Kategori: 1960-tal

Rena mörkret, Lotta, Hejda dig, Lotta! och Full fart, Lotta av Merri Vik

       

 
Jag plöjer vidare genom Lottaserien! Hittills har arton böcker kommit ut som e-böcker på Storytel, detta är bok 13-15. Det brukar ta två kvällar att läsa en bok och det är ganska lagom sådär i arbetsveckorna! 
 
Rena mörkret Lotta är just en lite mörkare bok. Det går dåligt i skolan för stackars Lotta och hon inser att hon kommer att behöva spendera hela jullovet med att plugga matte med farbror Jesper igen. Men först ska det firas Lucia i skolan och när både första- och andrahandsvalet blir sjuka blir det såklart Lotta som får hoppa in, med en liten strömbrytare i handen till Luciakronan. Hur ska detta gå? Ja, det förstår ni nog själva 😉 

Hejda dig, Lotta! (som stavas som dej på omslaget ovan men det gillar jag inte) är den första Lottaboken jag läste! Mamma köpte den till mig, kanske till en namnsdag eller Alla Hjärtans dag eller något åt det hållet och jag bara älskade den! Som ni förstår, eftersom jag fortfarande håller på att läsa dem – skulle tro att detta var 1991 eller 1992. Jag måste ju ha läst den minst tjugo gånger redan, men den är fortfarande lika bra. Popmusiken har nått Lottas stad (boken kom ut 1965) och de populära Pantrarna ska spela på en gammal biograf. Lotta vinner en signerad gitarr i entrén och när ett skrikande fan rycker den ifrån henne springer hon efter – ner mot scenen, hoppande över bänkraderna. Naturligtvis hamnar hon och Giggi i tidningen dagen därpå. Det bildas musikförening i skolan också, men med fokus på lite annan sorts musik.

I Full fart, Lotta är det dags för Operation Dagsverke. Eftersom Lotta distraheras av annat finns det inte så många sysslor kvar för henne att välja på, och hon får bli barnvakt åt Kalle och Kajsa, fyra år i koppel. Hon blir även ansvarig för Biologi-Firres hibiscus i biologicum – en tålig blomma, sägs det, men när Lotta tror att den har fått löss kan inte ens den motstå hennes oömma behandling… 

De är underbara, allihopa – mer behöver jag inte säga! 🙂 

Se dig för, Lotta!, Bra gissat, Lotta! och Platt fall, Lotta! av Merri Vik

Jag passar på och gör samlingsinlägg även i fortsättningen om Lotta-böckerna. Det känns inte som om jag kommer att skriva några djupare analyser av dem – det finns inte så mycket sådant att plocka fram, i ärlighetens namn – men när jag nu hoppas läsa hela serien inom en ganska kort tid (bok 16-18 släpptes idag och de är sammanlagt 47 eller 48) så vill jag ju gärna skriva lite om dem i alla fall 🙂 
 
   

   

 
Se dig för, Lotta!, Bra gissat, Lotta! och Platt fall, Lotta! kom alla ut 1963 – det var ett produktivt år för Ester Ringnér-Lundgren, som släppte inte mindre än sju titlar det året! Kul tycker jag, så är det inte numera 😉 
 
I Se dig för, Lotta! är Lotta och Giggi ensamma på landet i några dagar efter att Lottas mamma måste resa hem till stan för att hjälpa en släkting. Det går ganska bra, så länge de får sova hemma hos grannarna för de blir så otroligt mörkrädda när åskan går första natten. Farbror Urban slarvar bort sin portfölj, Lotta kastar kaffesump i ansiktet på Lockige Fridolf och tar en strykjärnssladd som skärp på en dans vilket får oanade följder… 
 
Bra gissat, Lotta! är en gammal favorit som jag ägde själv. En ny kille, Mick Tronning, börjar i Lotta och Giggis klass. Han är några år äldre än de andra och drar genast igång en teaterförening på skolan, Araminta ska den heta och första framträdandet blir Dimman av ett ungt geni som heter Lenni. Farbror Urban ska komma på premiären men har försvunnit – kan det ha något med den där miljön i ett ödehus i utkanten av stan som Lotta och Giggi visade honom häromsistens, tro? Lotta får brev från Paul och känner sig alldeles… konstig. Bra, men avgjort konstig! 
 
