Smakebit på söndag, 2 oktober 2016 – Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

 
Jag fick denna boken som recensionexemplar av Modernista för ett bra tag sedan – men det har kommit så otroligt mycket emellan att jag inte hunnit med den förrän nu. Men jag hoppas bli klar redan idag och nu när jag har kommit in i den är den svår att lägga ifrån sig. 
 
Smakebiten är huvudpersonens tankar när hon fått reda på att hennes fästman och alla hans vänner röstade på Mitt Romney. 
 
 
 
 
 

”Det kommer aldrig att hända”, sa Luke skrockande.

”Men även om det inte gör det”, sa jag. ”Hur kan du rösta på någon med den inställningen?” 
”Därför att jag inte bryr mig, Ani”, suckade Luke. Min fåniga feministvrede hade varit gullig en gång. ”Det påverkar inte dig, det påverkar inte mig. Men vad påverkar dig och mig? Att Obama beskattar oss hårdare för att vi tillhör överklassen.”
”Men det där andra påverkar mig.” 
”Du äter p-piller!” dundrade Luke. ”Vad ska du med abort till?” 
”Luke, om det inte hade varit för Planned Parenthood kunde jag haft en trettonåring nu.” 
”Jag ställer inte upp på det här”, förklarade han, och sträckte sig efter kontakten på väggen. Han marcherade iväg till sovrummet, smällde igen dörren efter sig, och lät mig sitta kvar ensam och gråtande i det mörka köket.” 
 
Ur Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll, Modernista: 2016
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
Idag är det höst! Jag har fått rota fram en varm tröja och elementen är på, men jag fryser ändå. Men man vänjer väl sig. Det är bara att koka en kopp kaffe till och krypa upp i soffan med den, tröjan och tofflorna. Önskar er en härlig söndag! 

Söndagsmorgon med SöndagsMorgan

Jobbar hårt på att reka skostatus. De finns inte tillgängliga i min storlek (och inte den under eller över heller) på nätet, men när jag söker i butik verkar det som de kanske kan finnas ändå… väntar på sms om de finns eller ej, men de öppnar ju inte förrän 11! Jag skulle alltså inte köpa dem på nätet ändå, det är alldeles för jobbigt just med skor för min storlek varierar ganska mycket även om jag brukar landa på 40 i vinterskor… alltså, jag är så förälskad! Men vågar inte hoppas för mycket… 
 
Vad jag gör uppe så tidigt? Ja, det kan man verkligen fråga sig, jag har varit vaken länge redan. Läst ut min Roy Grace, äntligen, och sedan var jag så hungrig att jag var tvungen att gå upp och äta första frukost. Lyssnar på Wahlgren och Wistam och ser fram emot SöndagsMorgan. Har tagit in tidningen först av alla på våningen och känner mig som en äkta pensionär. 
 
 
Malin Wollin kommenterade min recension av hennes bok igår! Jag blir alltid lika glad. Klart att det är jobbigt när man kanske inte har älskat boken, men även det har lett till fin kontakt här och där. Fantastiskt trevligt. Detsamma gäller ju på sociala medier, främst Twitter och Instagram där man ju väljer att dra uppmärksamheten till sig om man taggar och hashtaggar – underbart! 
 
Idag ska jag försöka ta det lugnt. Det jag behöver göra är: tvätta, bära ut lite återvinning (bara papper och plast), städa lite grann fast det är inte mycket att göra… fixa matlådor av grytan från igår (alltså koka ris och fixa sista smaksättningen), läsa ut minst en bok (helst) och eventuellt åka och köpa de där skorna och batterier och hämta ut mina paket, då. Eller så gör jag det imorgon efter jobbet, det går egentligen lika bra, och njuter av att få slappa idag istället. 
 
Är det helt fel av mig att verkligen längta efter att få sätta upp adventsljusstakarna förresten? Nu är det visserligen ljust, men när jag går upp på morgonen är det kolsvart. Tänk att få ha lite mysljus då! 

2016: 302 – Björnstad av Fredrik Backman

 
Jag vågar säga att detta är årets mest efterlängtade bok. Inte bara av mig, som älskar Fredrik Backman, utan av väldigt många med mig, tror jag. 
 
