Kategori: 2010-tal

Radhusdisco av Morgan Larsson

 
Jag har ju redan läst denna, men blev så himla sugen på en omläsning sådär under de sista dagarna av julledigheten. Och jag håller fast vid vad jag skrev då – men den var ännu bättre denna gången. Kanske för att jag har lyssnat på Morgan mer på radio sedan dess, både i Kvällspasset och SöndagsMorgan och även i en del gamla Christerprogram. 
 
Hur som helst – varmt, humoristiskt (ibland gapskrattsroligt), välskrivet och lite vemodigt. Toppenbra. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson

 

 
Detta var vår cirkelbok i november, tror jag, men jag upptäckte häromdagen att jag glömt skriva om den – så jag ska försöka få ihop lite grann, trots att det var ett litet tag sedan. 
 
Detta är andra boken i en serie om kvinnoläkaren Ellen, som vad jag har förstått arbetar i olika delar av världen i olika böcker. Nu bor hon i Hanoi, i Vietnam, tillsammans med maken Björn och adoptivdottern från Zambia där de levde tidigare. På sjukhuset ser hon dagligen fruktansvärda saker hända – barnprostitution, misshandel och alldeles för unga mödrar. 
 
Andra personer i Hanoi är till exempel Lieu, cigarettförsäljerskan som har sett saker som hon aldrig kan glömma. Och Soldaten, som vet vad män är kapabla till. Även svenska, högt uppsatta män. Och när Ellen börjar misstänka att det är något som inte står rätt till på sjukhuset korsas hennes vägar med Lieu och Soldaten. Hon börjar förstå det som Lieu redan vet. 
 
Visst är det spännande, det är en sorts deckargåta, men framför allt är det skrämmande eftersom man bara vet att det som berättas om är sant och pågår varje dag i fjärran östern. Om jag inte redan visste att jag aldrig vill åka till Thailand så är jag övertygad nu. (Nej, Vietnam och Thailand är inte samma sak, men somliga saker som försiggår i denna boken försiggår definitivt även i Thailand.) 
 
Ganska välskrivet och mycket engagerande. 
 
 
Andra som skrivit om boken är enligt O, Kulturbloggen, Feministbiblioteket. 
 
Boken finns att inhandla här eller här. 

Himlen är alltid högre av Jonas Moström

 
Jonas Moström är ännu ett namn som figurerar lite här och var och som jag har haft på radarn ett tag, men som jag först nu har kommit mig för att försöka mig på. Och det var ju trevligt! 
 
Nathalie Svensson arbetar som överläkare på psyket på Uppsalas sjukhus. Hon har nyss separerat från sin man Håkan, och de ligger i vårdnadstvist om barnen – men nu har de dem varannan vecka och Nathalie har just flyttat in i ett hus utanför stan. Men hon har en hemlighet som få känner till – en liten lägenhet i Stockholm där hon spenderar veckosluten med att gå ut på krogen och ha varierande korta relationer med olika män. En av dessa män är Dramatenskådisen Rickard Ekengård. 
 
En natt på småtimmarna när hon är på väg hem efter en utekväll får hon ett sms av just Ekengård. Han ber henne träffa honom vid Karlaplan och hon tar sig dit – bara för att se honom bli skjuten i ryggen och nerslängd i fontänen. En chockerande händelse i sig, men desto mer för Nathalie, vars tidigare partner Adam mördades på nästan exakt samma sätt vid en fontän utanför Centralstationen i Uppsala tio år tidigare, medan han höll på att arbeta på ett stort och kontroversiella journalistiskt uppdrag. 
 
Nathalies gode vän Frank blir ansvarig för utredningen, men verkar ovillig att se kopplingarna som är så (över)tydliga, så Nathalie börjar forska i historien själv. Är det hon som är kopplingen, rakt av, eller finns det något i det förflutna som har orsakat detta? 
 
Parallellt med mordgåtan tampas Nathalie med privatlivet. Hennes överklassföräldrar har sina egna problem, systern bor i Sundsvall och arbetar som sjuksköterska, kompisen Charlotte som tidigare var gift med Frank beter sig underligt och ja, det är en soppa helt enkelt. 
 
Och det är spännande! Om än lite tunt. Jag känner inte så mycket för karaktärerna trots att det är rafflande, jag är mest nyfiken på vad sambandet är. Jag läser gärna vidare i serien dock, det är tillräckligt bra för att fånga mitt intresse. Något som förresten störde mig är att Nathalie ska komma från en överklassfamilj med gods i Sörmland – men då heter man väl inte Nathalie? Det känns lite ogenomtänkt – men är förstås en petitess. 
 
 
 
Boken finns att hitta här och här.  