I Platt fall, Lotta! går det mesta fel. Lotta ligger långt efter med skolarbetet och hamnar i bråk även med lärarna som brukar gilla henne. När Paul bjuder ut henne på promenad fastnar hon med klacken i marken, ramlar och förstör håruppsättningen som fått hjälp av Gerds hårvalk, Råttan. Så spelar man Dimman i faster Truddans stad på jullovet, det går rätt fint men Lotta känner sig inte riktigt bra – och det visar sig vara blindtarmsinflammation! Det blir en vecka på sjukan för stackars Lotta.
 
Ja, jag älskar böckerna, de får genomgående femmor av mig på Goodreads för jag njuter verkligen av läsningen. Så himla skön uppblandning jämte allvarligare berättelser. Toppen!
 
 
 
 

 

Den skrattande polisen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

 
Åsa Larsson har skrivit förordet till denna utgåva av Den skrattande polisen, och hon talar just om vilken dysterkvist Martin Beck är. 
 
Och han har faktiskt inte så mycket att skratta åt i denna boken heller. På hemmaplan har han flyttat ut i vardagsrummet där han ligger och sängröker och hostar på nätterna och på jobbet har det varit ganska dött ett tag. Tills nu, när ett massmord sker på en av stadens bussar. Och ett av offren är poliskollegan Åke, som hittas med tjänstevapnet draget. Var det en slump att han befann sig på just den bussen, just då? Inga vittnen finns det heller. 
 
Jo, en person var fortfarande levande när polisen kom till platsen. Han avled på sjukhuset efter några timmar, men han hann faktiskt säga något innan han slöt ögonen för sista gången. Men vad sjutton var det han försökte säga? 
 
Det blir förstås otroligt spännande, det är så sanslöst välarbetat och välskrivet att man baxnar något. Kritiken av samhället och det sociala läget är knivskarp och skoningslös och jag kan bara tänka mig hur det var när dessa böcker kom ut på 60-talet, när den generella andan kanske var mer ”stiff upper lip” än att resa sig och säga ifrån. Men vad vet jag om 60-talet? Jag vet bara att hur det än är håller dessa böckerna fantastiskt väl även såhär, knappt 50 år senare. Det blir nästan inte bättre än såhär. 
 
Och ja, Martin Beck skrattar till slut. Men det är inte riktigt det som titeln syftar på. Däremot förekommer en brittisk skämtsång, The laughing policeman, i handlingen. Den kan man lyssna på här, om man vill – finns även i svensk översättning och version. Jag har mest hört den som fotbollsramsa, med helt andra texter… 
 
 

 
 
 
Boken finns att köpa till exempel här och här. 

Smakebit på söndag, 29 januari 2017 – Full fart, Lotta! av Merri Vik

 
Idag snöar det i Göteborg! Det är grått och disigt och jag tänker nog hålla mig inomhus större delen av dagen. Skulle egentligen gå och köpa en vattenkanna, men jag vet inte om jag kan tycka att det är tillräckligt akut… 😉 
 
Jag håller fortfarande på med Ett litet liv som ju gav förra veckans smakebit, men som sagt då så måste jag varva med lite annat. Därför kommer veckans lilla klipp ur Full fart, Lotta! av Merri Vik, eller Ester Ringnér-Lundgren som hon egentligen hette. Just denna har jag läst flera gånger förut, men det var många år sedan nu. Detta är början på första kapitlet. 
 
 
”Vi hade svensklektion. Lockige Fridolf höll just på med ett längre anförande. Säkert var det mycket lärorikt och intressant det han sade, men tyvärr kan jag inte tala om vad det röde sig om, för jag hörde inte på. Hade skam till sägandes inte hört ett ord på hela tiden. Suttit försjunken i mina egna bekymmer! 
 