Jag visste sedan innan att detta är en helt annan typ av bok än hans tidigare – det är ingen skojig roman med mörka undertoner om excentriska pensionärer eller sjuåringar. Det är helt annorlunda. 
 
I Björnstad spelar hockeyn huvudrollen. Man andas, äter och lever hockey. Och det är främst en sjuttonåring som bär hela bygdens hockeykärlek på sina axlar, såhär före juniorfinalen. Den, som kan sätta Björnstad på kartan och kanske, kanske kan de få ett hockeygymnasium. 
 
Vi följer flera personer. Det är Peter, tidigare hockeyproffs i NHL som nu har flyttat hem till Björnstad med familjen för att vara sportchef i hockeyklubben. Det är David, som är tränare och som kommer att ersätta sin tidigare hjälte, Sune, som seniorlagets tränare. Det är Kevin, lagets stjärna. Mira, som helst bara vill spela gitarr och vara med bästa vännen Ana. Amat, som tränar i ishallen varje morgon medan hans mamma städar läktaren för att bli snabbast av alla. Ramona, som driver puben. Och många, många fler. 
 
När det värsta händer faller hela bygden samman. Ord står mot ord, människor vänder sig emot varandra och till slut riktas en gevärspipa mot någons panna. 
 
Det är så jäkla bra. Man förfasas och blir förbannad och omtumlad om vartannat. Så välskrivet. Så engagerande. Och så viktigt, ännu en gång, om utsatthet och om de där stora etiska och moraliska frågorna. Här och där skymtar Backmans karaktäristiska humor fram, och det behövs för det är riktigt tung läsning. 
 
Men fantastisk sådan. Helt fantastisk. 
Tack Piratförlaget för recensionsexemplar! 

Där mitt jobb ligger nu…

Hittade en bild på Facebook från när Götaverken var i full gång: 
 
 
Här någonstans ligger mitt jobb nu, men det är helt omöjligt att lista ut var! Jag antar att pirerna ligger där de gör nu, och isåfall borde fårt huvudkontor ligga där den vita och svarta båten ligger i vattnet och Radisson Blu närmast i bild – isåfall ligger huset där jag jobbar nu snett bakom, mot skorstenen där som ryker. Men jag kan ha fel, detta kanske är längre bort ändå! De har ju byggt om vägar och allting, så det hjälper inte så mycket, och det är svårt att se vad som är vad på fastlandssidan. 
 
Ser fram emot att titta på den med pappa och få lite klarhet. Det är ett häftigt område, minst sagt.  Somliga hus är intakta och har gamla beteckningar på sig. Det som nu har blivit Lindholmen Event & Nöjen, där de spelade in Sommarkväll med Rickard Olsson i år, där vi hade vår sommarfest och där vi käkar lunch ibland tror vi var gamla maskinverkstaden, och vi sitter i samma hus och har också en stor verkstad – det kan vara så att allting hängde ihop förut, jag vet inte men skulle gärna vilja veta mer. 

Förälskad – i en sko!

 
Har. Ni. Sett. Något. Vackrare? 
 
Nej, inte jag heller. Inte idag i alla fall. Inte sedan ”lampan som ser ut som en jordglob lyste med ett fast sken” efter att jag kopplade in modemet åtminstone.
 
Har aldrig hört talas om Deichmann, men det ligger visst på – du har gissat – Frölunda Torg! Och jag ”måste” ändå åka dit igen imorgon för LED-ljusen jag köpte på Clas O kräver antingen AAA eller C-batterier och jag har inget av dem, men det har TGR. Och så ska jag hämta portfölj och strumpbyxor på Axel D, så det är ju lika bra att jag åker dit och provar, åtminstone. 
 
För ÅH SÅ SNYGGA de är, det vattnas i munnen… typ. 
 
(Denna skoförälskelse har resulterat i att jag har börjat titta på Sex and the City från början – trots att skorna i serien definitivt inte är sådana jag blir förtjust i längre.) 

2016: 301 – Flykten av Hannah Widell och Amanda Schulman

Jag tyckte väl inte att första boken i den tänkta trilogin Två systrar, Försoningen, var särskilt intressant – men trots det ville jag lyssna på Flykten nu när den kom ut, lagom till Bokmässan. 
 
