Kategori: 2010-tal

2016: 351 – Ska vi skratta eller gråta? av Mia Skäringer och Klara Zimmergren

 

 
Jag ramlade över denna titel när jag satt och tittade på Mofibos utbud för några veckor sedan när jag var hemma och förkyld. Jag antar, med tanke på formatet, att det är en sorts ”coffee table book” som kom ut lagom till julhandeln i december 2013 – den är härlig, vad den än är. Dels är det manusaktiga texter, dels får rollfigurerna själva berätta om sina liv och filosofier, dels får vi reda på hur de gjorde för att Klara skulle kunna fortsätta spela Rolle även i TV och, detta är fantastiskt, några små fantastiska låttexter som är långt från rumsrena och skitroliga. 
 
Passa på att läsa den om ni råkar ha ett abonnemang på Mofibo, eller om den kanske finns någon annanstans också. Gillar man Mia och Klara, och det gör man väl, så är detta ett måste. Gapskrattsroligt, sådär så att man sätter skrattet i halsen när t.ex stackars Gulletussan får komma till tals. 
 
Som grädde på moset är det min favorit Emma Hamberg som har illustrerat. Alltid bäst. 

2016: 348 – Alla dessa hemligheter av Annika Estassy

 

 
Jag har tidigare läst Solviken och Croissants till frukost av Annika Estassy. Detta är tredje boken – de hänger samman, men inte som en linjär berättelse utan mer som att vissa birollskaraktärer blir huvudroller i en senare bok. 
 
Något som de tidigare böckerna har haft gemensamt har varit att jag har varit väldigt irriterad på nästan alla karaktärer och det håller i sig i denna också. Man kanske ska nämna att jag var förkyld och riktigt uttråkad när jag lyssnade på denna – det kan förstås bidra till irritationen. Men jag undrar verkligen varför alla måste vara så himla jobbiga. Den värste av dem alla, Gabriel, har dessutom lyckats med att bli mer irriterande utefter berättelsens gång. 
 
Anyway. Huvudpersonen här är Louise, som i början av boken begraver sin make Konrad utan att fälla en tår. Det var tulpanlökar hon hade tänkt få i jorden just denna dag, inte sin man. Han dog under mycket pinsamma omständigheter men nu är hon fri och ska äntligen göra det hon vill. Hon får dock snart reda på att han försatt henne i ekonomiska besvär och för att försöka glömma bort detta börjar hon dricka massor av vin och drar till Frankrike för att bo hos sin syster Carina. 
 
Carina är väl inte jättelycklig över att få oväntat besök som tänker stanna rätt länge (undra på det) och som dessutom super (undra på det). Dessutom har de inte setts på länge och det finns en underliggande konflikt systrarna emellan. Louise är jättejobbig – jag hade inte orkat ha henne i huset i mer än en dag eller två. Flera gånger under lyssningen tänkte jag att nu måste väl någon ändå sätta ner foten och säga till henne – inte om drickandet för det lyckas hon på ett mystiskt sätt klara sig ur utan någon särskild hjälp, utan för att hon är oförskämd, pedantisk och petig kring saker som hon inte har ett smack med att göra. 
Det är en ganska intressant bok, dock. Syskonrelationer intresserar mig, antagligen eftersom jag inte har några själv och aldrig kommer att ha några, och trots att Louise som sagt är skitjobbig har hon en viss självdistans också. Men jag vet inte om jag inte riktigt förstår vad författaren vill ha sagt med denna romanen – det som känns riktigt relevant på dessa drygt 300 sidor hade kunnat skrivas i en novell på 50 istället och därmed upprätthållit mitt intresse. Men det blir en trea i betyg i alla fall. 

2016: 347 – Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

 
Jag började ju irritera mig lite grann på personerna i denna serien redan i bok två – men jag var ju tvungen att läsa den tredje också. Dels för att jag älskar miljöerna så otroligt mycket – jag blev precis sådär förälskad i Cornwall som jag trodde – och dels för att jag tycker att lunnefågeln Neil är en av de bästa litterära karaktärerna i samtida underhållningslitteratur 😉 
 
De irriterande karaktärerna satte igång med att göra irriterande saker ganska snabbt här. Det behövs förstås alltid ett krux för att en roman ska bli bra, men jag hade väl hoppats att detta skulle vara mera mys-och-gull, eftersom det är en julbok. Det är inte så mysigt och gulligt förrän i slutet. En av de irriterande personerna gjorde något som jag väl inte tyckte var så himla farligt vilket resulterade i att den mest irriterande personen gjorde något riktigt jävligt, och så blir alla andra indragna och det blir en jäkla soppa i ärlighetens namn. 
 
