Kategori: 2010-tal

 

Jag var sen i starten med Gilmore Girls. Såg alla säsongerna inom loppet av ett halvår ungefär, från förra våren till efter att de sista fyra avsnitten sändes, när det nu var. Ganska exakt ett år sedan, kan jag tänka mig? Som med så mycket annat i livet hade jag förutfattade meningar och hade ”bestämt mig” för att det absolut inte var min grej. Så gav jag det en chans och fastnade naturligtvis på en gång. (Lex Harry Potter, Gossip Girl, The Big Bang Theory, How I met your mother…) 

 

 

 

 

Peppe Öhman är en av skribenterna på Bokhora och poddar med Karin Jihde i Mellan Raderna-podden som är en stor favorit. Hon har dessutom en privat blogg, Livet och L.A, Jag har inte läst något i bokform av henne tidigare, men har varit sugen på denna ett tag och äntligen kom jag mig för att reservera den på biblioteket. Och sträckläste, praktiskt taget. Fantastiskt bra idé, det här. 

 

Dels får vi förklaringar på enklare frågor. Vad är feminism? Vad är patriarkat? Vad är en feminazi? (Och varför tyckte någon att det var en bra idé att kombinera feminism och nazism till ett uttryck när de står för väsenskilda ting?) 

 

Förklaringarna av dessa termer är, för någon som har någorlunda koll på feminism och jämställdhet, mycket enkla. Därmed utmärkta för den feminismskeptiske och den som tycker att hen har med fjäderfän att göra. 

 

Berättelserna ur det egna livet är hjärtskärande, hemska och viktiga och jag läser dem förstås mitt under #metoo-upproret. Nästan varje dag går nya grupper samman för att lämna sina vittnesmål kring sexuella trakasserier och övergrepp – låt oss hoppas att detta innebär ett skifte. (Men tänk även på alla dem som inte har någon att gå ihop med kring detta.) 

 

Dessutom kommer Öhman med handfasta tips till den som lever i tvåsamhet, om hur man kan nå jämställdhet på bästa sätt och fördela arbetet. I ett vanligt förhållande tycker båda parter att de gör ungefär 60% av det oavlönade hemarbetet. Bara det visar ju på så mycket skevhet. 

 

Det ska även sägas att en hel del av texterna är skrivna med en stor skopa humor. Det kan behövas i viktiga sammanhang och här fungerar det väldigt bra. 

 

(En extra liten bonus – jag har alltid undrat varför Peppe, som egentligen heter Jeanette, kallas Peppe. Nu fick jag reda på det också!) 

 

Rekommenderas varmt – och ge den till någon som inte förstår det här med feminism i julklapp för all del. Det kanske i förlängningen blir en present till dig själv också! 

 

Tänk – jag hade ingen aning om att Martina Haag hade en ny bok på gång förrän ett par dagar innan den släpptes. Och det var ju en angenäm överraskning, förstås! Jag har läst allt Haag har skrivit, inklusive kokbok (som jag ska skriva om snart) och löparbok (!) och gillar henne skarpt, så det var ju en självklarhet att läsa boken så fort det bara gick. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Jag har älskat och hatat Peep Show sedan första stund. Älskat för att det är så fruktansvärt roligt, hatat för att det är skämskudde hela vägen igenom vartenda avsnitt. Men mest älskat. Det finns inget som ens liknar denna fantastiskt pinsamma, plågsamma, hysteriska komediserie. (Kort re-cap – Peep Show är en serie av David Mitchell och Robert Webb som handlar om två killar i yngre medelåldern som delar lägenhet i Croydon. Mitchells karaktär Mark är pedantisk och ordningsam, Webbs karaktär Jeremy är en ganska misslyckad musiker som mest är arbetslös och jagar damer. Somligt filmas med kameror som sitter fast på huvudena, om man säger så, så man får ett väldigt speciellt perspektiv – hence Peep Show.) 