Heter man Lotta Månsson, så har man ofta bekymmer. Andra kanske kan klara sig fram en hel termin utan obehag, missnöjda tillrop, anmärkningar och dåliga betyg. Jag kan det inte! Varenda termin bestämmer jag mig för att slå omvärlden med jäpnad. Med min flit, min ordentlighet, mina kolossala kunskaper! Men det blir aldrig så… 
 
Denna termin hörde dock till de bättre. Lärarna var i stort sett nöjda med mig, skrivningarna hade inte varit så pjåkiga… Det enda verkligen dumma jag hittills gjort var när jag lovade bort en fiol i pris vid vår första skolkonsert, fastän jag inte hade någon fiol. Jag hade gjort det i god tro, naturligtvis, hade själv blivit lurad av en alltför skojfrisk person. Men den historien hade lyckligt rett upp sig och sedan hade det varit lugnt och skönt. Till nu! 
 
Men nu hade jag fått förargelse igen. För en krukväxts skull!” 
 
Ur Full fart, Lotta! av Merri Vik, B Wahlströms Flickböcker: 1965 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 
 
Nu ska jag ägna mig åt min något sena söndagsfrukost – mitt egna surdegsbröd med hemgjord labneh (färskost) och en smoothie på avokado, kiwi, lite päronyoghurt och kallt matchate! Sedan ska jag se till att ha en riktigt skön söndag. Jag har redan lagat kvällens middag och har inte så många fler måsten idag förutom att planera den kommande veckans middagar, lägga en Hemköpsbeställning och – att vattna blommorna. Ja, för annars kanske jag liksom Lotta får bekymmer av en krukväxt! 😉 

En hel hög Lottaböcker

 
                                    

 

                                   

Lottaböckerna kommer i en mer eller mindre strid ström på Storytel, och eftersom det bara tar någon trekvart eller timme att läsa dem så fortsätter jag att samlingsinlägg om dem, tror jag. Nu har jag läst böcker 6 – 9 under ett par veckor. Jag bryr mig inte om att betygsätta här, det räcker väl att jag säger att de är underbara? 
 
Fara på taket, Lotta har jag läst förut och den är faktiskt spännande ”på riktigt” – och jag minns den som lite läskig. Egentligen är det en mindre deckargåta, då Lotta oförhappandes blir inblandad i en härva med viktiga ritningar där ägarna är beredda att göra allt för att få dem tillbaks. Lottas egna berättelser är ju oftast lättsamma och käcka, men så kommer det korta passager här och där där man förstår att det faktiskt är någon som har riktigt onda avsikter som är efter henne. Ruskigt! 
 
Vilken skiva, Lotta handlar om när Lotta och Giggi är ute på vinterpromenad, fastnar i snöstorm och blir räddade under tak av den berömda upptäcksresanden Linn Ark och hennes brorsdotter i det stora huset fullt med uppstoppade djur från Linns och hennes brors resa. När det blir dags för födeledagskalas för brorsdottern och Linn är bortrest bestämmer de sig för att flytta på alla djuren… 
 
Skriv upp det, Lotta är en av de första Lottaböckerna jag läste – mamma och pappa köpte Hejda dig, Lotta till någon födelsedag och eftersom jag älskade den fick jag Skriv upp det, Lotta och Ge aldrig upp, Lotta vid ett annat tillfälle – kanske i julklapp. Denna är otroligt rolig och så dråplig på sina ställen att man skrattar högt – när Lotta tappar papperslappar med folks namn på och när hon öppnar dörren för Paul i feta vantar, papiljotter och blank kräm i hela ansiktet… 
 
Rena snurren, Lotta kan jag ha läst som barn också men jag kommer bara ihåg brottstycken – Giggi och Lotta och deras mammor är i Köpenhamn där de träffar på en riktig surtant som de hastigt döper om till Maran. Men det visar sig förstås att Maran är syster till deras klassföreståndare därhemma, Lockige Fridolf, och kaoset är ett faktum. Man hinner med mycket i denna boken förresten, det är ju sommarlov! Giggi, Lotta och Jonas hjälper Biologi-Firre att guida lite forskargubbar i skolan, där den finaste av dem alla, en liten tomtegubbe, slarvar bort sitt pass. Lotta kommer till undsättning! Och så är de i Skanör en vända och busar med Paul, såklart. 
 
