Tisdagsutmaningen – Nederländerna

Denna veckan har Kulturkollo tema Nederländerna! Tisdagsutmaningen är därför en holländsk sådan – ja, vi kallar det holländsk. Och frågan är: Vad tänker du på när du tänker på Nederländerna? 
 
Jag tänker på en alldeles fantastisk liten weekendtripp som jag tog dit 2004, tillsammans med fyra vänner – Louise, Laura, Tom och Nic. (Inte den Nic som vi förlorade i vintras, utan en annan. Jag vet inte varför australiensarna stavar sig utan k i slutet!) 
 
Det blev en strapatsrik resa – på vägen dit upptäckte Nic att han hade glömt sitt bankkort, och när vi skulle gå ner för landning var det för dimmigt på Schiphol, så vi fick sitta på planet i Düsseldorf i några timmar vilket var lite småsegt. Men väl där hade vi en fantastisk resa, och det är förstås den jag tänker på när jag tänker på Nederländerna! 
Bjuder därmed på en liten bildbomb – vi hyrde cyklar en dag och var bland annat på Anne Frank Huis, och den andra åkte Tom och jag ut till Amsterdam Arena, Ajax hemmastadion, och träffade på Ronald Koeman – som ju lustigt nog numera är tränare för Southampton, laget i mitt hjärta som Tom placerade där. 
 
 
Vi fick inte checka in på vandrarhemmet förrän framåt sena eftermiddagen, så hamnade på en belgisk bar det första vi gjorde – trötta och hungriga efter Düsseldorf! Här dricker Tom och Nic trappistöl. Alla sorter – och det var hundratals – hade egna glas och underlägg. Just denna sorten hittade Louise senare på Borough Market för ett hutlöst pris, minns jag – den flaskan vårdades i månader innan hon gav sig på den. 
 
 
 
 
 
Dam Square. Alla bilder jag tog denna kvällen blev såhär, det är jätekonstigt men ganska roligt. Vi hade varit ute och ätit en underbar fondue och försökte sedan ”göra stan”, men det gick sådär – tills Tom och jag gick iväg själva och hittade en gaybar… som vi inte förstod var en gaybar förrän någon ifrågasatte vad jag gjorde där, och jag insåg att jag var den enda tjejen därinne av kanske tvåhundra personer. När Charlotte Nilssons Take me to your heaven spelades och alla herrarna lade armarna om varann och danssjöng lyckligt kring baren förstod vi. Det hela slutade med en kebab i påse – man fick en godisklubba och en clementin i påsen! 
 
 
 
 
 
 
Så vackert! 
 
 
Coolaste cykeln ever? 
 
 
 
Amsterdam Arena är lustigt byggd – det går en motorvägstunnel rakt igenom ”källaren”, kan man säga. Vi åkte tunnelbana dit – mycket smidigt. Hade tänkt cykla men blev avrådda och det var nog tur. 
 
 
The man, the myth, the legend! Han var supertrevlig! 
 
 
 
På vandrarhemmet kunde man låna sällskapsspel. Vi spelade självklart nederländskt Monopol och höll på att skratta ihjäl oss. 
 
 
 
 
 
Jag älskar städer med mycket vatten! Amsterdam har massor av vatten, som ni förstår. Tyvärr hittar jag inte alla foton – jag hade ett på en husbåt som var helt fullknökad med blommor och krukor – får leta lite till ikväll! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 16

 

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen behandlar ett ämne som ligger nära mitt hjärta – och säkert likaså hos många av mina boknördskolleger… nämligen lästid! 

 
Carola skriver: När läser du oftast? I sängen innan du somnar, under resan till jobbet, på kvällarna istället för att titta på TV…? Hur gör du för att få tid för att läsa? Har du tillräckligt med lästid eller önskar du att du hade kunnat läsa mer? 
 