Det härligaste är, förutom Neil, beskrivningarna av alla härliga bakverk (jag gillar inte engelsk fruktkaka men älskar mince pies). Dessutom är det underbart att Colgan lägger med recept i sina böcker. Men boken hade jag klarat mig ganska bra utan. Men den är lättläst och lättsam och ingenting man behöver bära med sig eller fundera vidare på i efterhand, så det må väl vara hänt 🙂 
 
Det ska (antagligen) inte bli några fler böcker om Polly och gänget och det gör ingenting – men skulle de nu få för sig att återvända så får de gärna göra det på sommaren istället. Det är så otroligt stressande med tidvatten och snöstorm. 

2016: 346 – Döden kan vänta av Peter James

                                 

 

Gavin Daly är fyra år 1922, när fyra män ur det irländska maffiagänget The White Hand Gang skjuter ihjäl hans mor och för bort hans far från lägenheten i Brooklyn. När Gavin och hans storasyster en kort period därefter ska resa till England med en atlantångare tillsammans med sin faster kommer en okänd springpojke fram till honom med faderns fickur och en lapp med en massa siffror på. Gavin svär att han en dag ska återvända för att ta reda på vad som hänt med fadern.

Med åren blir han en beryktad och framgångsrik antikvitetshandlare, men vid 95 års ålder har han ännu inte lyckats tyda sifferkombinationen. När hans 98-åriga storasyster blir rånmördad i sitt hem i Brighton blir fickuret stulet och Gavin och hans råskinn till son tar upp jakten på förövarna. Men det gör även Roy Grace och hans kollegor, med lite annorlunda metoder… 

Åh, det är så spännande, och något så ovanligt som en lyckad historisk insprängning som får mig att vilja läsa på massor om gängkulturen i New York i början på förra seklet. Och parallellt med brottet och jakten på mördarna pågår polisernas privatliv – något förskräckligt händer Glenn Branson, för att inte tala om vad som pågår i Roy Graces eget grannhus… och i München. 

Det är så välskräddat i berättandet, jag är helt såld på denna serien och detta är nummer nio i serien. Tur att det fortfarande finns några stycken kvar – snart måste jag få reda på vad det är som pågår med ni-vet-vem, hen på S… 

2016: 345 – Isla and the happily ever after av Stephanie Perkins

 
Detta är tredje boken i Stephanie Perkins serie, som började med Anna and the French kiss och fortsatte med Lola and the boy next door. Det är söta berättelser som funkar fint som fristående böcker, men det är alltid lite mysigt när tidigare böckers karaktärer dyker upp. Om man gillar dem, då 🙂 
 
Isla ska börja sista året på SOAP, School of America in Paris. Hon har varit förälskad i Josh ungefär hela skoltiden, men han har aldrig riktigt lagt märke till henne. Eller varit singel! Men en kort tid innan skolan börjar igen springer hon på honom på Manhattan – när hon är helt väck på smärtstillande efter ett tandläkarbesök. Det blir otroligt pinsamt, han får hjälpa henne hem och hon är mortified. Men nu har de ju i alla fall en gemensam beröringspunkt! 
 
Skolan sätter igång och de börjar träffas och snart blir de tillsammans. Men en impulsiv tripp till Barcelona gör att de blir separerade, Josh åker hem till USA för att vara med under pappas senatorskampanj och Isla är kvar i Paris med bästa kompisen Kurt, som har högfungerande autism, för övrigt. Och är döpt efter Kurt Cobain! 
 
Det är ingen jättespännande berättelse, och den är lite längre än vad som hade varit nödvändigt. Men jag älskar miljöerna, Paris är en fantastisk stad, och visst är det gulligt om än inget mästerverk. Jag kan rekommendera dessa till någon som vill ha något lättsmält men välskrivet! 

2016: 344 – God Jul – en berättelse av Jonas Karlsson

 
God Jul av Jonas Karlsson var den senaste boken i den ypperliga digitala bokcirkeln Kulturkollo läser!
 