 

Nåväl. För ett tag sedan kom ett utdrag ur denna bok som publicerats i The Guardian upp i mitt Facebook-flöde. Webb är min favorit av de två och jag kände att jag måste ju läsa – och blev stormförtjust, lämnade genast inköpsförslag till biblioteket och efter några plågsamma veckor av väntan hade jag den i min hand. Och jag blev inte besviken. Kära nån, vilken fantastiskt fin självbiografi. Jag tänker på Nigel Slaters fina och hemska böcker om sin barndom när jag läser, jag skrattar hysteriskt åt somliga formuleringar och sätter sedan skrattet i halsen i nästa stycke. 

 

Robert Webb var inte så bra på att vara pojke när han var liten. Han höll inte på med sport och han var känslig och skör. Fadern var alkoholiserad och våldsam (dock försonas de längre fram i livet, det är så fint beskrivet) och hans mamma dog i  cancer i förtid. när Webb var i tonåren. Men Webb hade gett sig sjutton på att han skulle plugga på Cambridge, så trots att han misslyckas med sina examina får han chansen att ta dem om igen året därpå på grund av de särskilda omständigheterna, och han klarar sig och får ett erbjudande till Robinson College. 

 

I Cambridge finns Footlights – amatörteatergruppen där stora delar av Monty Python träffades, där Stephen Fry, Hugh Laurie och Emma Thompson fick sina första roller – och där Robert Webb träffar David Mitchell. Efter det blir ingenting som förut. 

 

Helt fantastiskt bra. Dels är det en intressant berättelse, som så ofta när ens idoler berättar om sina liv – dels är det en befriande berättelse om att utmana normer och att folk är olika. Alla pojkar är inte likadana, alla flickor är inte likadana. Man får vara precis som man vill. Ljuvligt. 

 

Och eftersom Netflix plötsligt gav mig en gratismånad funderar jag nu på att se om hela Peep Show från början… men bör jag verkligen utsätta mig för det? Har jag så många skämskuddar? 😉 

 

 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

Jag läste Sedan du försvann av Morgan Matson förra hösten och nämner denna redan i den texten – men det har, som med så mycket annat, inte blivit av förrän nu. Men det var ännu en härlig upplevelse! 

 

Amy har bott ensam i familjens hus i Orange County under en månad. Hennes pappa har nyligen gått bort i en tragisk olycka, och hennes mamma har fått nytt jobb i Connecticut och flyttat i förväg. Tvillingbrodern Charlie befinner sig på annan ort – men nu är det dags för även Amy att flytta till Connecticut. Det hampar sig såpass väl att en vän till familjens son även han behöver ta sig tvärsöver landet och det blir bestämt att Amy och Roger, som killen heter, ska köra tllsammans. Amys mamma ordnar med en resplan och hotellrum och allt åt dem – men de bestämmer sig ganska snabbt för att ta en helt annan väg genom landet. Det finns en del som de båda behöver ta itu med. 

 

Som Graceland, dit Amy skulle ha åkt med sin pappa och bror under sommaren. Och Roger behöver ta en vända till Kentucky och få reda på om han är tillsammans med sin flickvän längre eller inte. Bland annat. 

 

Det blir en spännande resa, med en hel del flashbacks – och min favorit – spellistor, kvitton, anteckningar, hotellvouchers, servetter, vykort, teckningar… jag älskar sådant, det är underbart! Jag gillar berättelsen också – den har fått viss kritik för att vara förutsägbar eller osannolik, men kom igen, det är en roman! Vissa bitar är fruktansvärt sorgliga, vissa hysteriskt roliga – hela boken är på sätt och vis som en resa och jag älskar det. Riktigt bra! Jag har redan laddat ner lite fler böcker av Matson – förhoppningsvis tar det inte ett år innan jag plockar upp nästa… 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

Jag läste Sara Kadefors första bok om Billie för nästan exakt ett år sedan och nu har uppföljaren kommit ut även som e-bok, så jag läste den som lite avkoppling i helgen. Billie är kvar hos fosterfamiljen i Bokarp och nu har det blivit dags att införa kamratstödjare i skolan. Då Billie är den som står upp för sina kamrater när någon behöver stöd blir hon nästan enhälligt vald – ja, nästan, för bästisen till en av tjejerna som nominerade henne känner sig undanskuffad. 

