En annan dag som är annandag

 
Det är lite ovant att vara långledig, känner jag! Jag har mest suttit i soffan sedan jag kom hem för några timmar sedan (nå – jag har skrivit en hel del samt planerat lite inför veckan som kommer, bokat biobiljetter och sånt) och det känns som om jag borde göra något och inte slösa bort en massa tid… men det behövs ju inte riktigt. Jag är ledig i två veckor till, jag kan ta det lugnt med ruskigt gott samvete. Och det gör jag med kaffe, en jultryffel (jag fick dem av Emmelie i tisdags men glömde ta med dem till mor och far), en massa poddar och en väldigt skön klänning som hade landat i brevlådan. (Köp typ tre storlekar större än du brukar ha, kinesiska storlekar är… som de är.) 
 
Och jag har faktiskt varit i affären för att handla så att jag kan göra efterrätten till imorgon kväll också. Det räcker ju så! Jag fick med mig en massa mat från mamma och pappa så det blir någon intressant blandning av rester ikväll men imorgon kommer Linda och då ska jag väl få till något som inte är distinkt julmat också 🙂 
 
Vädret är vansinnigt konstigt. Det har blåst som bara den, det har haglat, det har varit solsken, det regnade lite… nu är det skymning och nästintill vindstilla. Känns det som i alla fall, men det lär väl blåsa upp framåt kvällen. Men när jag var ute var det inte det minsta storm… eller orkan… 🙂 
 
 
Jag fick massor av fina julklappar trots att jag redan har fått både bord och tv – men det är ju roligt att ge bort saker, och jag tycker att vi alla ger varandra saker som är praktiska och användbara, inte lyxiga dyra prylar som man använder en gång. Och då känns det ju mer okej! Jag kommer att visa lite saker efterhand, men vi börjar här – jag fick nämligen kökshanddukar som matchar mina stolsdynor (och servetter men de är inte med på bilden) – det blev ju väldigt bra som duk istället! 
 
 
Av min Secret Santa på Buke fick jag denna fantastiska bok med tillhörande fina pennor – och inte nog med det, min fina tomte har skrivit in egna favoritcitat också! Fredrik Backman, Astrid Lindgren och J K Rowling var med, Mitch Albom också men det kom inte med i collaget. Så fint! Bästa goa Ninna. 
I brevlådan fanns ett paket från Camilla också! Bokhögen beställde jag i höstas, men den behövde lite mer tid på sig för att monteras. Som ”plåster på såren”ville Cam lägga med ett smycke till – jag gick med på det i utbyte mot att jag skänkte samma summa till Musikhjälpen, eftersom jag ändå ville ha Gilmore Girl-smycket. Everyone’s a winner, förhoppningsvis även några barn som får hjälp. Det blev några hundralappar i olika bössor från mig i år i alla fall. Mamma och pappa fick varsitt Julpaket från Unicef också. Köp ett par såna du med förresten, de är tyvärr alltid rykande aktuella. 
 
”Gilmore Girl n. someone who is supercaffeinated and extremely well-versed in pop culture. Witty AF. Bookish. Serial monogamist with some minor commitment issues. Perfectly flexible as long as things are going exactly her way. Guilty pleasures: Barry Manilow and pancakes. Refuses to cook. Religious belief: God lives in London?” 
 
Somligt passar helt perfekt, annat inte alls (refuses to cook, näää, och jag är inte så såld på Barry Manilow heller…) – men helheten är ju ljuvlig! ❤ 
 
Strax tänds ljusstakarna här och jag ska göra mig en kopp kaffe till och njuta av njutningen. Mwah! 

2016: 349-350 – Skärp dig, Lotta! och Lotta slår till av Merri Vik

   

 
Ja, dessa böcker är ju som sagt korta och koncisa, så det känns ganska lagom att skriva sammanslagna inlägg kring dessa böcker. Detta är fjärde och femte boken i serien och längre har inte Storytel kommit med att lägga upp dem ännu. Skärp dig, Lotta! tror jag inte att jag har läst tidigare, men Lotta slår till tror jag att jag, eller någon kompis, hade. 
 
I Skärp dig, Lotta! är det sommarlov – men eftersom Lotta körde i matte måste hon plugga för sin nye farbror Jesper (som, helt oförklarligt, heter Torsten i denna boken – det gör han inte i någon av de andra böckerna) tillsammans med klasskamraten Jonas. Så det blir en lång sommar i stugan i Rönnvik, och det blir inte bara matte heller. Bland annat blir hon lurad av den tjusige Paul, och så hamnar hon i tidningen som exempel på sjaviga unga flickor. Men då kommer farbror Urban (en annan farbror som inte är släkt utan deckarförfattare) till hennes undsättning och det är Lotta som får skratta sist. 
 
