Kategori: 2010-tal

Jag är väldigt förtjust i böckerna om Siri Bergman, men det verkar som om detta kan vara den sista så jag har hållit på denna ett bra tag. Men förra veckan när jag var i Hunnebo och det regnade så kändes det som om det var dags. 

Jag vet inte vad som fick mig att ladda ner denna – oftast brukar det vara att någon vän på Goodreads har gillat den, eller att jag läst något blogginlägg om den, men det verkar inte vara det den här gången. Kanske bara en rekommendation på Goodreads under Contemporary Fiction? Jag vet faktiskt inte, men det var en ganska underhållande roman ändå. 

Alltså jag säger det på en gång – jag älskar denna bok! 

Denna har legat i min hylla på Storytel ett bra tag, men annat har kommit emellan. Ännu en gång behövde jag något att läsa en natt utan John Blund i sikte och landade på denna ovanliga ungdomsroman. 

 

 

 

Jag läser inte mycket lyrik längre – eller för tillfället, kanske jag ska säga – men när jag behövde något att läsa under en lite för sömnlös natt någonstans i Europa blev Det här är hjärtat det självklara valet. 

 

En underbar samling – eller vad man ska säga – av fantastiska Bodil Malmsten. Du kan läsa varje dikt, varje sida, för sig – eller läsa allt som en helhet, en enda lång dikt. Det är upp till dig. Jag vet inte riktigt hur jag gjorde men jag vet att jag älskade vartenda ord. Det handlar om kärlek, om sorg, saknad, förlust och alla de där extra stora sakerna i livet. 

 

Malmsten sa själv om denna utgåva: ”Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den.” 

 

 

 

 

Jag hade turen att få denna bok skickad till mig av författarinnan själv, som jag även haft förmånen att få träffa och dricka kaffe med en vacker (nå, väldigt regnig) dag i Varberg för snart två år sedan. Tack Mariette! Detta är alltså tredje boken om Sekten på Dimön – jag har skrivit om den första här och uppföljaren Sekten som återuppstod här. (Om du inte har läst de tidigare böckerna vill du kanske bromsa här, om du inte vill råka ut för spoilers – det är nämligen svårt att skriva om denna utan att återknyta till tidigare händelser. Gå och läs böckerna så länge och kom tillbaks sen! ;-)) 

 

Jag minns inte vad det var som fick mig att börja lyssna på Daniel Redgerts podcast förra sommaren – antagligen en intressant gäst – och jag hade nog inga särskilda förväntningar. Men jag fastnade, faktiskt, för jag tycker att Daniel är både rolig och smart – och lite lagom hänsynsfull och sensationslysten, förstås. Jag kan bli väldigt förtjust i att läsa och lyssna på skildringar av liv som är så otroligt annorlunda mot mitt eget – denna boken är verkligen en sådan text. 

 

Vem fan är han, undrar du kanske – ja, det är du ju inte ensam om. I korta drag är Daniel Redgert PR-chef på Perfect Day, Hannah Widell och Amanda Schulmans mediebolag. Och hur kom han dit? Ja, det är det denna boken berättar om. Genom en delvis trygg, delvis jobbig barndom i Västerås, med ett otroligt driv och en stor lust att lyckas, synas och vara någon som räknas – hårt arbete, samling av cigarettfimpar, smuggling av egen sprit in på Stockholms uteställen, Instagrambilder med de största stjärnorna som råkar finnas i närheten… och ja, nu är han 25 år och innehar vad som väl måste vara en av de mest attraktiva rollerna i media-Sverige just nu. 

 

Det är ju inget mästerverk – men jag blev förvånad över hur relativt välskriven texten är. Massor av bilder och några hjärtliga skratt – jag tycker att de hittills relativt negativa recensionerna är oförtjänta. Visst finns det ”inspirationsklyschor” här och där, men vissa av råden som Daniel ger är sådana som även jag, dubbelt så gammal som målgruppen, kan ta till mig och bära vidare på. 

 

Du läser den på ett par timmar och jag tycker faktiskt att du, om du är intresserad av ämnet, ska ge den en chans! 

 

 

Detta fick bli min ”utspelar sig på en ö” i Sommarbingot då större delen av handlingen är förlagd till Smögen! Den fanns att köpa här i Hunnebostrands Konsum när den kom ut, men då i sladdrig egenutgåva och för ganska mycket pengar, så jag var inte så sugen. Nu har Word Audio Publishing plockat upp alla tre böckerna, för det har blivit en trilogi, och gjort såväl ljudbok som e-bok av dem. 

 

Tyvärr har de inte lagt ner någon tid på korrekturläsning, redigering och bearbetkning. Jag säger det på en gång så är det sagt – jag höll på att bli vansinnig på fler än tio ställen. Men så är det. (Vad sägs om ”Mormor hade körsbärssaft i frysen som hon hade fryst in”?) 

