Smakebit på söndag, 16 oktober 2016 – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten

 
Jag fick den underbara samlingsvolymen av Bodil Malmstens loggböcker – som heter just Loggböcker 2005-2013 av Modernista som recensionsexemplar för ett tag sedan. Det fina danska bandet har sedan dess ömsom legat på mitt nattduksbord, ömsom på köksbordet, ömsom på soffbordet… men jag blir lite överväldigad av böcker på 540 sidor. Men jag vill så gärna läsa! Därför har jag nu beslutat mig för att läsa dem en i taget, dock i samlingsvolymen – det blir lite mer hanterbart på det viset. Och lustfyllt! Och jag vill ju verkligen inte att läsning ska kännas tvungen, och särskilt inte då när jag verkligen vill läsa. 
 
Därför behandlar jag dem som fem böcker, nu, åtminstone på Goodreads och eventuellt även i bloggen för enkelhets skull. 
 
Veckans smakebit kommer således ur den första loggboken. Året är 2005 och utdraget råkar vara väldigt lämpligt just denna vecka, när Nobelprisets litteraturpristagare just tillkännagivits. Det var faktiskt inte det minsta planerat – ibland när det är dags för Smakebit bläddrar jag lite framåt eller bakåt så att texten inte ska bli för lösryckt eller oförklarlig, eller mitt i något jättelångt resonemang som tar upp flera sidor. Detta är snarare kärnfullt och mycket lämpligt. 
 
   

 
 
 
Bästa Bodil Malmsten
 
Vem ska få årets Nobelpris i litteratur? 
Hela den nanomikroskopiska minoritet av mänskligheten som orkar bry sig om det, håller andan inför tillkännagivandet. 
Jag tillkännager att det blir Ryszard Kapuscinski. 
År 2004 var det Elfriede Jelinek. 
En tidningsredaktör bad mig skriva en notis om pristagaren och det gjorde jag. Mest för att Elfriede Jelinek liksom många andra nutida österrikiska författare blivit kallad för Thomas Bernhards barn. 
Vilket jag skriver i notisen som avslutas att – enligt mig – Thomas Bernhard lika gärna kunde ha fått priset postumt direkt.
 
Ur Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten
 
Just det året vann Harold Pinter priset. Jag hade just läst honom i någon kurs på universitetet, jag tror att den hette Post War British Drama, och det var hemskt roligt att ha läst pristagaren, och dessutom verkligen gillat det, särskilt i faktiskt samband med prisutdelningen. Det brukar inte hända mig, så att säga… 
 
Jag njuter verkligen av Bodil Malmstens texter. Betydligt mer nu när jag har tagit bort stressmomentet. Nu kan jag plocka upp boken och läsa några rader – de flesta textsegment är bara några rader – för njutnings skull medan kaffet blir klart eller riset ångar färdigt. 
 
Nu ska jag iväg på Choklad, lakrits och delikatessfestivalen i Eriksbergshallen med Sofia strax. Ska bli intressant, jag har aldrig varit på någon livsmedelsmässa tidigare. Matllagning är ju faktiskt ett av mina största intressen. Jag gillar både choklad, lakrits och delikatesser, även om de inte är mina stora intresseområden (nå, det beror på hur man definierar delikatess, förstås – är det ost och sånt så absolut!) och jag kan tänka mig att det finns mycket vackert att titta på om inte annat. Säkert att smaka på också. 
 
Önskar er en riktigt härlig söndag! 
 

Kokoslax med sesamfrön i röd curry med lime och chili

 
Jag började med att rosta sesamfrön. Tror aldrig att jag har gjort det förut, men vilken skillnad det blir i smak! Vackra är de också ❤ 
 
Sedan började jag med att fräsa strimlad salladslök, tunt skivad röd chili med ungefär hälften av fröna kvar, vitlök, ingefära och röd currypasta i lite rapsolja. I med limejuice, en burk kokosmjölk och lite vatten och soja. Lät det bubbla tills konsistensen blev någorlunda och hade i tärnad lax – jag fyndade en hel bit på 400 g (tror jag, det kan ha varit lite mer) häromdagen – och en stor morot skuren i kvartade slantar. Det fick sjuda ungefär lika länge som det tog att göra i ordning riset, så kanske tjugo minuter. 
 
