensktoppen och på Lill-Babs samlingsalbum 2004. Och den är ganska söt ändå! 
 
 
Bubblare här var självklart Älska mig av Ainbusk och Äntligen av Marie Fredriksson. Men… nä. Såhär får det bli! 
 
Finns det någon kulturell kvinna på Ä som du är nyfiken på? 
Här svarar jag precis som Hanna – ärkebiskop Antje Jackelén. Tycker att hon verkar vara en himla härlig kvinna och hon har säkert mycket intressant att berätta. Man kan börja med att lyssna på hennes program ur Sommar i P1 🙂 

Dagens-lista!

Dagens humör: Jomen bara fint! Trots spöregn och stick i armen är jag på riktigt gott humör och har så varit större delen av dagen, trots en del irritationsmoment på jobbet. Men delad irritation är… öh. Ja. 

Dagens mående: Det är bara bra där också. Lite trött, comme d’habitude, och jag blev lite yr efter blodproverna, men det börjar rätta till sig efter en kopp kaffe och denna läckerbiten: 

 

Dagens borde: Skicka ett mail som jag inte vill skicka (men har skrivit och fått godkänt på) för jag vet att rikoschetten kommer att vara jobbig och skapa en massa issues. Det är alltså inte jag som har gjort något fel, men jag vet att vederbörande inte kommer att gilla vad jag skriver något vidare. 

Dagens frisyr: Chocklockigt. Hello ösregn! Nej, men betydligt lockigare än det brukar vara. Annars är det det vanliga, ”luggen” är bakåtdragen med ett par silverspännen. 

Dagens smink: Åh, det är då rakt inget särskilt. Mineralfoundation, eyeliner och mascara. Och lacket till vänster på nedan bild, H&Ms Parisienne, med matt lack från Depend över. Som höll sig matt i ett dygn ungefär – i måndags påpekade flera personer att jag hade så blanka fina naglar! Haha! Men som sagt, det var snyggt så länge det varade och man kan ju alltid måla om. 

Vill gärna hissa H&Ms lack förresten – de har tagit fasta på de bredare penslarna vilket jag tycker är bra. Mindre kladd och det torkar snabbt och blir bra på en gång! Bilden lånad härifrån.

 

Dagens klädsel: Grå strumpbyxor, svart mellanlång klänning i trikå med armbågslånga ärmar och resår under bysten, svart långkofta, svarta skor i broguemodell. Mörkblå trench och ljusblå scarf med fjärilar på från Paris, oh là là!  

Dagens planer: En kopp kaffe till, först och främst. Sedan får vi se, en sak i taget! 

Dagens materiella vill ha: Men oj, jag vet inte! Kommer inte på något konkret nu, om inte ”våriga klänningar som är våriga utan att vara somriga” gills? 

Dagens fundering: Vem har tänkt – eller inte – när man designade Brunnsparken i Göteborg? Det är för fasen förenat med livsfara att gå över spåren där. 

Dagens beroende: Jag vet inte, det är väl kaffet då! 

Dagens tråkigaste: Vädret imorse var inte direkt skrattframkallande… 

Dagens längtan: Jag längtar hela tiden efter att få fortsätta lyssna på Halta hönans hotell, Viveca Lärns nya bok som kom ut igår – på hennes 72-årsdag, faktiskt. Hade ingen aning om att den ens var på väg, även om man kanske förstod det i slutet på senaste boken om Saltöborna och göteborgarna, men jag blev otroligt glatt överraskad när jag såg det i både Storytel och BookBeat-apparna igår! Annars längtar jag alltid lite grann efter att gå och lägga mig… 

Dagens superlängtan: Att det ska bli lite riktig vår kanske, det hade suttit fint med lite konsekvent väder! Någon skrev på Twitter häromveckan att det är nu man står inför ett val varje dag – om man ska frysa på morgonen eller svettas på eftermiddagen. Jo, så är det ju faktiskt. Jag fryser ju hellre än svettas, men det är inte lätt, det där med valet. 

Dagens tidning: Faktum, med denna fantastiska notis (eller vad man ska kalla det): 

 

Dagens låt: Jättekonstigt, men jag har haft The day we caught the train av Ocean Colour Scene i huvudet hela dagen. Inte ens någon särskild favorit. Inte för att den är dålig, men den är ganska tjatig. Varsågoda! 

Dagens mest oväntade: Att naanbrödet jag fick av Stina till lunch smakade slät vetebulle. Men det är klart – vetemjöl och kardemumma har ju gärna den effekten. Jag hade dock inte väntat mig att det skulle vara så påtagligt! Föreslog att vi skulle prova att bre grädde och mandelmassa på och göra semmelwraps, men ja, det kanske inte… nä. 

2016: 93 – Another day av David Levithan

Jag läste Jag, en i somras och var lite smått ”in two minds” om den – men trots allt gillade jag den, mestadels, och när jag nu upptäckte att Rhiannons perspektiv har skrivits i en egen roman, som benämns som en ”companion” till Jag, en så var jag ju tvungen att plocka upp den. Ja, jag plockade upp ännu en ”companion”, som jag ska skriva om lite senare. 
 