Jag läser alltid innan jag somnar – men sällan så länge som jag hade önskat. Antingen för att jag somnar (häromkvällen drömde jag in Stephen Fry i Elena Ferrante, det var jättestökigt), eller för att klockan blir för mycket. Jag går gärna och lägger mig en timme innan jag ”behöver” somna, men det är inte alltid jag orkar riktigt så länge. Just nu, ska sägas – det är väl den berömda vårtröttheten som har slagit till.
 
Under resan till och från jobbet blir det just nu ofta ljudböcker – det är svårt att få plats att sitta med en öppen bok. Istället för att titta på TV, definitivt! När jag är ensam sätter jag nästan aldrig på TV:n. Apparaten i min lägenhet har inte varit på på två och ett halvt år! (Men jag ser på utvalda serier på play- och streamingtjänster.) Har jag sällskap blir det ofta att jag sitter med plattan i knät om sällskapet tittar på TV och det inte är något jag är särskilt intresserad av. 
 
Hur jag gör för att få tid – tja. Jag går och lägger mig tidigare än jag behöver, jag struntar i att somna om om jag vaknar tidigt. Jag lyssnar på ljudböcker medan jag jobbar (med vissa uppgifter, det funkar ju inte alltid) och jag avsätter gärna tid på helgerna för läsning. Ibland funkar det, ibland inte. 
 
Jag tycker inte att jag har tillräckligt med lästid, vilket förmodligen är helt vansinnigt tänk eftersom jag hunnit läsa en bra bit över 100 böcker i år. Men det är min passion och mitt största intresse, så det är ju sådan jag är, helt enkelt. Just nu kan jag inte träna, annars hade det varit något som fått ta en hel del fritid också – men även där kan man ju lyssna på ljudböcker förstås. 
 
Jag längtar efter att läsa alla andras svar och se om det finns något knep för mer lästid som jag har missat 🙂 

Tematrio: Kungligheter

 
I veckan fyller Drottning Elizabeth II 90 bast, i lördags fyllde Drottning Margrethe 76 och i slutet på månaden blir vår kung 70. Dessutom väntar vi väl en ny prinsbebis vilken dag som helst – så kanske är det ingen tillfällighet att Lyran frågar efter böcker om kungligheter denna veckan! 
 
Jag har läst några böcker om svenska kungligheter på sista tiden, och vill tipsa om Dag Sebastian Ahlanders historieböcker, som väl egentligen är skrivna för ungdomar men som är ypperliga texter för att få lite koll på vår svenska historia. Min favorit var Karl XII – tonåringen som satte en värld i brand, men även Kristina – drottningen som gjorde som hon ville var mycket bra. 
 
Herman Lindqvist kan vara lite tjatig ibland, men han är sannerligen kunnig. Hans bok Victoria – drottning med tiden kom ut strax före Victoria och Daniel gifte sig. Jag lyssnade på den i vintras i uppläsning av författaren själv och den var fin. Texten ger mycket, både om vår historia och vår samtid. 
 
Det är några år sedan jag läste den, men Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson var väldigt intressant. Den handlar om Haijbyaffären och därmed mycket om Gustav V – fascinerande läsning. 
 
Bonusläsning: Den motvillige monarken var extremt omtalad när den kom ut, strax efter att jag flyttade hem till Sverige. Den är intressant, om än inget mästerverk – men ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med herr Kjell Kritik, som inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet i dagens Sverige. Åtminstone inte på sociala medier! 

Det börjar närma sig!

 
Sommarens resa till Cornwall börjar så smått arta sig! Jag har just bokat ett flyg till London 19:e juli för under 200:-, och ett hotellrum den natten för 600:-. Inte alls illa – nästan allt låg runt 2000:- utan frukost, och det kändes lite saftigt. Detta är säkert inget tjusigt, men det duger ju för en natt. 
 