Sanning med modifikation av Sara Lövestam

 
Sanning med modifikation har legat i min ”hylla” i en av e-boksapparna länge, men jag har inte läst den förrän nu. Jag tror att det är främst av ett ytligt skäl – jag tycker nämligen inte om omslaget på denna utgåvan! Ibland är det en sådan sak som kan avgöra vad jag väljer härnäst… jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag inte gillar, men det är helt enkelt inte lockande – tvärtom! Men men, nu är boken i alla fall läst och det är jag glad för för jag har hittat en ny favorit bland deckarhjältarna – Kouplan. 
 
Man förstår tidigt att Kouplan lever gömd i Stockholm – han har fått avslag på sin asylansökan och bor nu som inneboende hos en barnfamilj. Han kan förstås inte arbeta lagligt, men sätter in en annons på Blocket där han erbjuder sig att som privatdetektiv ta sig an fall som polisen av olika skäl inte kan hjälpa till med. På den vägen får han kontakt med Pernilla, en ensamstående mamma vars sexåriga dotter försvunnit under en shoppingtur i Globens köpcentrum. Kouplan, 25-åringen som ser ut som en 15-årig Darin, kan förstås inte använda sig av konventionella metoder för att leta – men han ger sig sjutton på att lyckas. 
 
Det är så flytande och så himla spännande! Korta kapitel är att föredra i sådana här berättelser tycker jag, jag vill hela tiden läsa bara lite, lite, till. Saker som jag absolut inte kunde förutse händer och ja, jag älskar det från början till slut. Alldeles i slutet görs ett avslöjande som gör att jag bara måste fortsätta med serien – som om jag inte var övertygad redan innan. Det är humoristiskt samtidigt som det finns mycket svärta och mörker, balansen är god, och det finns så mycket värme i beskrivningarna av huvudpersonerna (även om de övriga karaktärerna bleknar). Fantastiskt bra. 
 
Boken finns även som lättläst roman och heter då Flicka försvunnen. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Annika Koldenius, Beas bokhylla, Bokstugan 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

1947 av Elisabeth Åsbrink

 
När vi bestämde oss för att läsa denna som nästa cirkelbok var jag lite smått skeptisk – jag läser gärna faktaböcker, men just som cirkelbok kändes det lite vanskligt. Det gör det inte längre. Jag längtar efter att få diskutera den med mina cirkelkompisar, om en vecka och ett par timmar. 
 
När vi satt här i mitt vardagsrum och tittade på alternativen tog jag en snabb titt på Goodreads på mobilen medan vi pratade fram och tillbaks, och när jag såg detta bland mina vänners recensioner: 
 
 
så förstod jag ju att detta nog var någonting för mig ändå. Och ja, det var det. Verkligen! Mitt omdöme finns nu där bland de fem stjärnorna. 
 
1947 är alltså Elisabeth Åsbrinks kronologiska sammanfattning av ett antal händelser under 1947. Kriget är slut, fredsfördraget i Paris undertecknas, Simone de Beauvoir finner passionen i en svenskättling i Chicago, Nürnbergrättegångarna sätter igång.
 
Billie Holiday upplever som så ofta rasismen i den amerikanska södern, en arbetsgrupp får i uppdrag att ”lösa Palestinaproblemet” på fyra månader. Christian Dior presenterar The New Look.Svensken Per Engdahl jobbar för att sammankoppla Europas fascister och nazister. 
 
FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras och i ett flyktingläger i Tyskland, där barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf – som ensam måste besluta om han ska fly till Palestina, eller åter till Budapest och förföljelserna. Många år senare flyr han till Sverige och får en dotter – Elisabeth. 
 
En hel hög händelser som inte verkar ha med varandra att göra, men som vävs samman till en helt otroligt fascinerande och välarbetad bok. Världen har brunnit och nu börjar det bli dags att bygga upp den igen, att skapa den värld som vi lever i nu. 
 
Det är så himla bra. Jag hoppas att åtminstone delar av boken kommer att användas i skolundervisningen framöver. Det är nu 70 år sedan dessa händelser utspelade sig men det är inte alltid så mycket som har förändrats. Läs, läs, läs! 
 
 
 
 
Här och här finns boken att köpa. 

Vattenänglar av Mons Kallentoft

 
Jag trodde att jag hade försökt lyssna på denna någon gång förra året – det visade sig att det var Vindsjälar jag tänkte på – jag måste alltså ha fått något om bakfoten eftersom jag brukar försöka läsa böcker i ordning där jag kan. Om jag inte redan har ställt till det, som med Mari Jungstedt där jag har läst allt i en salig röra. 
 
Hur som helst. Jag gillar Kallentoft, jag tycker att Malin Fors är en väldigt bra karaktär – men jag blev nog lite mätt efter årstiderna. Nu är jag redo för mer, för jag tyckte att Vattenänglar var riktigt bra. 
 
