Kategori: 2010-tal

Vända hem av Yaa Gyasi

Ja – det är bara mitten av mars ännu, men det känns som om jag redan läst Årets Bok. Nog för att det kan komma annat, men detta var en helt enorm läsupplevelse! Jag hade den i min läslista redan innan den blev vald till månadens bok i en av mina bokcirklar, men ibland behöver man ju den där sparken i baken för att plocka upp en särskild titel. 
 
Det är helt otroligt att detta är en debut. Jag blev helt tagen från start och det blev bara bättre och bättre. 
 
Boken startar med systrarna Esi och Effia, som inte vet att de är systrar, de träffas aldrig – i Ghana på 1700-talet. Den ena gifter sig med en vit brittisk slavhandlare, den andra blir såld som slav och hamnar på bomullsplantagerna i amerikanska Södern. Därefter följer vi deras ättlingar, en gren i vartannat kapitel, fram till nutid. 
 
Det är lite som att läsa en novellsamling, då alla karaktärer har skilda öden och då tiden förstås hela tiden rör sig framåt, men författaren lyckas väldigt bra med att koppla ihop dem utan att för den sakens skull rakt av återberätta något som hänt en anfader eller -moder. 
 
Så skickligt, så vackert. Så fruktansvärt och så fint. Alla måste läsa! Även denna delen av historien är en som jag aldrig riktigt fick till mig i skolan – nog för att vi läste om triangelhandeln, men det känns inte som om det pratades mer om att det handlades med människor än med socker, om ni förstår hur jag menar. Och visst har jag läst en hel del amerikansk historia tack vare valbara kurser i amerikansk litteratur och drama, men jag kände ändå att jag lärde mig massor av Gyasis mästerverk. 
 
Här finns en video där författarinnan läser ur och berättar om boken – tack Anna för tipset! 
 
 
 
 

 
Boken finns som e-bok på Storytel. Annars finns den att köpa till exempel här eller här! 

The Fry Chronicles av Stephen Fry

 

 
Det är ganska fantastiskt att Stephen Fry, som fyller 60 år i år, redan har skrivit tre delar av sin självbiografi – och han verkar ju inte vara i närheten av att ha berättat färdigt heller! Detta är del 2, som täcker åren 1979-1987. Första boken, om barn- och ungdomen, heter Moab is my washpot och jag läste den för ett antal år sedan och tyckte mycket om den. 
 
Denna lysnsade jag på – jag älskar att höra Frys röst. Underbar ljudmatta. Men den är lång. Över 12 timmars prat om en och samma person – hur förtjust jag än är i honom blev jag lite trött på gubben. Men visst är det spännande att höra om tiden på Cambridge, om Footlights och starten inom teatern, om Svarte Orm och samarbetet med Hugh Laurie, med Emma Thompson och en massa andra namnkunnigheter. Och hans formuleringar är ju fullständigt fantastiska, förstås! Och detta uttal. Det är inte ofta jag hör sådan riktig Queen’s English som han besitter, och särskilt inte med såpass många svärord inblandade 😉 
 
Tredje delen av ”serien” heter More fool me – den har tyvärr fått ganska tråkiga recensioner eftersom det verkar vara en lång radda berättelser om kokain. Vi får se om jag orkar intressera mig – det blir inte än på ett tag, i så fall. Men detta var fint i alla fall. 
 
 
Det går fint att lyssna på boken på Storytel – annars kan man köpa den här eller här. 

Finna sig av Agnes Lidbeck

 

 
Först och främst – språket är nästan fulländat i denna korta roman. Det märks att författaren skrivit poesi tidigare – det visste jag inte förrän efteråt, men då faller allt på plats. 
 
Storyn då? Nja, jag vet inte. Författarens ambition är att skapa en sorts klaustrofobi hos läsaren på få sidor, så att säga – det kände jag inte. Jag kände mig mest irriterad på huvudpersonen, som var helt omöjlig att fatta sympati för. 
 