 
Toppade med rostade sesamfrön et voilà! Det var riktigt gott och fräscht. Två fina matlådor fick jag också! 

Ikealördag

Jag hade en skön start på dagen med frukost framför Broadchurch – såg klart andra säsongen, trodde tredje fanns ute men det gör den ju inte! – och Melodikrysset. Sedan plockade mamma och pappa upp mig och vi åkte till Ikea och Rusta i Kållered – en mycket givande och effektiv tripp, faktiskt! Jag köpte bland annat nya kuddar, en väldigt snygg golvlampa, en ryamatta, tavellister och ramar (de kommer upp om ett tag, behöver borrhjälp), nya kuddar, en superkäck pall att ha datorn på när den är inkopplad i TV:n, en murgröna till andra steget på pallen, en stektermometer som även är en digital timer. två nya sovkuddar, trattar, krokar till badrumsdörren… ja, som sagt. Givande och effektivt! 
 
Det verkar förresten som om halva min bekantskapskrets har varit på Ikea idag, av flödet att döma – och det var många på jobbet som också skulle dit idag. 
 
Sedan åkte vi hit och käkade lunch – vietnamesiska vårrullar och smörgåsar – och fikade på kladdkakecookies och hjärtliga brysselkex. Pappa byggde ihop pallen och mamma satte ihop lampan, jag var expertkommentator 😉 
 
    

 
 
Sedan har jag mest tagit det lugnt, läst båda tidningarna, köpt ett par gröna växter till fönstret i rummet och lagat mat.
 
 
 
 

Jo, just det – mamma köpte ett litet plåthus till mig på Emmaus i veckan som jag har stoppat in en ljusslinga i, visst blev det fint? 

 
 
Och så har jag beställt chilifrön! Jag vill prova att odla i konservburkar och har sparat några snygga, och så gjorde jag lite research häromdagen och det ska visst gå bra att göra även på vintern, ljuset är det viktiga även om det är bra om det är någorlunda varmt också. Och det är det ju, inomhus. Såg idag att Ica har fått in mindre påsar med blomjord också, så det är bara att köra! Jag ville ha några medelheta och gärna lite roliga, så det blir Christmas Blue: 
 
 
Friskt vågat, liksom, jag har inget att förlora förutom 25:- på frön och 17:90 på blomjord… 
 
Nu blir det popcorn, cola och Midsomer Murders – tydligen i litterär miljö! 

Forever young av Bob Dylan

Mitt besökarantal har skjutit i höjden sedan i torsdag – jag förstod att det antagligen hade något med Nobelpriset att göra, men kunde inte riktigt komma på vad – så mycket har jag inte skrivit om Bob Dylan tidigare. Men nu kom jag på det – självklart! 
 
I februari 2014 fick nämligen en av de vackraste texterna jag vet, Forever Young, vara Dagens dikt hos mig. Vi kan gott ta en repris av den, för den är underbar. 
 
== 
 
May God bless and keep you always

May your wishes all come true
May you always do for others
And let others do for you
May you build a ladder to the stars
And climb on every rung
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
May you grow up to be righteous
 
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the light surrounding you
May you always be courageous
See the light and be strong
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
May your hands always be busy
May your feet always be swift
May you have a strong foundation
When the winds of changes shift
May your heart always be joyful
May your song always be sung
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
== 
 
Min favoritinspelning är av Pretenders, som dessutom är ett av mina favoritband: varsågoda. 
 

Dumpling lovin’

 

 

Härlig kväll med Hanna och dumplings. Många goda skratt, Ullaredsplaner, kakor och kaffe och ja, god mat förstås! Bilden är dock lånad, de är godare än de är vackra.