 
National Rail har inte släppt tågbiljetter så långt fram ännu – t.o.m 10:e juli finns tillgängligt att boka nu, men inget senare. Jag tänker att jag kanske skulle passa på att köpa dem när jag faktiskt är på plats om ett par veckor – så vet jag ju att jag har dem! Jag tänker att jag vill ta ett tåg tidigt den 20:e så att jag är framme i St. Ives i vettig tid – det tar ju trots allt fem och en halv timme. 
 
Sedan återstår det att se hur jag ska göra på hemvägen 🙂 Fantiserar ju lite om att ta mig upp via ostkusten, men jag vet inte, det kanske blir svindyrt. Hur som helst finns det fortfarande billiga flyg Stansted – Göteborg där i slutet av juli, så jag kan ta det ganska lugnt, åtminstone tills jag kikat på tågen ordentligt. Jag tänker att jag får ha lite is i magen – men inte för mycket! 
 
Det ska bli så härligt! 

2016: 107 – Dagbok från kvinnofängelset av Lillemor Östlin

Jag läste Hinsehäxan för ett par år sedan, och kände väl inte riktigt att jag kunde ta den till mig. Men så fick jag syn på Östlins andra bok, Dagbok från kvinnofängelset i Storytelappen i veckan – den var lagom kort och jag är ju, som jag skrev igår, fascinerad av fängelseskildringar – så sagt och gjort. 
 
Och detta var betydligt intressantare än första boken, som som sagt gick lite över huvudet på mig eftersom jag är lite för ung för att ha koll på 70-talets politiker, och sånt. 
 
Det går inte att säga så mycket om boken. Det är en dagbok från ett par olika kvinnofängelser, betraktelser och vass kritik av rättsväsendet och berättelser om schyssta poliser. Och det är intressant lyssning om man är intresserad. Så mycket mer vet jag inte om jag kan komma med vad gäller kommentar. 
 
Detta var min första bok inläst av Gunilla Leining, och jag förstår varför hon är så hyllad! 

2016: 106 – Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland

Viveka är pastor i Equmeniakyrkan i Gamla Enskede. Hon är i femtioårsåldern, har en man som mest är intresserad av rysk filmvetenskap och ett gäng barn. Hon har även en hemlig kolonistuga, dit hon åker för att komma bort från allt. Och hon är så trött på tanterna i församlingen, som skapar storbråk när Viveka vill introducera frukt till kyrkkaffet. Vivekas tysta protest blir att hon bär t-shirts med tryck under pastorskåpan. För dödshjälp, och sådant. 
 
Framför allt är hon trött på att alltid vara tvungen att finnas till för alla andra än sig själv. 
 
Men så dör en av tanterna i församlingen. Hon som var allra bäst på hallongrottor. Förgiftad! Av samma ämne som finns i stormhatt. Och just stormhatt odlas i var och varannan trädgård i Gamla Enskede. Vem är det som inte har rent mjöl i påsen? 
 
Det blir en söt liten deckarhistoria – men det är inte deckarhistorien som ger mest behållning här, utan berättelserna om Viveka och hennes tankar. Nu tycker jag att narrativet blir lite babbligt här och där, men det är ändå ganska trevligt att lyssna på – ja, detta var alltså en ljudbok. 
 
Jag tycker att det är roligt att författarinnan själv är frikyrkopastor – det är ganska djärvt att skriva som Haaland gör om vissa saker kring tron och arbetet. Inte för att jag är kritisk till att hon gör det, tvärtom – det är jättenyttigt. 
 
Ja, det är liksom vad man väntar sig. Ganska roligt, mysigt, puttrigt med en liten udd. Det lär bli fler böcker och jag lär läsa dem också! 

Ryan och Ryan

Jag insåg igår, när jag läste att Ryan Gosling ska bli pappa och jag var helt säker på att han är gift med Blake Lively, att jag tror att Ryan Reynolds och Ryan Gosling är samma person. 
 
Och det är väl egentligen inte så konstigt? 
 