Den är inte heller särskilt intressant, tyvärr. Trots att det väl egentligen händer ganska mycket, så känns det så himla intetsägande. Som jag skrev om första boken så fäster man sig på något vis vid huvudpersonerna (även jag gillar deras mamma mest) trots att de är så himla irriterande, och det är väl det som ger den en tvåa på Goodreads från mig. 
 
Det jag störde mig på i första boken – denna evinnerliga champagne – stör jag mig minst lika mycket på i denna. Det har ingenting med alkoholmoraliserande att göra, vill jag understryka, det är bara irriterande. 
 
Moa Gammels inläsning var något mindre jobbig denna gången, faktiskt – det var inte lika släpigt, det flöt på bättre. 
 
Det var bara några dagar sedan jag lyssnade, men jag har redan svårt att minnas så mycket mer än att jag gillar mamman och att det är för mycket champagne. Det tog fyra timmar att lyssna och det är väl inte direkt bortslösad tid, men det är inte bra heller. Klyschor staplas på varann, Denise Rudbergs ”hoppa-i-kläder”-språk har blivit ännu värre, och… nej. Många kommer att älska det – jag är inte en av dem. 

2016: 300 – Till min dotter av Malin Wollin

 

 
Jag har följt Malin Wollin sedan hon började blogga för många herrans år sedan. Jag håller kanske inte med henne om precis allt hon brinner för, men jag tycker att hon är en vettig person med vass penna och fantastiskt kul humor. 
 
Till min dotter är hennes första roman. Och den är så jäkla bra. Jag skrattade högt flera gånger under lyssningen (mycket väl utförd av Mirja Turestedt) och det hör inte till vanligheterna. 
 
Linda Skugge skrev en fantastisk recension i Aftonbladet, och för en gångs skull pekar jag er ditåt istället för att försöka få ihop en sammanfattande text själv. Det är för svårt, den är för bra, jag kan inte göra den rättvisa. 
 
Jag skrev av ett par citat som genast hamnade på Instagram när jag kände mig särskilt inspirerad en morgon, och dem kan jag ju faktiskt återge: 
 
”På en fest som är en myrstack av esteter är jag samhällsprogrammet” och ”Hennes bröst är som svalor som häckar. Mina är pelikaner som häckar.” – det sistnämnda hörde jag när jag gick över parkeringen vid jobbet och fick nästan stanna för jag skrattade så. 
 
Malin får ta mycket skit, eftersom hon är en kvinna som vågar öppna munnen, och det är så oförtjänt för hon är så himla, himla bra. Läs Till min dotter, bara gör’t. 

2016: 299 – Vi av Kim Thúy

 
Kim Thúy är en ny bekantskap för mig. Jag har nog sett hennes tidigare böcker på diverse bloggar, men det har inte blivit att jag har läst henne själv. Nu fick jag den fantastiska chansen att vara med på livesession med Kulturkollo Läser och författaren på Bokmässan förra söndagen, fina Sekwa skickade mig en e-bok och jag sträckläste den under en sen kväll och tidig morgon. 
 
Det var en helt fantastisk timme i R3, den där stunden förra söndagsförmiddagen. Jag svävade därifrån på moln! Nåja. Det kändes så. Denna enorma energi som kommer ur denna lilla kvinna är oslagbar!
 
Och det är boken också. Kim Thúys språk är olikt något annat – det är så vackert, så väl avvägt, så minimalistiskt men så målande. Jag kan inte jämföra det med något annat – det är verkligen utsökt, vilket är ett ord många av oss använde för att sammanfatta boken med ett enda ord. 
 
Bao Vi, bokens huvudperson, är ensam flicka i en familj med tre bröder. Hon flyr till Kanada från Vietnam tillsammans med sin mor och bröderna – fadern stannar i Vietnam, trots att han varit fängslad under kriget. Väl i Kanada måste de anpassa sig till det nya landet och levernet – Vi anpassar sig kanske lite väl mycket, enligt familjen. Hon har stort stöd och inflytande av sin moster, och tack vare henne blir Vi en modern kvinna med en framgångsrik karriär inom juridiken. När hon en dag får chansen att återvända till hemlandet träffar hon Vincent.
 