Det är en sorts kortroman som har sammanfattats av deltagarna i gruppen som Vardagsångest, Underhållande, Kafkaesque, Ineffektivitet, Byråkrati, Vedergällning, Kommunikationskollaps, Byråkratisatir (det var mitt ord), Absurdism och ISTJ-nervositets-triggare. Och jag kan väl skriva under på allihop! 
 
En berättelse om ett kommunhus strax före jul, där HR-avdelningen ska göra något trevligt inför jul. Det finns många förslag, och det slutar med att de bestämmer sig för att skriva GOD JUL med adventsljusstakar i fönstren på (det orimligt stora) kommunhuset. Men det blir förstås inte riktigt så enkelt. En faslig röra av möten, mail, rättshaveri och allmänt haveri. 
 
Och det är otroligt roligt. Och man kan sannerligen känna igen sig en hel del, även om just vår HR-avdelning inte fungerar på riktigt samma sätt… 
 
Jag älskade berättelsen! Fantastiskt rolig och tänkvärd, man bär med sig den ett bra tag. Den är bra att läsa men nästan ännu bättre att lyssna på, i inläsning av författaren själv. 

2016: 343 – Glasverandan av Ann Cleeves

   

 
 

Åh, Vera. Vilken tur att jag upptäckte henne.

 
Detta är den femte boken i serien och den tredje som har översatts till svenska.
 
När Veras semihippie till granne, Joanna, försvinner spårlöst söker hennes man upp Vera. Det visar sig ganska snabbt att hon bara åkt iväg till någon sorts skrivarskola / retreat i det relativa närområdet, men snart hittas en annan kursdeltagare mördad på glasverandan i huset där de befinner sig. Först verkar Joanna vara skyldig då hon påträffats nära fyndplatsen med en kniv, men det visar sig snart vara fel kniv… Blickarna vänds mot en kvinna som dels knaprar en hel del piller och dels råkar ha ett lämpligt tillhygge i sin ägo, men det är något som inte riktigt stämmer ändå. 
 
Vera och Joe nystar vidare och upptäcker en hel del intressanta personer och händelser i offrets bakgrund. Ibland är ingenting som man trott. 
 
Jag älskar dessa böcker och jag älskar ju särskilt miljön – ett gammalt hus fullt med böcker och författare och en hel del akademiska miljöer också. Lagom spännande med en skön dos humor, precis som det ska vara. Mycket trevligt och lagom mysigt! 
 
Och kolla omslagen! Himla snygga, båda två. Jag gillar nog det brittiska något mer ändå men ja, båda är väldigt fina. 

2016: 339 – Rosieeffekten av Graeme Simsion

Detta är uppföljaren till Projekt Rosie, som jag läste för ett par år sedan och tyckte var ganska bra. Således hade jag höga förväntningar på denna, och baksidestexten höjde dem ännu ett snäpp: 
 
”Den charmiga feelgood-romanen Projekt Rosie blev en bästsäljare världen över. Alla som undrat hur det går för den udda huvudpersonen Don Tillman får nu svaret i uppföljaren Rosieeffekten.

Don Tillman har gift sig med sin Rosie och de har flyttat till New York, där båda forskar vid Columbia University. Don har svårt att passa in i sociala sammanhang och försöker desperat upprätthålla sitt strukturerade liv som styrs av scheman, listor och rutiner. Det går helt överstyr när Rosie meddelar den glada nyheten: hon är gravid!

Att bli förälder är svårt för vem som helst att förbereda sig på, men för Don är det nästan oöverstigligt. Han måste nu se till att Rosie inte äter något olämpligt, räkna ut att han förväntas vara med vid ultraljudet, och han får mycket men kanske inte så god hjälp av sina sex vänner. Den blivande pappan leds in på helt fel banor och när han till slut inser det är det kanske för sent. Då riskerar han åtal, landsförvisning och värst av allt: att förlora Rosie.”

 
Tyvärr infriades inte mina förväntningar. Jag tyckte inte alls om denna. Det finns liksom ingen ordentlig handling, det är orealistiskt på ett sätt som inte är charmigt eller fantasifullt utan bara tillrättalagt och underligt. Jag försökte läsa den i skrift men det gick helt enkelt inte, så det slutade med att jag lyssnade på större delen istället… och störde mig på den hela vägen igenom. 
Tråkigt men sant – detta är ingen bra bok alls. Det känns som om den bara skrevs av pengaskäl, eftersom den första gjorde sådan succé, och det är aldrig en bra premiss. Tummen ner, detta var bara tråkigt. 