 
Okej, de är inte så lika. Men tillräckligt för att man ska bli yr i huvudet eftersom de har samma förnamn och ändå är lite lika. 

Smakebit på søndag, 17/04 – 2016 – Bluffen av Unni Drougge

 

Söndag nu igen! Jag har haft en skön helg hittills – fått sova ut, lagat mat, läst mycket, lyssnat på poddar, tittat på lite bra grejer, fikat med en god vän och haft det allmänt gott. Det har varit hemskt skönt! Idag blir också en bra dag, jag ska träffa en annan god vän och äta lunch i stan klockan 12, kanske tar jag en titt i butikerna i närheten också. Och ikväll blir det middag med familjen och förhoppningsvis läser jag ut Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

 
Men det var svårt att hitta en lagom smakebit ur just den, åtminstone omkring platsen där jag är nu, så den kommer istället från min parallellbok – Bluffen av Unni Drougge. Vi befinner oss på Bokmässan i Göteborg – eller ja, den har just blivit avblåst, eftersom någon försökt mörda Jan Guillou med en insulinpenna…: 
 
 

”På Park var det glesbefolkat. Det var nog många som ansåg det opassande att ge sig hän åt det ordinarie fylleslaget. Tre personer hade ju fått offra livet bara för att de besökt bokmässan. Och en, åtminstone avseende försäljningsstatistiken, älskad författare hade utsatts för mordförsök. Stämningen var alltså sordinerad, kunde Berit konstatera när hon ställt sig i baren för att veva in en öl och en Fernet. 
 
Det uppdrag Fibbe hade kommenderat ut henne på såg ut att vara ett mission impossible. Ingen kändis så långt ögat nådde. Eftersom mässan bommat igen hade de uppbokade konferenciererna och teveprogramledarna också packat ihop. Berit sänkte sin Fernet och vinkade in en ny. Såväl priserna som personalen och lokalen var fisförnäma, men de vilade på en död tradition och försökte sminka över det faktum att etablissemanget numera ingick i en större, ansiktslös hotellkedja.” 
 
Titta in hos Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! Jag önskar er en riktigt skön söndag!  
 
 

2016: 105 – Halta hönans hotell av Viveca Lärn

 
Jag har älskat Viveca Lärn så länge jag minns – Mimmiböckerna, Eddie och senare Saltön och de boende på Öster om Heden. Och så sammanfogades Saltön och Göteborg i Södra Vägen till Saltön – och nu har sista boken om göteborgarna och fiskelägesborna kommit och lästs. Jag hade ingen aning om att denna överhuvudtaget skulle komma ut – men så låg den där i två olika appar förra veckan och då var det ju bara att sätta igång att lyssna!
 
Det officiella utgivningsdatumet var först denna veckan, men redan på författarinnans 72-årsdag fanns den alltså tillgänglig. Och tack och lov är även denna inläst av Viveca själv – vilket jag är glad över för jag älskar hennes röst och sätt att läsa. 
 
Och jag blev inte besviken. Det är precis lika charmigt och mysigt – och träffsäkert – som man kan hoppas på. Staden möter den relativa glesbygden och det blir kulturkrock på sina ställen men succé på andra. Vår samtid och politiken får också vara med – åtminstone flyktingfrågan – och som alltid njuter jag av att läsa om Göteborg och Bohuslän, områden som är mammas gata för mig och som därmed måste stämma för annars blir jag irriterad. Förra helgen promenerade jag just i närheten av Heden, om än på västra sidan snarare än östra när jag lyssnade, och det var riktigt härligt. 
 
Hade jag haft denna i textform hade jag antagligen läst ut den på en dag – nu lyssnade jag, och det tog för en gångs skull längre tid eftersom jag verkligen inte ville missa något. 
 
Och åh, vad jag kommer att sakna Saltön och dess människor! Hoppas att det, som Viveca också hoppas, blir TV-serie av alla resterande böcker som ännu inte filmats!