Stories from the city, stories from the sea

 

 

 

Och ja – detta är något väldigt unikt i sin genre, tycker jag. 

 

När Rob – tidigare Adam – Ryan var tolv år försvann hans två bästa vänner i skogen nära bostadsområdet där de bodde i Dublin. Rob var med dem, men hittades vid liv, med blod i skorna och helt utan minne av vad som hänt hans vänner. 

 

Numera arbetar han som utredare på Gardaí, polisen, i Dublin tillsammans med partnern Cassie Maddox. När en flicka hittas mördad i samma skogsområde där hans vänner försvann, där nu en stor arkeologisk utgrävning pågår, tvingas han återvända till platsen – men han kan inte berätta för någon förutom Cassie vad som hände där, och vem han är. Fler och fler saker i den nya utredningen pekar mot det förflutna, och det visar sig vara omöjligt att förstå vem som spelar vilken roll i dramat. 

 

Och ”förstå” är inte ett nyckelord i boken heller. Det är mycket som svävar i ovisshet, vilket är såväl kittlande som frustrerande. 

 

Jag gillar personporträtten av Rob och Cassie, och önskar att French inte hade valt vissa vägar för dem. Cassie är huvudperson i nästa bok och jag ser fram emot att få veta mer om henne. 

 

Allt som allt är det en skicklig och riktigt spännande deckare. Jag hade lite svårt att komma in i den och jag vet att det gäller många andra också, men när jag väl fick in flytet var det riktigt bra läsning. 

 

 

 

Men tyvärr spoilar något – jag minns inte nu om det var baksidestexten, förlagets text eller en blurb – vad boken ”egentligen” handlar om innan jag ens börjar läsa, och därmed förstår jag precis vad det är som pågår från första stund. Så himla tråkigt! 

 

Jag vill inte riskera att göra detsamma här, så jag ska inte säga så mycket mer än den basala handlingen: Tess mormors sista vilja är att Tess familj ska flytta in i hennes gamla hus, långt ifrån stan. Tess vill absolut inte lämna sitt vanliga liv och bästisen Liv, men har inget val. Väl på plats träffar hon Tom, som har en fin häst och som hon får hjälpa honom med. 

 

Det är dock inte författarens fel – och det är inte därför mitt betyg blir så lågt. Det är för att dialogen är som att läsa en instruktion för högstadiet. Det är ”nickade hon” och ”log han” och ”suckade han” och ”nickade hon” igen… om vartannat. Det hade varit betydligt enklare att läsa som dialog uppställd inom citationstecken eller bara med talstreck, jag höll på att bli galen. Det blir, på något vis, pretentiöst på ett banalt sätt. 

 

Dock tror jag att den kan vara en riktigt fin läsupplevelse för yngre tjejer och killar, särskilt med hästintresse. Det var bara verkligen ingenting för mig. 

 

 

Tyvärr är det det enda jag verkligen gillar med denna boken. 

 

Idén är ganska god – under sommarlovet dör Linns mormor, praktiskt taget i hennes armar, mycket hastigt vid tågstationen.  En kille som Linn och hennes kompisar uppenbarligen mobbar och kallar för Badbollen finns med när det händer och hjälper till. 

Sedan blir det kaos av det mesta. Linn hamnar i en annan klass än sina vänner, eftersom det varit en vattenläcka på vanliga skolan. Däremot finns Tim i hennes klass. Men honom kan en ju inte umgås med, han är ju tjock! Linn gör precis allt för att passa in och är inte en särskilt sympatisk karaktär. Hennes kompisar är dock betydligt värre. 

 

Nu förstår jag förstås att det ska handla om tisteltankar, elaka tankar om saker och människor, vilket väl alla är kapabla till. Men jag står inte ut med denna ytlighet och fatshaming. Ni förstår säkert hur det går i slutändan – det gjorde jag också i första kapitlet, ungefär – det blir så klyschigt. Jag tror, som sagt, att tanken är god men det blir förutsägbart, monotont och tjatigt. Och som sagt, inte speciellt inkluderande. Ja, elaka människor och mobbare behöver också skildras men de behöver inte ta så himla mycket plats. Jag fick ingen särskilt bra känsla. 

 

Men – jag kanske var i fel sinnesstämning, jag vet inte. Jag är garanterat fel målgrupp också, men det brukar inte vara något större problem vad gäller ungdomsböcker. 

 

Ett plus för att boken berör psykisk ohälsa och panikångest. Det kan inte belysas nog.