Anna tappar liksom identiteten när hon blir mamma. Det handlar inte om förlossningsdepression eller utbrändhet som i andra, lite liknande böcker (ja, jag tänker på Sara Beischer och Kristina Sandberg, till exempel) utan… något annat. Direkt efter förlossningen går hon omkring i korridorerna, tittar på män och undrar om de kommer att ”vilja ha henne” när hon återgår till sin normala kropp, och detta fortsätter liksom. 
 
Åren går, hon blir tvåbarnsmamma och vill bara bli sedd och vara central. Hon inleder en relation med den mycket äldre Ivan och efter en tid beslutar Jens, fadern till barnen, sig för att lämna henne. Därmed hamnar hon i en situation som definitivt inte finns med i planerna och jag vet inte, men jag tycker att det är rätt. Det går aldrig att fördöma andras handlingar utan att vet allt, men man kan sköta saker på olika sätt och jag tycker mest att Anna är naiv, manipulativ och jobbig boken igenom. 
 
Det känns liksom som om jag har läst detta förut, fast bättre och med intressantare personer, så detta var tyvärr ingenting för mig. Men en trea ska boken ha, för sitt strålande språk som var anledningen till att jag alls läste ut den. 
 
 
Just nu just här har också skrivit om boken, och den finns att köpa här eller här. 

Brev till min dotter, red. Elcim Yilmaz

Det är otroligt svårt att recensera en antologi med mycket personliga texter, så jag ska inte göra det, i ordets egentliga mening. Det är dessutom extra svårt när jag tycker olika om texterna! 
 
Men det som mest av allt genomsyrar alla texter är kärlek och naturligtvis en välvilja. Tretton mer eller mindre kända kvinnor har skrivit brev till sina döttrar, vare sig de finns eller ej – Martina Montelius har till exempel uppfunnit en lillasyster till sina existerande döttrar. Du finner ungefär samma budskap i alla texterna: gör som du vill, var stark, låt ingen sätta sig på dig, var den du är och låt ingen bestämma över dig. Bra budskap allihop! Vissa är formulerade på ett otroligt varmt och rörande sätt, någon känns alltför beskäftig. 

Vissa har en stor skopa humor, vissa vemod, vissa förskräckliga berättelser om händelser i det förflutna. Som sammanfattning är det dock en fin antologi, med helt rätt budskap. Ta ingen skit och gör vad du vill.  En av mina favoriter, Mia Skäringer skriver ”Gör dig fri, det är det enda sättet”. 
 
Märta Tikkanens avslutande text, Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon publicerades för första gången i en dagstidning i slutet på 70-talet – jag minns inte vilken. Den finns lite överallt på nätet att läsa, till exempel här, om en vill ha ett litet smakprov! 
 
Detta var ett recensionsexemplar. Tack Forum! 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här och här. 

Syndafloder av Kristina Ohlsson

 

 
Jag köpte min första Kristina Ohlsson på loppis av en slump för ett antal år sedan, men blev verkligen såld på en gång. Har hoppats på ännu en roman (minst!) om Fredrika Bergman och Alex Recht, och nu är den här. Ohlsson själv säer att det blir den sista, men till skillnad från Hammarbyserien så känns det som om jag gärna skulle vilja ha ännu mer! 
 
När en äldre man hittas skjuten i sin läsfåtölj framför tv:n i villan med sin dotters vigselring på fingret kopplas Fredrika och Alex snabbt in. Parallellt söker en begravningsentreprenör efter sin bror, som skulle emigrera till Australien med sin familj – men brodern är övertygad om att de inte kom dit. Det stämmer helt enkelt inte. Och en kvinna befinner sig på en avskild plats med sin familj, en plats som är konstruerad för att vara säker men som är allt annat än just det, då hennes man blir mer och mer oberäknelig och skrämmande. 
 
Fler mord inträffar och meddelanden lämnas i Alex namn på brottsplatserna. Samtidigt dyker flera personer som funnits med i tidigare utredningar upp i de nuvarande händelserna. Vem är länken? 
 
