Kategori: 2010-tal

2016: 313 – Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

 
Denna har omtalats lite överallt de senaste veckorna – senast idag, i Lundströms Bokradio, där Gulliksen själv intervjuades. Han verkar vara en väldigt sympatisk man, det var härligt att lyssna på hans vackra norska. 
 
En kort sammanfattning av romanen är att den söker att berätta och kanske förklara vad som händer när kärleken tar slut i ett äktenskap som trots allt verkade lyckligt. Berättaren Jon blir lämnad av sin hustru Timmy, och det här är hans historia om vad som hände. Hur gränserna suddades ut dem emellan, och hur han till slut står kvar ensam. 
 
Det är liksom aldrig någon tvivel om att Jon och Timmy älskar varann, tycker jag – men ibland räcker det ju inte till. Jag kan inte säga att jag riktigt förstår hur huvudpersonen resonerar i vissa lägen, men det kanske jag inte behöver förstå – jag tycker trots allt väldigt bra om boken. Den är föredömligt kort – strax under 200 sidor – men den saknar verkligen ingenting. Varje ord känns vägt och mätt och det är skönt som omväxling. 
 
Omslaget är genialiskt, förresten. Och det är språket också – det är inte bara vägt och mätt, utan även poetiskt, lågmält och mycket flytande. 
 
Jag ser verkligen fram emot att lyssna på Gulliksen i samtal med Jessica Schiefauer på Stadsbiblioteket på onsdag kväll, och jag tackar Weyler för recensionsexemplaret! 

2016: 313 – Hatad och älskad av Alexandra Nilsson med Ylva Enström

 
Alexandra Nilsson – eller Kissie – har varit en av de stora på den svenska blogghimlen sedan sent 2000-tal. Hon är dessutom en av dem som fått absolut mest uppmärksamhet i media, på gott och ont. 
 
Här berättar hon om sin resa, från ensam tonåring med en stor önskan om att bli känd, berömd och älskad – till en den betydligt mer sansade och vuxna unga kvinnan hon är idag. 
 
Det var många som slog ifrån sig när det blev känt att hon skulle ge ut en bok om sitt liv hittills – näää, vem vill läsa om henne? Jag visste med en gång att jag ville läsa den. Hennes upplevelser av bloggvärlden är så milsvida skilda från mina, och jag tycker att man hela tiden har kunnat ana att det har funnits andra människor inblandade som kanske inte alltid har velat henne väl. Och så är det ju, och här är berättelsen om det. 
 
Berättelsen om mäktiga mediemän som utnyttjar tonårstjejers naivitet och okunnighet. Fy FAN, säger jag om sådant. Och det handlar inte bara om affärsuppgörelser, men det förstod ni väl ändå. 
 
Utöver dessa berättelser berättar Alexandra om hur tankar och känslor har gått inom henne under dessa kanske tio år i rampljuset. Det är både fint och hjärtskärande att läsa. 
 
Men det är synd att boken inte är särskilt välskriven. Jag förstår att Alexandra har använt sig av en samarbetspartner – det är ju inte denna sorts prosa som hon skriver i bloggen – men det är inte väl utfört.  Det är synd, för jag kan inte ge boken mer än en trea i betyg. Berättelsen förtjänar mer – den behöver berättas och det är modigt och tufft av Alexandra att göra det – så det är tråkigt att man inte anlitade en redaktör eller korrekturläsare för en sista koll innan tryck. Det hade inte tagit lång tid och det hade varit så värt det – det är för många missar. (När jag såg ”mail” och ”mejl” på samma sida slog det blixtar i huvudet.) 
 
Tack Calidris för recensionsexemplaret! 

2016: 312 – Grimmen av Åsa Larsson och Ingela Korsell

 
Jag läste första boken i PAX-serien i juni, Nidstången, och gillade den skarpt – detta är andra delen. 
 
Jag skrev såhär som inledning då för några månader sedan – det funkar en gång till, förutom att jag passerat 34-årsgränsen:
 
”Detta är alltså urban fantasy för mellanstadieåldern (och nyfikna 33½-åringar). Alrik och Viggo är bröder, som har hamnat i familjehem i Mariefred eftersom deras mamma dricker för mycket. De hamnar hos Anders och Laylah, allt-i-allo och tandläkare, som är schyssta och bra föräldrar. Men det blir inte bara frid och fröjd – i skolan finns Simon och hans gäng som är taskiga. Till råga på allt är Simons pappa träslöjdslärare på skolan.”
 