 

Läs gärna mer hos Barnboksbloggen, Prickiga Paula och Lilla Bus läser. Boken finns att köpa här eller här. 

Jag har varit väldigt ambivalent kring om jag ville läsa denna eller inte. Dels blir jag ibland lite avtänd av sådant som ”alla” läser på en gång, vilket definitivt var fallet med denna. Dels drar jag öronen till mig lite grann när det handlar om tidsresor och fantastik. Men så sa det pang i helgen som gick och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och ja, det är jag väldigt glad för. 

 

Läs gärna mer hos till exempel enligt O, Fiktiviteter och Just nu, just här. Boken finns att köpa här eller här. 

 

 

Läs gärna mer hos Bokkoll, Biblioteksbubbel och Prickiga Paula. Boken finns att köpa här eller här. 

 

Åh, som jag har längtat efter denna! Även om övernaturligt egentligen inte är min grej så bara älskade jag Cirkeln, Eld och Nyckeln som ju Sara Bergmark Elfgren skrev tillsammans med Mats Strandberg – och jag älskar ju det mesta som utspelar sig i skolmiljö och gärna en estetisk sådan – så detta kunde ju inte bli annat än bra. Och tack och lov levde den upp till mina förväntningar! Jag ville liksom inte att den skulle ta slut, men samtidigt kunde jag knappt sluta läsa, ens när iPaden slog mig i pannan på kvällarna. Vaknade jag på natten och kanske egentligen bara behövde vända mig om i sängen så slutade det med att jag läste ett kapitel ändå. Det är ett väldigt fint betyg, bara det! 

 

I Bergmark Elfgrens Stockholm är Norra Latin fortfarande ett gymnasium (det är de facto numera en konferensanläggning). Här finns en av landets mest prestigefulla teaterlinje, och där börjar Clea och Tamar. 

 

Clea kommer från en teaterfamilj – hennes mamma är en mycket välrenommerad skådespelerska som fortfarande är aktiv inom teatern. Tamar kommer från Östersund, sökte till Norra Latin på vinst och förlust och räknade väl inte med att komma in. Men det gjorde hon, och är nu inneboende hos en äldre kvinna i Stockholm. De har mycket olika bakgrunder, men somliga gemensamma nämnare finns. En av dem är att det är riktigt, riktigt tufft i skolan – hur  mycket talang man än råkar ha. 

 

Skolan bär på många hemligheter. Bland annat finns en legend om en incident som inträffade i slutet av 40-talet, när skolan var pojkläroverk och man satte upp En midsommarnattsdröm tillsammans med elever från en flickskola i närheten. En elev uppträdde som Puck i en legendarisk mask, och plötsligt inträffade en tragedi bland publiken. Är det sant, eller en vandringssägen? Vad är sant och vad är inte? Hur mycket handlar om att jaga och skrämma upp varandra? 

Vid sidan av detta spår – som ju vanligtvis inte är riktigt min grej men det funkar väldigt bra här – följer vi elevernas relationer sinsemellan, förälskelser, vänskap, bråk och familjeliv. Och allt där emellan! Bergmark Elfgren lyckas väldigt bra med det otvungna HBTQ-temat, som vi börjar se på sistone – en av Tamars bästa vänner är genomgående hen och henom, och det är ingen som lägger några särskilda värderingar i ungdomarnas sexualitet. De bara är och det får de vara – som jag skrivit tidigare får vi väl hoppas att det är hitåt samhället är på väg! 

 

Fantastisk läsupplevelse som jag vill rekommendera till alla, även skeptiker till fantastik, spök och skräck som jag själv får sägas vara. Det är första boken i en tänkt serie och jag längtar redan efter nästa! 

 

Och Lina Neidestams omslag sedan. Ljuvligt, det också. 

 

Kryssar rutan för personer med ett särskilt nördområde – teater, drama och film – i Höstbingot. 

 

Idag är första recensionsdag, men jag är säker på att jag kommer att kunna fylla på med länkar här senare 🙂 

 

Boken kan du köpa här eller här.