Samtidigt pågår det personliga livet. Fredrika ställs inför en oerhört svår situation med sin make, som även han verkar dyka upp i utredningen. 
 
Det är så otroligt skickligt. Det är många år sedan den första boken i serien kom ut, men länkarna till de gamla fallen presenteras på ett sätt som gör att till och med jag kommer ihåg det mesta. Det är så spännande! Så välskrivet! Så läskigt och kittlande och oerhört bra. Jag vet, som sagt, att det ska vara den sista i serien men hoppas att Kristina Ohlsson kommer på andra tankar. Jag älskar verkligen att följa Fredrika och Alex! 
 
 
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här! 

En kvinna i blått av Elly Griffiths

 
Denna, den åttonde fullständiga romanen i serien om Ruth Galloway, utspelar sig i den lilla orten Walsingham. Jag har aldrig varit där, men känner ett par personer som bor i närheten och ofta befinner sig där, så det känns lite grann som om jag vet precis hur det ska vara. Sådant är mysigt! Och engelska landsbygden är ju alltid engelska landsbygden… Walsingham är en speciell ort så tillvida att den är mål för pilgrimsfärder då det fanns ett kloster där för längesen, och somliga anser att vissa heliga reliker finns i den anglikanska kyrkan. Även det katolska kapellet är mytomspunnet och välbesökt. 
 
När Ruths vän, druiden Cathbad, vaktar ett hus och en katt åt en vän i just Walsingham träffar han på en kvinna i blå mantel på kyrkogården. Hon försvinner hastigt och han går in igen – men dagen därpå hittas hon mördad. Kvinnan visar sig vara en ung, välbärgad kvinna som vårdades för drogmissbruk på ett behandlingshem i närheten. Manteln var i själva verket hennes morgonrock. 
 
Ruths gamla universitetsväninna Hilary som numera arbetar som präst kontaktar henne i samma veva och ber henne komma till just Walsingham – en ort som Ruth, som den ateist hon är, har undvikit i många år. Men när väninnan berättar att hon fått hotfulla brev med klart agg gentemot kvinnliga präster och med referenser till arkeologiska fynd på orten – och en kvinna i blått. Det måste såklart finnas ett samband, och Ruth och Nelson får skrida till verket fortare än kvickt. 
 
Mycket bra, mycket spännande och med den härliga humorn intakt. För en gångs skull listade jag faktiskt ut vem mördaren är, men jag var ju inte säker förrän i slutet och jag hade inte kopplat ihop motivet. Skickligt! Nu väntar vi alltså på nästa bok – The Chalk Pit har redan kommit ut i England (den kommer ut i Sverige i början på augusti under titeln Dolt i mörker), och det kanske inte dröjer så många dagar innan jag klickar på den berömda Kindleknappen på Amazon… 😉 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Falleri, fallera, falleralla av Carin Gerhardsen

 
Sista boken i Hammarbyserien! Det är ett gäng böcker som jag verkligen har gillat, men jag kände väl redan i Tjockare än vatten att jag började få mitt lystmäte – så det känns på något sätt rätt lagom att det är slut nu. Även i denna blev det lite för mycket på sina ställen. Vissa bitar var helt oförklarliga och kändes lite urflippade. Men men. Spännande och välskrivet är det ändå! 
 
En vintermorgon hittas en liten pojke och en äldre kvinna, helt utan släktskap eller bekantskap, mördade utanför en port på västra Söder i Stockholm. Båda är ihjälslagna med en hammare. I en lägenhet i porten ligger även en tredje person mördad. 
 
Conny Sjöberg och hans dream team kopplas förstås in, men flera av dem har tankarna på annat håll. Att den nya polismästaren motarbetar Conny å det grövsta hjälper ju inte, och när Hedvig Gerdin ringer sig sjuk med influensa blir det ännu jobbigare. Men är det inte något underligt med Gäddans sjukdom? 
 