Det var ju ett litet tag sedan jag läste Jag, en och det är nog bra, för när jag läser recensioner av denna är det många som känner att de bara läser samma sak en gång till. Jag kom bara ihåg ett par stycken personer som A ”var” under berättelsen, fotbollsspelaren och den gravt överviktige killen, och så kom jag ihåg Starbucks och bokhandeln. Och det var nog bra – för på sätt och vis gillade jag faktiskt denna versionen bättre! 
 
A i Jag, en är ju van vid det absurda han lever med – att vakna i någon annans kropp varje dag. Rhiannon utsätts ju för honom på ett helt annat sätt – och hon blir ju även A:s kropp under en dag. Därför tycker jag att hennes resonemang och känslor är mycket mer intressanta att följa. Tvekan, förälskelse, ilska och besvikelse – det är mycket väl skildrat. 
 
Så ja – glad över denna, och om du har läst Jag, en så är det absolut värt att läsa denna också. Men vänta ett litet tag emellan dem! 🙂 

2016: 92 – Så värt av Martin Jern

Jag är väldigt ambivalent till denna ungdomsbok. 
 
Jag kan uppskatta att det är skrivet ur en killes perspektiv, något som visserligen börjar bli vanligare men ändå. Och av naturliga skäl kan jag ju inte känna igen mig i en femtonårig kille, för jag har aldrig varit någon sådan. 
 
Oftast kan jag dock känna igen mig i böcker ändå, man får ju försöka försätta sig i situationen. Men jag förstår inte detta, för jag har aldrig haft ett sådant liv som huvudpersonen Aron har. Skejtare och värstingar och väldigt liberala föräldrar och folköl vid kiosken och langare i lägenheter och högstadietjejer som knaprar Tramadol på fritiden. 
 
Och inte på ett bra sätt. Missförstå mig för all del rätt nu – det finns ju böcker där dessa inslag gör något för handling och belysning av problem och så vidare, men här blir det bara någon sorts kuliss – som nästan känns som om författaren försöker spela tuff? 
 
Detta är antagligen en total missuppfattning, men jag kan inte hjälpa att jag har svårt att ta det till mig. 
 
Men den fick ändå en trea av mig, för viss formuleringar är riktigt vassa och roliga – och somliga även tänkvärda. Jag läser några recensioner där personen som skrivit tycker att de nästan blir förälskade i Aron och att han är så gullig – jag tycker inte att han är särskilt gullig alls. Ganska jobbig. Men det kanske femtonåriga killar har lov till, och jag är bara lite gammal och dammig? 

Heja Västtrafik!

Västtrafik har äntligen tagit klivet in i 2010-talet och fixat så att man kan ha sitt månadskort i mobilen. Så himla bra! Det blev något fel på mitt kort häromveckan, endast butikerna kunde fixa och när ska jag hinna dit under kontorstid? 
Nu är det ordnat – och inte ens kopplat till telefonräkningen vilket är väldigt bra eftersom jobbet betalar min mobil men inte mina resor 😉 
Bra jobbat Västtrafik! 

2016: 91 – Om du vågar av Megan Abbott

Det kan vara så himla intressant att placeras i en värld som man inte vet någonting om. Jag är ju dålig på att hamna i världar som fantasy och science fiction tar med läsaren till, men denna gången gick resan någon helt annanstans – nämligen till cheerleadingtruppen på en amerikansk high school. Jag vet ingenting om cheerleading, men jag tycker att det är fascinerande att titta på. 
 
Addy har alltid spelat andrafiol till Beth, truppens kapten och skolans drottning. Men det har varit helt okej att spela andrafiol – hon har fått nästan lika mycket kredd och respekt som Beth själv. Men när den tidigare tränaren slutar och Colette French, ung, vacker och liberal, tar hennes plats förändras allt. De ska inte längre ha någon kapten i truppen – Beth blir alltså petad. 
 
Och träningen blir stenhård. Minsta lilla valk pekas ut och träningen och utförandet av ”konsterna” riktigt farligt. Och det är annat som blir farligt – när Beth och Addy kommer på Mrs French med en man i lärarrummet – en man som inte är hennes make – inleds en vansinnig färd genom manipulation, fejkade självmord och mobbing. 
 
Jag tror att det är Gillian Flynn som har blurbat att det finns ingen plats som är lika mörk som en tonårsflickas hjärna, och ja, så kan det nog vara. Så är det, i detta fallet. 
 
Allt är kantat av tonårsliv, lite festande och annat – till och med festande hemma hos Mrs French själv. Addy och hon kommer varandra mycket nära, till Beths stora förtret. Och man sträckläser. Det är så himla drivet och vasst – tog inte många timmar att läsa klart. 
Rekommenderar! Mycket intressant och välskrivet.