2016: 338 – Bläckfisken ~ en vidunderlig kärlekshistoria av Christer Lundberg

 

 
Aldrig har väl en undertitel – en vidunderlig kärlekshistoria – varit så korrekt! För vilken vidunderlig skröna detta är. En underbar sådan, alltså! 
 
Det är ingen nyhet för er som hänger här ofta att jag verkligen gillar Kvällspasset i P4 och SöndagsMorgan i P4, och att jag på lediga stunder gärna lyssnar på gamla avsnitt av Christer i P3 och Christer och Morgan rapporterar – jag tycker att Christer och Morgan och deras andra redaktionsmedlemmar är så himla himla bra. Christer och Morgan skriver ju även böcker (av Christer har jag tidigare läst Gräspojken och av Morgan, min blivande make fast han inte vet om det, Radhusdisco som jag tänker läsa om inom kort och Det opålitliga hjärtat) och detta är alltså Christers andra roman. 
 
Jimmy är 34 år och bor hemma hos morsan. Han ägnar sig mest åt att spela World of Warcraft och röka (och odla) marijuana, och har liksom fastnat i det förflutna sedan hans bäste vän mördades av juggemaffian för femton år sedan. 
 
Genom den mystiske handläggaren på Arbetsförmedlingen får han en praktikplats på Sjöfartsmuséet i Göteborg, runt hörnet från morsans lägenhet på Amerikagatan. Där träffar han Julia – en liten jättebläckfisk som bor i sumpen under muséet – och Lisa, som jobbar i receptionen. Det är någon sorts kärlek vid första ögonkastet med båda två. 
 
Men Julia är inte så liten och försvarslös som det först verkar. Hon har dessutom elva tentakler. Och hon växer, och växer, och växer, vilket får oerhörda konsekvenser. 
 
Ja – det är en svindlande och sannerligen vidunderlig skröna där små händelser får stora följder, och man sitter verkligen som på nålar. Boken är inläst av författaren själv, och jag rekommenderar verkligen att man lyssnar! (Om du lyssnade på Storytel för mer än ett halvår sedan måste du lyssna om, det framkom här i höstas att förlaget hade tabbat sig rejält och GLÖMT få med näst sista kapitlet, fruktansvärt dåligt.) 
 
I denna trevliga intervju i Hallandsposten beskriver författaren själv boken som ”en blandning av Hajen, Gudfadern, En kärlekshistoria och Gamla Majgrabbars årskrönika” och påpekar även att många kommer att anse att den är helt orealistisk. Och det är den. Men den är härlig! Jag älskar ju korrekta beskrivningar av städer och områden jag känner väl, och jag är stolt över att bo i postnummerområdet 414 (som både huvudpersonen Jimmy och Lundberg själv har tatuerat på bröstet), även om jag finns i utkanten 🙂 

2016: 338 – Bennys hemliga rapporter av Per Lange

 
Bennys hemliga rapporter vann Barnradions Bokpris för några veckor sedan och jag lyssnade en del på programmen då det sändes precis före SöndagsMorgan på, ja, söndagar. Jag hade därför riktiga höga förväntningar på denna och trodde att den skulle vara jätterolig. 
 
Det tycker jag inte att den var. Men jag är naturligtvis helt fel målgrupp också 🙂 
 
I korta drag handlar berättelsen om Benny och hans kompisar – en av dem har fått fuktskador i sitt hus, och om familjen inte själva får ihop en halv miljon kronor kommer de att bli tvungna att flytta tillbaka till Kroatien (tror jag) och släkten. De sade nämligen upp sin hemförsäkring i ett svagt ögonblick, och nu är hela källaren förstörd. 
 
Sagt och gjort – det blir Benny och kompisarna som får försöka samla ihop pengarna på ett eller annat sätt. Vissa saker är ju ganska roliga och smarta, andra får jag lite dåliga vibbar av. Dessutom tycker jag att Benny är en odräglig liten besserwisser. 
 
Men ja, jag kan mycket väl tänka mig att rätt målgrupp tycker att den är fantastisk och jag ser att Fredde Granberg har läst in ljudboken vilket nog också kan höja upplevelsen med flera meter! Men det var tydligen ingenting för 34-åringar med fel sorts humor 😉 Det finns ju så mycket bättre.