Malin kallas till en villa i ett av Linköpings finare områden, där ett gift par hittats döda – skjutna – i sin jacuzzi. Deras femåriga adoptivdotter Ella finns inte på platsen. Var är hon? Har mördaren fört bort henne, eller har hon försökt springa därifrån och gått vilse i skogen… eller kanske kommit för nära ån? 
 
Det blir en svår utredning med många facetter. Malin vet att hon måste kämpa för Ellas skull, men hon slåss fortfarande med sitt missbruk och sitt privatliv. Kommer hon att orka hela vägen? 
 
Jag är inte överförtjust i ”den dödes röst” i Kallentofts böcker, det blir alltid lite högtravande och nästan onödigt poetiskt – men det var inte så irriterande i just denna. Det finns vissa paralleller till Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson som vi läste i bokcirkeln i november och som jag tydligen har glömt att skriva om? Mycket konstigt. Men väldigt intressant, jag vet alldeles för lite om Sydostasien. 
 
Så ja, läsvärt – den är värd sina fyra stjärnor. 
 
 
 
Boken finns att köpa här och här. 

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Jag har dragit mig för att börja skriva om denna romanen eftersom jag helt enkelt inte riktigt vet vad jag tycker om den. Det är så komplicerat och intrikat, det finns bitar jag tycker så otroligt mycket om och bitar som jag inte alls njuter av att läsa, och jag är inte riktigt van vid känslan. 
 
I centrum av romanen finns manuskriptet till romanen De polyglotta älskarna, skrivet av Max Lamas. 
 
I första delen träffar vi Ellinor. Hon är i början av medelåldern och lever ensam på landsbygden i Skåne. Hennes största hobby är att slåss. När hon sätter in en kontaktannons träffar hon Callisto, som bor i Saltsjöbaden och är litteraturkritiker och expert på just Max Lamas. Manuskriptet finns just nu i hans ägo för ett utlåtande, men efter ett övergrepp bränner Ellinor upp boken. 
 
Lamas är huvudperson i nästa del av boken. Han har glidit ifrån sin fru och vill undkomma vardagslivet, gärna medelst en polyglott älskarinna som är hans överman såväl fysiskt som psykiskt. Han reser till Italien för att göra en intervju, hamnar i en adelsfamilj där han ska skriva på Romanen, den som ska få honom att komma vidare. 
 
I adelsfamiljen finns Lucrezia, dotterdotter till markisinnan som Lamas inleder någon sorts sexuell relation med. Hon är förskräckligt rik och försöker hitta fotfästet och sin egen plats i den värld som inte längre är den överdådiga societeten som förr. 
 
Anna skriver:  ”Med risk för att det blir lite rörigt här så är det här alltså en roman om en romans tillblivelse, förstörelse och eventuella återuppståndelse och mest av allt är den en roman om de människor händelser styrda av slumpen/ödet/förnuftet/känslan som gjort att texten existerar, eller inte existerar eller eventuellt existerar igen. Ur askan kan det komma nya berättelser, något bättre eller bara ingenting.” och jag vill gärna låna den beskrivningen eftersom jag inte får ihop någon sammanfattning själv. 
 
Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Det var en väldigt intressant och intensiv läsupplevelse, men jag är inte riktigt säker på hur bra jag tycker att det är. Jag älskar första delen, tyckte att andra var sådär och i tredje hade jag blivit så förvirrad att det stod still. 
 
Trots denna förvirring inser jag att det är en välarbetad text med intressanta idéer och tankar, och den är värd sin femma. 
 
De polyglotta älskarna vann Augustpriset 2016. 
 
 
 
Boken kan man köpa till exempel här eller här. 

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

 
Första recensionen för året blir av en bok som jag läste förra året – det var inte genomförbart att skriva alla inlägg som låg som utkast, så jag sänkte ambitionerna och gör såhär istället. Jag har dessutom avskaffat numreringen, och tänkte börja ange mitt betyg i stjärnor också. Har stått och vägt mellan fem och tio stjärnor – egentligen känns det ju som om fem skulle räcka, men samtidigt känner jag mig ofta lite begränsad av skalan på Goodreads. Så det får bli sju! Så känner jag på det lite – och reviderar beslutet om det inte känns hundra. 
 
Jag ska även bli bättre på att länka till andras recensioner och var böckerna kan inhandlas 🙂 
 
Nu kör vi, eller hur? 
 
En arkeologisk grupp kommer till Norfolk för att kartlägga kusterosionen, när de gör ett makabert fynd. Flera skelett hittas begravda i en svårtillgänglig bergsskreva. Alla sex har blivit skjutna i bakhuvudet. 
 
Ruth Galloway kallas åter in som expert för att vara polisen behjälplig. Man kan bestämma att skeletten är från 1940-talet och att de döda med all sannolikhet kommer från Tyskland. Men vad kan det vara som har hänt? 
 