I Lotta slår till har skolan börjat igen. Lotta och Jonas klarade (förstås) matten och får fortsätta i sin vanliga klass med Lockige Fridolf som klassföreståndare. Lotta och Giggi hjälper till i bokhandeln och hamnar i en riktig soppa när ett par bokpaket förväxlas (detta är så roligt att man gråter av skratt, vid tanken på att en 50-åring nästan uppvaktas med en liten bok om 33 sätt att tillaga strömming…) – sedan blir de även inblandade i att sälja lotter till stans suraste gubbe. Men såklart blir de kompisar till slut!
 
Roligt, slagfärdigt, lättläst och otroligt kul. Jag hoppas som sagt att faktumet att de blivit e-böcker och tillgängliga på Storytel kommer att ge dem en riktig revival för de är så himla bra.  

2016: 348 – Alla dessa hemligheter av Annika Estassy

 

 
Jag har tidigare läst Solviken och Croissants till frukost av Annika Estassy. Detta är tredje boken – de hänger samman, men inte som en linjär berättelse utan mer som att vissa birollskaraktärer blir huvudroller i en senare bok. 
 
Något som de tidigare böckerna har haft gemensamt har varit att jag har varit väldigt irriterad på nästan alla karaktärer och det håller i sig i denna också. Man kanske ska nämna att jag var förkyld och riktigt uttråkad när jag lyssnade på denna – det kan förstås bidra till irritationen. Men jag undrar verkligen varför alla måste vara så himla jobbiga. Den värste av dem alla, Gabriel, har dessutom lyckats med att bli mer irriterande utefter berättelsens gång. 
 
Anyway. Huvudpersonen här är Louise, som i början av boken begraver sin make Konrad utan att fälla en tår. Det var tulpanlökar hon hade tänkt få i jorden just denna dag, inte sin man. Han dog under mycket pinsamma omständigheter men nu är hon fri och ska äntligen göra det hon vill. Hon får dock snart reda på att han försatt henne i ekonomiska besvär och för att försöka glömma bort detta börjar hon dricka massor av vin och drar till Frankrike för att bo hos sin syster Carina. 
 
Carina är väl inte jättelycklig över att få oväntat besök som tänker stanna rätt länge (undra på det) och som dessutom super (undra på det). Dessutom har de inte setts på länge och det finns en underliggande konflikt systrarna emellan. Louise är jättejobbig – jag hade inte orkat ha henne i huset i mer än en dag eller två. Flera gånger under lyssningen tänkte jag att nu måste väl någon ändå sätta ner foten och säga till henne – inte om drickandet för det lyckas hon på ett mystiskt sätt klara sig ur utan någon särskild hjälp, utan för att hon är oförskämd, pedantisk och petig kring saker som hon inte har ett smack med att göra. 
Det är en ganska intressant bok, dock. Syskonrelationer intresserar mig, antagligen eftersom jag inte har några själv och aldrig kommer att ha några, och trots att Louise som sagt är skitjobbig har hon en viss självdistans också. Men jag vet inte om jag inte riktigt förstår vad författaren vill ha sagt med denna romanen – det som känns riktigt relevant på dessa drygt 300 sidor hade kunnat skrivas i en novell på 50 istället och därmed upprätthållit mitt intresse. Men det blir en trea i betyg i alla fall. 

2016: 347 – Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

 
Jag började ju irritera mig lite grann på personerna i denna serien redan i bok två – men jag var ju tvungen att läsa den tredje också. Dels för att jag älskar miljöerna så otroligt mycket – jag blev precis sådär förälskad i Cornwall som jag trodde – och dels för att jag tycker att lunnefågeln Neil är en av de bästa litterära karaktärerna i samtida underhållningslitteratur 😉 
 
De irriterande karaktärerna satte igång med att göra irriterande saker ganska snabbt här. Det behövs förstås alltid ett krux för att en roman ska bli bra, men jag hade väl hoppats att detta skulle vara mera mys-och-gull, eftersom det är en julbok. Det är inte så mysigt och gulligt förrän i slutet. En av de irriterande personerna gjorde något som jag väl inte tyckte var så himla farligt vilket resulterade i att den mest irriterande personen gjorde något riktigt jävligt, och så blir alla andra indragna och det blir en jäkla soppa i ärlighetens namn. 
 
Det härligaste är, förutom Neil, beskrivningarna av alla härliga bakverk (jag gillar inte engelsk fruktkaka men älskar mince pies). Dessutom är det underbart att Colgan lägger med recept i sina böcker. Men boken hade jag klarat mig ganska bra utan. Men den är lättläst och lättsam och ingenting man behöver bära med sig eller fundera vidare på i efterhand, så det må väl vara hänt 🙂 
 
Det ska (antagligen) inte bli några fler böcker om Polly och gänget och det gör ingenting – men skulle de nu få för sig att återvända så får de gärna göra det på sommaren istället. Det är så otroligt stressande med tidvatten och snöstorm. 