När vi nu möter Alrik och Viggo igen har Mariefred drabbats av en best som attackerar människor. Vad är det för något? En hund? En varg? En varulv? Eller kanske till och med en hamnskiftare? De söker sig förstås till vännerna och väktarna Magnar och Estrid för hjälp med att försöka ta itu med besten. Till slottet kommer även en häxmästare, Damir – men är han verkligen att lita på? 
 
Och det är inte bara övernaturliga problem de måste tampas med – det är ju Simon och hans gäng som håller på och jäklas också. Bland annat snor de Alriks nya fina cykel… 
 
Detta är en så fin kombination av otroligt spännande berättelser, mytologi och socialrealism – ett väldigt bra koncept! Jag förstår varför dessa böckerna toppar bibliotekets listor för de är verkligen kanonbra. Lagom långa och intressanta hela vägen igenom. Superbra. 
 
Och – fantastiska illustrationer av Henrik Jonsson! 

2016: 311 – Gömda kroppar av Caroline Kepnes

Även detta är ett recensionsexemplar i e-format från Forum – tusen tack för det! 

Jag tyckte att Caroline Kepnes Du var helt otroligt bra – så himla spännande att verkligen stiga in i huvudet på en fullblodspsykopat som tycker att sitt eget beteende är fullständigt rationellt och rimligt. Det är det ju inte, och definitivt inte hos Joe, vår berättare och huvudperson. 

Jag vill verkligen inte spoila Du för den som inte har läst den, men man kan väl säga att det inte slutade så lyckligt för de flesta inblandade. Joe har det dock ganska bra, fast han plågas av vetskapen att han glömde något viktigt som skulle kunna användas som bevismaterial i ett hus på Martha’s Vineyard… 

Men det ska nog gå bra ändå. Det brukar det ju göra. Han träffar en ny tjej, Amy – och allting är helt perfekt! De åker på romantiska resor och njuter av varandra, både fysiskt och intellektuell. Tiptop! Tills Amy försvinner med en stor mängd av Joes böcker – förstautgåvor av Philip Roth – och han måste hitta henne. 

Det för honom till Los Angeles, där han skaffar konton på sociala medier, en lägenhet, ett jobb i en bokhandel och en hel hög mycket tvivelaktiga kontakter i showbiz. Men på väg mot sitt mål – att hitta Amy och förgöra henne – träffar han Love, arvtagerska till en affärsrörelses förmögenhet, och hennes tvillingbror Forty – och ingenting blir som Joe har tänkt. Ingenting alls… 

Jag tycker inte att Gömda kroppar är lika bra som Du – men det har nog lite med att göra att jag blev så otroligt tagen av Du – nu visste jag ju vem jag hade att göra med. Jag tycker även att denna är i längsta laget med sina drygt 450 sidor – det fanns bitar som jag kanske hade valt att redigera bort. 

Men den är ytterst välskriven, Kepnes är genialisk i sitt språk och dessutom väldigt rolig i allt elände och ondska. Blir det mer om Joe? Vem vet, men jag hoppas verkligen det. Lena Dunham har uttalat sig om Kepnes böcker och nämnt att man liksom blir lite betuttad i Joe trots att man vet hur vansinnigt sjuk i huvudet han är, och jag förstår vad hon menar – man blir betagen! Och då förstår man ju bättre hur lätt det kan vara för folk att bli kära i psykopater i verkligheten…! 

Boken kan man köpa på Adlibris eller Bokus – eller varför inte hos din lokala bokhandlare? 

2016: 310 – Avskedsfesten av Anna Fredriksson

 

 
Detta är den senaste boken av Anna Fredriksson, som tidigare skrivit Sommarhuset, Augustiresan, Lyckostigen och Tisdagsklubben – jag har bara läst den sistnämnda än så länge, men jag har ett par till i hyllan i Hunnebo. Tusen tack till Forum för recensionsexet i e-format! 
 