Jag blev helt utmattad av denna. Som sagt, spännande och välskrivet men alldeles för hoppigt och underligt. En sekvens som utspelar sig utomlands känns som en fantasi och av olika skäl fanns det anledning att tro att det faktiskt var en persons vanföreställningar, men tydligen inte. Helskumt. 
 
Men serien knöts ihop på ett helt okej sätt ändå, och det hedrar Gerhardsen – det är ju inte helt lätt, och särskilt inte i en sådan här serie där fallen varit sammanbundna och där vissa bihandlingar funnits med i olika format under handlingens gång. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Bokraden, Bokmumriken, Zellys bokhylla
 
Man kan köpa boken här eller här. 

De öde fälten av Elly Griffiths

När en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på ett flygplansvrak från andra världskriget är det i sak inte jättekonstigt – det finns mycket sådana gamla lämningar, till och med flygbaser, kvar på den engelska landsbygden. Det som är remarkabelt här är att piloten sitter kvar vid spakarna – Frank Blackstock, som rapporterades saknad till havs sextio år tidigare. Nelson och hans mannar kopplas förstås in – såväl som vår kära hjältinna, Ruth Galloway. 
 
Familjen Blackstock, som Frank tillhörde, driver lantbruk i närheten. En mystisk man ses stryka omkring på deras ägor, och en hel rad obehagliga incidenter sker. Vad är det egentligen som pågår – och varför reagerar familjen så olika och underligt på det som pågår? 
 
Detta är kanske en av de starkaste av Griffiths böcker hittills i serien. Det som jag älskar mest är ju det typiskt brittiska – humorn, klasskillnader, stiff upper lip och miljöerna – allt detta får ta mycket plats. Så är jag ju så förtjust i Ruth, också. Som jag skrivit om förut så är det många som inte gillar Ruths milda besatthet vid sin vikt och funderingar över vardagslivet men jag tycker att det är så härligt och befriande med en äkta person! För mig är just dessa viktfunderingar, till exempel, inte på något vis författarens sätt att vilja placera betydelse vid kroppshets utan helt enkelt göra Ruth mänsklig. Hon är en briljant forskare och akademiker, men hon oroar sig också för att rumpan ser bred ut i några särskilda byxor eller för att äta för mycket eller spilla vid en middag – precis som de flesta kvinnor säkerligen någon gång gör. 
 
Jag är våldsamt förtjust och har ju två Ruth-böcker till att skriva om inom kort! Nu gäller det bara att bestämma om jag ska vänta lite på nästa, The Chalk Pit, eller bara köpa e-boken. Jag tror att vi alla vet hur det kommer att sluta – precis som med senaste Roy Grace så kommer jag i något svagt ögonblick trycka på ”Buy with One Click”-knappen…! 
 

 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Hemma hos Bettan av Eli Åhman Owetz

Jag fick tips – eller nästan uppmaning – att lyssna på denna snarare än att läsa i tryckt form. Det är Björn Kjellman som läser och han är härlig att höra på, men ljudboken funkade inte riktigt för mig ändå så jag bytte till text istället efter några kapitel. Skönt när man kan göra så när det inte riktigt klickar med ljudbok. Men jag vill trycka på faktumet att det absolut inte är något fel på inläsningen – it’s not it, it’s me. 

Som ni kanske förstår så är detta en bok skriven ur manligt perspektiv – det måste ju inte vara så för att en man läser in boken, men det är ju i regel så. Det känns inte så vanligt i just feelgoodgenren, åtminstone inte på svenska! De jag kommer på spontant är Mikael Bergstrands böcker, där ju just Björn Kjellman spelar huvudrollen i tv-filmatiseringen av Delhis vackraste händer. Så sluts cirkeln ännu en gång. 

Berättaren är Matte, några och femtio och tillsammans med sina barndomsvänner Bettan och Carina är han fast i den gråa vardagen i Stockholm. Matte försöker vara författare och det går lite upp och ner, Carina har just blivit uppsagd från sitt chefsjobb inom journalistik och Bettan jobbar som busschaufför men drömmer om att öppna egen inredningsbutik. 