Sedan Broadchurch, Wahlgrens och nu klipper jag med ögonen och är mycket redo för sängen. Godnatt! ✨🌸😘

Bob Dylan får Nobelpriset!

 

Många starka och blandade känslor när vinnaren av årets nobelpris i litteratur tillkännagavs för en timma sedan! 

 
Vi satt i bilen på väg från en lunch och pratade om det, M undrade varför det alltid måste vara så tunga namn och jag sa att ja, visst hade det varit roligt med någon som alla vet vem det är. 
 
Och så blev det! Jag blev först väldigt glad, sedan lite förbryllad och kanske lite störd. Det känns lite banalt, lite barnsligt? 
 
Men – jag bestämmer mig för att det är roligt ändå. Att musiklyriken får ta plats även i de finare salongerna, och trots allt tycker jag väldigt mycket om Dylans texter. Jag ger inte mycket för hans sångröst, men vad gör väl det? 
 
Jag vågar gissa att Dylans texter kommer att ges ut i alla möjliga format framöver och det är inget negativt. 
 
Så – låt oss glädjas åt texter som: ”You might think he loves you for your money / But I know what he really loves you for / It’s your brand new leopard-skin pill-box hat” 

The Misfits på Backa Teater (och lite om Broadchurch)

Bloggen har blivit lidande denna veckan – det har varit fullt upp! Och när det inte har varit fullt upp har jag bara velat kolla på Broadchurch 😉 Men jag kommer igen, förstås, men ni vet hur det är. Det går upp och ner – och just nu går det upp. Men på ett bra sätt, alltså, det är roliga saker som händer och jag gillar att ha mycket att göra. (Och kolla på Broadchurch.) 
 
I måndags hade jag tvättstugan, och fick maskinerna som går så fort att man inte hinner göra något emellan förutom att möjligen kolla på Broadchurch. 
 
 

I tisdags kväll var jag och såg The Misfits på Backa Teater – fantastiskt bra föreställning. Det berättades bland annat om Backa Teaters uppkomst – med bilder från Selma Lagerlöfs torg från 70-talet! Det var ju före min tid, men det såg exakt likadant ut på 90-talet, jag lovar. Sedan berättade skådespelarna vad jag antar delvis är deras egna berättelser – ett par från Backa, som talade om Powerhouse-discot på Backa Kulturhus, om ”rivaliteten” mellan radhusen och höghusen längre bort i Backa, och om branden, förstås. Och en hel del andra berättelser – bland annat en om tolv axolotlar. Mycket fint och viktigt. 

 
Ulf Dohlsten känner jag ju som Hasse i Vita lögner, men det är ju inte bara det han gjort – och Maria Hedborg som också var en av grundarna kände jag igen så himla väl men kunde inte placera – förrän jag insåg att hon spelade ju Agnes mamma i Fucking Åmål! En av de andra tjejerna har jag dessutom ridit eller spelat fotboll med på forntiden, jag minns inte vilket. 
 
Och musikerna! Fantastiska. Gå och se den, om ni får chansen – det är riktigt, riktigt bra. 
 
Något annat som är riktigt bra är Broadchurch, som ni kanske har förstått. Jag såg sista avsnittet av första säsongen igår kväll och är fortfarande lite omskakad – det trots att jag råkade se en spoiler häromdagen när jag googlade något helt annat. Det var så… starkt, alltihop. Och Olivia Colman är helt fantastisk. Jag har ju mest sett henne som Sophie i Peep Show och det är lite… skillnad på de rollerna. Jag var tårögd och gåshudad genom hela näst sista och sista avsnitten och det är jag inte direkt åt Midsomer Murders eller liknande. Men det är klart – man kommer ju mer på djupet när åtta avsnitt hanterar samma fall, och en massa annat runt omkring också. 
 
Så gillar du brittisk krim och har Netflix eller liknande så titta på Broadchurch för det är så himla bra.