En ljuvlig berättelse med starkt feministiska undertoner. Jag kommer att läsa Thúys tidigare romaner så fort jag bara hinner – hon är remarkabel. Översättaren Ulla Linton fanns också med under vårt möte, och hon ska ha en stor eloge för denna underbara text.  

Vem är du i… Jane Austen?

 
Dags för Vem är du? hos Lyrans Noblesser igen! Denna veckan lyder frågan: 
 
Vilka av hennes romaner har ni läst? Och vilka av hennes karaktärer känner ni igen er i? Vem är du i Jane Austens romaner?
 
Jag är pinsamt dålig på Jane Austen – och har bara läst Northanger Abbey och lyssnat på Stolthet och fördom. Och så har jag läst Curtis Sittenfelds Eligible, en modern version av just Stolthet och fördom som jag bara älskade. 
 
Men den karaktär i hennes universum som jag allra mest kan identifera med är ju Catherine Morland i Northanger Abbey – bokmalen bland bokmalar. Nu är jag inte lika nativ och lättskrämd som Catherine, tack och lov, men just hennes kärlek till böcker kan jag ju spegla mig ganska exakt i. 
 
Från Northanger Abbey kommer ett av mina favoritcitat på samma tema: ”The person, be it gentleman or lady, who has not pleasure in a good novel, must be intolerably stupid.” Inte för att jag helt och hållet håller med Mr Tilney där, men det är ett roligt citat! 
 
Jag gjorde ett test denna veckan också, för skojs skull, och enligt det är jag Elizabeth Bennet. Jag kunde i och för sig känna igen mig i Liz i Sittenfelds roman, så det kanske inte är helt fel heller 🙂 

Det funkar! Och det går FORT!

Jag vaknade tidigt imorse, gick upp en stund men gick och lade mig och läste igen. Och somnade om! Och vaknade lagom till Melodikrysset! Strålande timing! 
 
 
Hämtade klänningen igår och den är underbar! Så himla mjuk och skön – och trekvartsärmar är bäst. 
 
Googlade sedan lite på ”få loss modemsladd” i förhoppningen att jag kulle hitta något knep och slippa Frölunda Torg. Hittade detta: 
 
 
Synd att ”det lilla verktyget” är borta ur både manualen och förpackningen, n’est-ce pas? Men men. Det var väl roligt att komma ut en sväng ändå. 
 
 
Någon hade satt upp en Buddha på räcket på viadukten vid spårvagnen. Ganska gulligt. 
 
Frölunda Torg – och spårvagnen dit och hem – är högljudda platser. Phew. Men jag fick fantastisk hjälp av killen på Clas Ohlson och skyndade mig hem istället för att åka och hämta mina strumpbyxor, det får jag göra imorgon. 
 
 
Och jag och tången fixade det! Tången, asså, nu är han KUNG! Det funkar! Telefonen funkar, plattan funkar, datorn funkar, Netflix funkar. Så SKÖNT att det gick så smidigt, jag hade skräckföreställningar om telefonkö med Com Hem halva dagen. Det dunkar och bankar i väggarna här, antagligen har varenda människa fullt upp med att få igång och kanske sätta upp nya TV-möbler och grejer. Min TV kommer på torsdag, tror jag! 
 
 
Har insett att jag behöver små skålar – har bara de två hjärtformade och som i onsdags, när jag hade använt dem till efterrätten, fick jag servera romsås i en kaffekopp. Nu hittade jag dessa fina på Indiska! 4 för 3 för övrigt, så jag köpte en assiett också som jag tänkte ha till LED-ljusen som jag köpte på Clas O men inte har batterier till… än. 
 
Nu pustar jag ut med en kopp kaffe, ska äta lunch, skicka in Melodikrysset i tre exemplar och sedan, trots att min lägenhet nu är digital, ägna mig åt lite analog underhållning. Har dagens GP och DN och gårdagens DN och en ny Allers och en Amelia och jag har längtat efter att bara hänga i soffan och ha det skönt ett tag. 
 
Ska sätta igång min gryta också, om köttet behagar tina någon gång, och koka marmelad också. Åh, ljuva lördag!