 

Dennis Wilhelmson har tagit tjänstledigt från jobbet hos Polisen i Göteborg, och åker upp till sitt barndomsparadis på Smögen för att få lite lugn och ro och bearbeta det som skett. Innan han vet ordet av hittas en ung man död i hamnbassängen och hans gamle barndomskamrat försvinner spårlöst. Naturligtvis dras han in i utredningen – den största och mest uppmärksammade någonsin på Sotenäs. Han lär även känna den ambitiösa aspiranten Sandra på Kungshamns polisstation, och det är inte svårt att förstå att hon kommer att spela en fortsatt roll i serien. 

 

Invävt med detta finns en historisk berättelse om strandsittarna på Smögen och förlisningen av ett skepp någon gång på 1800-talet. 

 

Låter det lite bekant, kanske? Ja, det gör det och ja, det är förutsägbart och inte så svårt att förstå var inspirationen kommit ifrån. Men – miljöerna är bra och det är inte en dålig deckare, det är bara för dåligt språk, för stort persongalleri och för mycket likheter med somliga andra bohuslänska deckare vi kanske har läst. 

 

Helt okej, ändå, jag kommer antagligen att läsa resterande böcker också… någon gång. 

 

 

Ja, tänk – ett år efter att jag först gav mig på denna blev jag faktiskt klar! Nu var det så att jag försökte mig på den i ett hotellrum i London i 34° värme, utan mer än en liten pyttefläkt – det var nog inte rätt sinnesstämning för att läsa något alls förutom möjligtvis något betydligt mindre intressant… för det var verkligen inte för att jag inte gillade den som jag inte fullföljde den gången. Men, som alltid när jag börjat på något och sedan inte läst färdigt drar jag mig något för att börja igen. Men – nu behövdes något med en fyr till Sommarbingot, och då var det ju faktiskt ett ypperligt läge. 

 

Ni har väl läst den allihop, och / eller sett filmen, så jag behöver kanske inte resumera så värst mycket – på en liten klippa mellan haven, utanför Australiens kust, bor fyrvaktaren Tom med ett förflutet på västfronten, och hans hustru Isabel. De plågas av ofrivillig barnlöshet och flertalet missfall men några år efter att de kommit till ön blåser en båt i land – med en död man och ett levande spädbarn i. Tom vill genast underrätta myndigheterna om händelsen men Isabel bönfaller honom att låta bli – för henne är detta ett bönesvar direkt från Gud – äntligen har de fått sitt efterlängtade barn, sin dotter. Först när de kommer till fastlandet ett par år senare förstår de verkligen att händelsen som gett dem mening har slagit en annan människas liv i spillror. 

 

Det är en otrolig berättelse om rätt och fel, och hur gränsen däremellan kan suddas ut på en sekund. Det handlar om kärlek och längtan, förlust och desperation, och det är verkligen precis så fantastiskt som ”alla säger”. Så vemodigt, så vackert, så dramatiskt och så oförglömligt. Rekommenderas varmt till alla och envar – jag tror nog att nästan alla kan få med sig lite tankeföda från denna strålande roman. 

 

 

 

Detta är tredje boken i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Som sagt så fungerar det inte att länka på denna datorn, men om ni tittar i Deckare-kategorin lär de synas någorlunda nyss! Jag har inte varit helt såld på dem, mycket på grund av att jag tycker att författaren lägger alldeles för mycket tid och energi på att beskriva kvinnors kroppar, men nu råkade jag få hem del fyra som recex strax före semestern och blev ändå ganska sugen, men då fick jag ju klara av del tre först – och det är den jag tycker bäst om i serien hittills, det får jag säga. 

 

Det är Valborgsmässoafton i Uppsala – studenternas stora högtid men även fylleriets, förstås. Under ett par dygn anmäler två unga kvinnor våldtäkter och efter ett par dagar sker ännu en – men då är offret även strypt till döds och lämnad på ett närmast rituellt vis i den anatomiska teatern i en av universitetets byggnader. Polisen befarar fler överfall och kallar in Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp när Nathalie Svensson arbetar som Sveriges främsta expert på psykopater, samt Johan Axberg från Sundsvallspolisen. De två får alltså arbeta tillsammans igen och jag får säga att jag gillar samspelet dem emellan. Jag gillar även berättelserna om Nathalies privatliv – hon är ingen blyg viol direkt och det är befriande. 

 

Jag gillar miljöerna – det akademiska och historiska är tilltalande. Berättelsen är också intressant liksom upplösningen på dramat. Det är alltid roligt när författare som inte imponerat nämnvärt tidigare plötsligt gör det tycker jag, det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll… jag ser fram emot att plocka upp bok fyra när jag kommer hem i veckan.