Ruths liv har förändrats stort sedan hon blev mamma till lilla Kate – som ni säkerligen minns är det polisen Nelson som är pappan. Ruth behöver alltså anpassa sig till såväl livet som ensamstående mor som att inte på något vis komma emellan Nelson och hans fru och döttrar. Det är väldigt intressant att läsa om dessa förändringar och den nya dynamiken dem emellan. 
 
När man söker svar runtom i trakten kommer man i kontakt med Jack Hastings, vars avlidne far var ledare för hemvärnet under kriget. Fadern kan av förklarliga skäl inte svara på några frågor, men Hastings kan sätta dem i kontakt med några andra män som var unga när morden troligen skedde. Strax efter att de talat med en av dem dör han under vad som först verkar vara naturliga men som förstås sedan visar sig vara mystiska omständigheter. Ännu en dog strax före utredningen satte igång. Ledtrådar kommer fram och det blir en riktigt rafflande historia. 
 
Jag gillar berättandeformen med tredje person presens, det är inte så vanligt och det är en skön rytm. Dock tycker jag, såsom många andra, att denna översättningen haltar något. 
 
Men fem av sju stjärnor är den värd – jag tycker så otroligt mycket om Ruth! 
 
 
Andra som har skrivit om Huset vid havets slut: Carolina, Malins bokblogg, Erikas bokprat, Ewelinas bokblogg, enligt O, Fiktiviteter. 
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här. 

2016: 355 – Hönan som drömde om att flyga av Sun-mi Hwang

 
Jag behövde en ”djurbok” till Bokutmaningen och ropade på hjälp bland mina vänner och läsare. Anna föreslog Hönan som drömde om att flyga, som jag ju faktiskt haft i att-läsa-högen förut, och det var ju ett strålande förslag! 
 
Detta är en otroligt rar historia i fabelns tecken om ja, en liten höna som heter Knopp. Hon har värpt och värpt i hela sitt liv, men aldrig fått ruva fram en egen liten kyckling. Hon blir så ledsen över detta att hon slutar att värpa, och till slut hamnar hon på komposten. En höna som inte värper är ju inget att ha! Som tur är har hon lite krafter kvar i kroppen och lyckas överleva, men det är inte lätt. Djuren på gården fryser ut henne, och längtan efter att få en egen kyckling blir än större. 
 
Och en dag hittar hon ett övergivet ägg i en rugge! Ett alldeles eget ägg att ruva… 
 
Åh, det är en så fin berättelse. Illustrationerna är helt fantastiskt vackra. Det är en berättelse som ställer många filosofiska frågor om sådant som berör oss alla här i livet – frihet, familj, att göra nytta, att höra hemma, att vara annorlunda, att älska. Helt underbar – har du inte läst den så måste du göra det ❤ 

2016: 353 – Lycke av Mikaela Bley

 

 
Jag har hört mycket gott om denna (och uppföljaren, Liv) och det är välförtjänt – jag plockade upp den när jag kände för en deckare som inte var för tung och gärna lite olik i upplägget från de allra vanligaste svenska deckarna. Jag fick vad jag önskade. 
 
Huvudpersonen, Ellen Tamm, är kriminalreporter. Hon kommer från ett adligt hem, ett gods i Sörmland, men bor nu för sig själv inne i Stockholm och arbetar på TV4. 
 
8-åriga Lycke försvinner en kall, regnig fredag på senvåren från Kungliga Tennishallen i Stockholm. TV4 vill vara först med nyheten och det blir Ellens roll att skapa nyheten. Ellen har en hel del i bagaget, en sorts besatthet av döden, och hon blir snart otroligt engagerad i fallet. Det liknar något som hon har varit med om förut, och trots att hon försöker vara proffsig och objektiv blir hon indragen i härvan med hull och hår. 
 
Och ju närmare vi kommer sanningen om Lycke, desto närmare kommer vi sanningen om Ellens tidigare liv. 
 
Jag tycker att boken var spännande hela vägen igenom, trots att det inte hände något hela tiden som det kan göra i andra böcker och kriminalserier – ni vet, det räcker inte med ett brott, något nytt måste hända på var tredje sida – helst nya mord eller försvinnanden eller fynd. Jag gillar detta, det känns fokuserat. Dessutom är det intressant att läsa om hur det kan gå till på en tv-redaktion – Bley har själv arbetat på TV4 och det märks. För en gångs skull är namedroppandet inte irriterande, Bengt Magnusson går förbi redaktionen, någon annan profil sitter i sminket och ja, det känns realistiskt och lite humoristiskt mitt i alltihopa. 
 
Jag kommer att läsa Liv snart, jag gillar verkligen Ellen Tamm och tycker att hon är en uppfriskande deckarhuvudperson.