Här träffar vi Rebecca och Jacob som har bestämt sig för att gå skilda vägar efter tjugotre års äktenskap och två vuxna barn. De bestämmer sig för att berätta för kompisgänget under den traditionella svampplockarhelgen, och föreslår att de ska tänka på helgen som en slags avskedsfest, då de fortfarande är goda vänner. Det blir dock inte riktigt som de har tänkt sig. Vännerna tar inte emot nyheten på ett lika lättvindigt sätt som de har hoppats, och en spricka skapas emellan dem alla. 
 
Rebecca köper en egen lägenhet och njuter till en början av att få göra precis som hon vill – ha en kristallkrona i badrummet till exempel. Hon startar även ett eget produktionsbolag och börjar arbeta med en långfilm, som får ta mycket plats i boken – det är spännande! Jag vet inte så mycket om film och produktion, men här fick man en liten inblick i den världen också. Men Rebecca känner sig ensam i sin lilla lägenhet, och när hon inser genom sociala medier att de gamla vännerna träffas utan henne blir hon fruktansvärt ledsen. Hon försöker skapa ett socialt liv med sina nya kollegor, men det går… sådär. 
 
Jacob går vidare betydligt snabbare. Han inleder en ny relation ganska fort, och situationen mellan Rebecca och Jacob blir än svårare. De är fortfarande goda vänner, men det bli inte riktigt som de hade tänkt sig. 
 
Jag tyckte om boken, även om jag tycker att den var lite väl lång – somliga bitar kändes inte helt nödvändiga. Men jag gillar Fredrikssons sätt att skriva, det flyter på bra, dialogen är trovärdig och även om jag tycker att förhoppningarna om hur enkelt det skulle bli är lite naiva så vet jag att man gärna vill hoppas på det absolut bästa i en jobbig situation. 
 
Ja – det är bra! Jag kommer att läsa mina andra böcker av Anna Fredriksson, och jag ser fram emot mer framöver. 
 
Boken kan man köpa på t.ex Adlibris eller Bokus – eller i en bokhandel nära dig 🙂 

2016: 309 – The little shop of happy ever after av Jenny Colgan

                                     

 
 
Denna boks titel är ett mysterium för mig – den finns alltså i handeln som såväl The little shop of happy ever after och The bookshop on the corner. Varianten på Storytel är den senare, och jag tänkte att det är väl den amerikanska utgåvan då (även om jag inte förstår varför den skulle byta titel i USA – originaltiteln är varken svår att förstå eller annat, och butikens namn har ju inte ändrats) – men den är åtminstone inläst ”på brittiska”. Onödigt krångel, med andra ord. (Jag tittade nu och ja, det är Harper Collins US som står som förlag på Storytel.)
 
Och detta är en ganska rar berättelse, det är det. Nina jobbar som bibliotekarie i Birmingham när beskedet kommer om att biblioteket ska göras om till någon sorts multimediacentrum istället, och bibliotekarierna måste söka om sina tjänster och genomgå tester och annat. Nina är inte så förtjust i tanken på att hamna vid ett skrivbord, men vad ska hon annars hitta på? 
 
När det är dags att packa ihop alla böckerna på biblioteket får hon ett vansinnigt infall och köper upp varenda en. Hon hittar en annons på en minibuss på landsbygden i Skottland och innan vi vet ordet av har hon flyttat dit, bor i en bondes lillstuga och öppnar bokhandel. Minsann – man kan inte säga annat än att hon är driftig! 
 
Men oj oj oj, stereotyperna. Inte bara dem om Skottland, utan även dem om den tjusige lettiske lokföraren Marek. Recensionen i The Scotsman sätter huvudet på spiken. Jag har aldrig varit i Skottland själv, men till och med jag blir lite illa till mods av alla generaliseringar. De där lokala ostarna som recensenten skriver om är skrattretande på riktigt. 
 
Inläsaren har även valt att köra med skotsk dialekt där den passar, och nog för att hon är duktig – hon gör en försvarligt bra Brummie accent också – men det blir faktiskt rätt jobbigt att lyssna på i längden. 
 