De bestämmer sig för att åka tillbaka i tiden, till 70-talet när deras vänskap började, på Bettans sommarställe utanför Norrtälje med hårdrock, blåa Blend och repiga LP-skivor. Det hela leder till en ny affärsidé – ett retroretreat för andra 60-talister med behov av nostalgi och att komma ifrån ekorrhjulsvardagen. 

När jag läste om denna boken innan utgivning trodde jag att det skulle vara någon sorts tidsmaskinstripp, lite som den där filmen som gick på bio för ett tag sedan, Flykten till framtiden hette den väl, med Henrik Dorsin? Jag var sugen på att se den då men glömde bort den till nu. Så är det nu inte – vi är kvar i nutid. Jag blev lite besviken tror jag, det hade varit kul med lite magisk realism i den mjuka feelgooden! Men det är en ganska trevlig bok i alla fall, trots sin förutsägbarhet. Feelgood brukar ju sällan överraska sådär våldsamt mycket. 

Jag gillar inte riktigt huvudpersonerna, Matte känns lite väl sliskig vilket stör mig lite extra eftersom han är skapad av en kvinna! Men man kan ju inte älska alla. Sedan tycker jag att de är väldigt svåra att förstå sig på, de gör upprepade gånger så oerhört korkade saker. Men det är lite småkul och som sagt, ganska trevligt ändå. Kanske hade jag gillat den ännu mer om jag hade haft något minne av 70-talet, vilket jag av förklarliga skäl inte har. Och trots att jag lyssnar mycket på gammal musik och sådär så är det ju främst 60-talet som ligger mig varmt om hjärtat – lite av 70-talets glamrock har jag förstås på Spotifylistan, men det klickar inte riktigt. 

Jag förstår att några av huvudpersonerna från Åhman Owetz andra böcker, Anna-Lisas Antik och vad de nu heter, finns med – sådant gillar jag! Intertextualitet överhuvudtaget är ett plus i min bok. Att de personerna sedan absolut inte får mig att vilja läsa de böckerna kan man ju undra över, förstås 😉 

Plus för fint omslag! 

                                                           

Andra som har skrivit om boken: Annas fotnoter, Vargnatts bokhylla, Tickmicks bokblogg, Bokparet, Fantastiska berättelser, Boktokig, Mias bokhörna

 
Boken kan man köpa här eller här! 
 

De utstötta av Elly Griffiths

 
Jag har varit djupt nedgrävd (pun v. much intended) i Elly Griffiths böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway de senaste veckorna, men jag ska försöka sprida ut recensionerna lite grann i alla fall. Det hände något så ovanligt som att jag läste två på raken vilket aldrig brukar hända, men ni vet – ibland bara måste man! 
 
Jag älskar Ruth och de andra karaktärerna hos Griffiths – de är fantastiska! Men här kommer även lite nytt blod in. Dels har Nelson tagit med sig Tim från Blackpool, den unge polisen han träffade i Blackpool i förra boken, dels kommer ett tv-team från USA för att filma en dokumentär om kvinnliga brittiska mördare. Det hampar sig nämligen så att Ruth under en utgrävning hittar kvarlevor från Mor Krok, en kvinna som anklagades för att vara änglamakerska under sin livstid. 
 
Boken handlar mycket om barn, i stort. Kate, Ruth och Nelsons dotter, börjar bli stor och spelar numera huvudrollen i Ruths liv. Medan tv-inspelningar och utgrävningar fortsätter sker ett antal brott som innefattar barn runt om i King’s Lynn med omnejd, och större delen av persongalleriet blir inblandade. 
 
Lika bra som de tidigare – jag är djupt förälskad. Somliga irriterar sig på ”flummet” kring myter och druider och annat, andra irriterar sig på pratet om Ruths vikt. Jag låter inte någon av dem bekomma mig, för det känns bara som om det blir mer äkta då. Ljuvligt! 
 
 
 
 
Köp boken här eller här!