The Second Day of Christmas hos Ugglan och Boken

 

Jag hade inte datorn med mig över jul och appen till iPhone och iPad lämnar ganska mycket att önska, så svaret på gårdagens utmaning hos Ugglan och Boken kom upp på Instagram igår – temat på A partridge in a pear tree var alltså frukt eller möjligtvis rapphöns, och då tipsade jag om En doft av apelsin av Joanne Harris. 

 
Men nu är det julens andra dag, en annan dag som kallas annandag, och dagens vers lyder: 
 
”On the second day of Christmas my true love sent to me
Two turtle doves
And a partridge in a pear tree.” 
 
Temat blir alltså turturduvor eller kärlekspar, och således kärlek! 
 
Ugglan och Boken själv tipsar om en bok som jag läste ut igår De polyglotta älskarna av Lina Wolff – det var faktiskt just den jag hade tänkt skriva om men det känns lite tråkigt att upprepa just den på en gång. Därför tipsar jag istället om ett annorlunda kärlekspar, nämligen Eleanor and Park av Rainbow Rowell. En helt underbar, melankolisk, rolig och vacker berättelse – jag älskar den. Jag tycker inte att allt som Rowell har skrivit är sådär våldsamt bra, men denna är genialisk. Så otroligt fin! 
 
 

Julen är här!

Nu har jag gått på jullov! Lägger sista handen vid några julklappar, löser de sista jobbproblemen och försöker tänka bort vad som utan tvekan är någon sorts luftrörsskit. Spännande utveckling – igår gjorde det ont långt ner i bröstet när jag hostade, imorse var det högt upp i halsen, torrt och smärtsamt och jag kunde nästan inte prata, sedan gick det över till en ganska normal hosta med underliga ljud i luftrör och lungor som inte gör speciellt ont. 
 
Det vore ju skönt om det kunde försvinna lika fort som det uppenbarligen muterar 😉 
 
 
Jag bjöd på pepparkakskulor på jobbet idag. Vi var inte så många, men de gick allt åt! 😀 
 
 
Monsteramaryllisens bebis har tagit sig fint! Den andra som jag fick i söndags blir nog fin i mellandagarna. 
 
 
Om en dryg timme eller så åker jag hem till mamma och pappa. Ikväll blir det räkor och jag är mycket förtjust över att jag först kan se en av mina blivande makar (Jesper Rönndahl) på SVT1 i två timmar och sedan lyssna på min andre blivande make (Morgan Larsson) i två timmar till på P4 tillsammans med en av mina största idoler (Viveca Lärn)! 
 
Men det är ju inte det som är det viktigaste förstås utan att det äntligen är jul och ledigt! Jag önskar er det jag önskar mig själv – en vilsam, lugn, rolig jul med mycket tid till det som är viktigt här i livet. (Familj, vänner, böcker och god mat ;-)) 

2016: 346 – Döden kan vänta av Peter James

                                 

 

Gavin Daly är fyra år 1922, när fyra män ur det irländska maffiagänget The White Hand Gang skjuter ihjäl hans mor och för bort hans far från lägenheten i Brooklyn. När Gavin och hans storasyster en kort period därefter ska resa till England med en atlantångare tillsammans med sin faster kommer en okänd springpojke fram till honom med faderns fickur och en lapp med en massa siffror på. Gavin svär att han en dag ska återvända för att ta reda på vad som hänt med fadern.

Med åren blir han en beryktad och framgångsrik antikvitetshandlare, men vid 95 års ålder har han ännu inte lyckats tyda sifferkombinationen. När hans 98-åriga storasyster blir rånmördad i sitt hem i Brighton blir fickuret stulet och Gavin och hans råskinn till son tar upp jakten på förövarna. Men det gör även Roy Grace och hans kollegor, med lite annorlunda metoder… 

Åh, det är så spännande, och något så ovanligt som en lyckad historisk insprängning som får mig att vilja läsa på massor om gängkulturen i New York i början på förra seklet. Och parallellt med brottet och jakten på mördarna pågår polisernas privatliv – något förskräckligt händer Glenn Branson, för att inte tala om vad som pågår i Roy Graces eget grannhus… och i München. 

Det är så välskräddat i berättandet, jag är helt såld på denna serien och detta är nummer nio i serien. Tur att det fortfarande finns några stycken kvar – snart måste jag få reda på vad det är som pågår med ni-vet-vem, hen på S…