Men som sagt, en rar berättelse med mycket bokkärlek och ömhet, en hel del roliga karaktärer och en fullständigt onödig kärlekshistoria, om du frågar mig. Men Colgan kan skriva söta berättelser och det har hon lyckats med här också, även om jag hade lite högre förväntningar. Ett plus för att hon nickar i Pollys riktning när någon har hört talas om en tjej i Cornwall som till och med öppnat bageri i en minibuss! ❤ 

2016: 308 – Glöm mig av Alex Schulman

 

 
Jag har sett fram emot denna boken sedan jag först hörde talas om den, och blev hemskt glad när den dök upp på Nextory tidigare än jag hade förväntat mig. Jag förutspådde att jag antagligen skulle läsa den på en kväll – nu tog det en tidig morgon också, men det var praktiskt taget i ett svep. 
 
Kära ni – detta är SÅ BRA. Jag är svag för Schulman, jag tycker att hans tidigare böcker har varit väldigt fina, jag tycker att han var ganska rolig när han var elak i den svenska bloggvärldens begynnelse och jag tycker att Alex & Sigges podd är bra, jag tycker att föreställningarna har varit bra – alltså är jag i stort ett fan. 
 
Nu är jag ett jublande fan. Detta var en solklar femma för mig på Goodreads, och det händer inte så ofta. 
 
Jag läste recensionen i DN igår, där recensenten jämför den med en sorts loggbok av smärtsamma minnen såväl som vackra dito, och det kan jag hålla med om. Och det är gräsligt att läsa berättelserna om barndom, ungdom och vuxentid – med en gravt alkoholiserad mamma. Detta är ju ingenting som vi andra har vetat om, trots att Lisette Schulman var en någorlunda offentlig person. Detta tack vare att hon varit omringad av medberoende personer som skyddat henne. Så stark är nämligen den sjukdomen också. 
 
Det är så välskrivet. Så stilsäkert. Så genomarbetat. Jag är djupt imponerad av sättet Schulman har hanterat berättandet av en förskräcklig berättelse – och även skildrandet av de sista, fina, nyktra åren. 
 
Somliga Schulmanskritiker tycker att man inte får skriva böcker om personer som inte kan försvara sig. Det tycker jag att man får. Man får alltid berätta om sina egna upplevelser – och boken är dessutom dedikerad till bröderna, Niklas och Calle, med en notis om att ”detta är mina minnen, de kan, med all respekt, skilja sig från era”. (Exakt så står det inte men jag har inte texten framför mig. Det är andemeningen.) 

2016: 307 – En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Jag har tidigare läst en av Mattias Edvardssons ungdomsböcker – Stå ut – som jag tyckte var fantastiskt bra. Jag har fler av hans ungdomsböcker på vänt i diverse appar, men En nästan sann historia är en ”vuxenroman”, som jag fick som recensionsexemplar av förlaget. Tack Forum! 
 
Detta är en otroligt smart och spännande historia som handlar om Zackarias som blivit av med journalistjobbet i Stockholm, och som beslutar sig för att åka hem till mamma i Veberöd för att bo där medan han skriver en bok o det som hände när han gick kursen i Litterärt skapande på Lunds Universitet i slutet av nittiotalet. Någon dog under den tiden, och vännen Adrian satt i fängelse i tio år på Tidaholmsanstalten för mord. 
 
Zackarias tror inte att det var Adrian som begick mordet, och bestämmer sig alltså för att nysta i historien för att ta reda på vad som verkligen hände den där januarinatten för längesen, när den hyllade, Augustprisvinnande författaren Leo Stark dog… på ett eller annat sätt. 
 
Han söker upp det gamla kompisgänget, inklusive Adrian som nu släppts ur fängelset, för att söka reda i det gamla. Vartannat kapitel är ett kapitel ur boken han skriver, Den oskyldige mördaren, vartannat är berättelsen i nutid om hur han träffar de gamla vännerna – och fienderna? Mitt i den nutida berättelsen dyker plötsligt liket av Leo Stark, som tidigare icke återfunnits, upp i skogen… 
 
Som sagt. Otroligt smart! Det är riktigt spännande in i det sista, och jag förstår varför man har kallat Edvardssons bok för ”Donna Tartt light”. Den akademiska världen lockar alltid mig, och särskilt när det är spänning involverat – tänk just Donna Tartt, Maureen Johnson, Erin Kelly… mmm! Sedan blir ju detta i förlängningen en berättelse just om det litterära skapandet, om hur man bygger en berättelse och om processerna som ofrånkomligen måste finnas, hur fritt man än tänker att man skriver. Stilsäkert, rappt och trollbindande. Fantastiskt bra! 

2016: 306 – Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

 
Det tog ruggigt lång tid för mig att bli klar med denna och jag har lite dåligt samvete för det – visserligen hade recensionsdatumet passerat när jag fick den, men ändå – tack Modernista och ursäkta att det dröjde så! Bokmässan kom i vägen, och sedan en massa annat. Men jag blev klar här i veckan, till slut! 
 
Det tog lite tid att komma in i boken också, det ska sägas. När vi träffar TifAni FaNelli är hon en framgångsrik jetsetbrud i New York City som har fullt upp med att planera sitt bröllop till den perfekte mannen, samtidigt som hon jobbar som journalist på en glossig, glassig tidning och bantar mest hela tiden. Hon är världens lyckligaste kvinna, med världens mest perfekta liv. 
 
Eller? Nej, såklart är det inte riktigt så. 
 
Det kryper fram, i tillbakablickar, att TifAni – som numera bara kallar sig Ani – gick igenom något fruktansvärt under skoltiden. Mer fruktansvärt än man förstår förrän ganska långt in – eller, snarare så trodde jag att det var slut på det hemska efter att en sak kommit fram i ljuset, men det blir värre och värre och till slut är det så spännande och vidrigt hemskt att man sitter på nålar. 
 
Det är en välskriven och väl uttänkt roman, som tar upp viktiga frågor – även här finns mycket slut shaming och maktkamp mellan kvinnor och män. eller flickor och pojkar – precis som i mycket annat jag har läst i höst. Jag tycker att den är lite hattig, ibland är det inte riktigt lätt att hänga med i svängarna, men när man vänjer sig flyter det på. 
 
En väl utförd psykologisk spänningsroman är det, hur som helst. Jag kommer att hålla ögonen öppna efter mer av Jessica Knoll, även om jag är dödstrött på att böcker marknadsförs som ”DEN NYA XYZ” – i detta fallet Gillian Flynn. 

2016: 304 – Död mans grepp av Peter James

 
På grund av ett antal saker inträffar en trafikolycka i Brighton, där en ung amerikansk student på cykel dödas. Änkan Carly som kör en personbil som hamnar i olyckan är visserligen inte skyldig till hans död, men tas ändå in av polisen då hon blåser rött i alkotestet efter att ha tagit ett glas för många på en katastrofal date kvällen innan. Hon är fortfarande i svår chock när hon får en nyhet som ställer hennes liv upp och ner. 
 
Studentens föräldrar är nämligen prominenta medlemmar av den amerikanska maffian i New York, och de kommer inte att vila förrän alla som kan ha varit orsaken till deras sons död också är döda. Och de har kontakter, och kan anlita Tooth – en yrkesmördare som oftast lever ett stillsamt liv med sin kollega, hunden – men när han blir anlitad för att ”ta hand om någon” gör han det med besked. 
 
Och beskedet Carly får är att de andra förarna som var inblandade har hittats torterade och mördade. Roy Grace och hans kollegor har alltså all anledning att tro att hon är näst på tur. Hon vägrar dock att flytta ifrån Brighton och göra sig trygg – hon vill istället flyga till New York, East Hampton, och resonera med studentens föräldrar. 
 
Det skulle hon aldrig ha gjort. Och medan hon är borta försvinner hennes tolvårige son spårlöst… 
 
Ja, ni fattar. Peter James har gjort det igen – han håller mig i ett järngrepp. Det är så jäkla spännande. Även denna gången får vi hänga med på återblickar på hans liv med Sandy, vi får veta ännu lite mer om henne, och även om Roys liv med Cleo och kollegorna, förstås. Glenn Branson är  mer tröttsam än någonsin, men det finns väl en anledning till det, får vi tro. Jag undrar så om det kan vara han som är pressläckan… vi får se. Det lär väl inte ta så lång tid innan jag plockar upp bok nummer åtta, eller vad tror ni?