Jag älskar dessa böckerna högt och rent, och de utgör en väldigt bra uppblandning av lite lättsam text såhär när jag håller på och läser Ett litet liv… ja, fantastiskt bra. 

Rajtan tajtan, Bonnie av Bengt Linder

 
Alltså, dessa böckerna är helt underbara. De är vansinnigt roliga, de ger en fantastisk känsla av hur det var på sent sextiotal i Sverige vad gäller kultur och samhälle och det är så fantastiskt kul att de nu kommer ut som e-böcker, liksom Merri Viks Lotta-serie som jag skrivit om förut. Jag kan inte sluta le åt faktumet att Bonnies pappas största fasa är att dottern ska börja spela Svensktoppen så att han måste stoppa in öronvadden. Svensktoppen! Så himla roligt. 
 
Bonnie är dessutom en härlig feministisk hjältinna – det slutar aldrig att vara aktuellt. 
 
I denna boken, den andra i serien, tänker Bonnie bli mannekäng eller fotomodell. Det börjar med att en kille vill fotografera henne och en annan tjej på Vanadisbadet och sedan söker Bonnie, driftig som hon är, jobb på lite olika ställen. Ja, hon kliver in i ett skyltfönster på ett varuhus och är mannekäng också, utan att fråga… 
 
Och språket! Här är inledningen: 
 
”Bonnie är här igen, du kanske läste om hennes helballa äventyr med den store skådisen Bob Askersson när hon satt i Bobs björk och låg under hans soffa och så vidare. Det var både knas och festligt. Och nu är hon som sagt här igen i en ny jättefestlig grunka.

Bonnie, det är brallisen som hittar på dom mest oanade saker och ibland blir en annan, Bengan Linder alltså som präntar ner Bonnies äventyr, ibland blir en annan alldeles vimsig i kastrullen. Men man försöker hänga med och det säjer jag med handen på hjärtat att Bonnies äventyr är exakta alltså, helt exakta.

Och den här gången trasslar hon in sej i fotomodell- och Miss-branschen. Kul brallis, Bonnie.” 

 
Ja, ni fattar. Det är jätteroligt. Jag ställer mig dock frågande till uttrycket ”rajtan tajtan” – jag har alltid trott att det betyder typ ”hålligång” av olika slag, men här definieras det som någon man säger när något är lite konstigt. Någon som var med på den tiden som kan klargöra? Har det fått en ny betydelse genom åren, kanske? 
 
Fem stjärnor av sju är Bonnie värd, för det är så otroligt underhållande. 
 
 

Det finns tyvärr inga särskilda recensioner av andra att hitta på nätet, men när den funnits på Storytel lite längre så kanske de dyker upp där. 

Vill man hellre köpa boken, som e-bok eller häftad, kan man göra det här eller här. 

2016: 354 – Mannen på balkongen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

 
Jag bestämde mig i augusti förra året för att jag ville läsa hela Roman om ett brott-sviten. Det går ju inte fort, men nu har jag läst en till – nummer tre i ordningen. Och jag måste bara säga – det är så mästerligt bra! Man blir helt tagen. 
 
I Mannen på balkongen härjar en seriemördare i Stockholm. Från baksidan: 
 
”Hon såg ut att vara åtta eller nio år och bar på en rödrutig skolväska. Hon var klädd i kort röd kjol, randig tröja och röd kofta med för korta ärmar. På fötterna hade hon svarta träskor som kom hennes långa smala ben att verka ännu längre och smalare. När hon kom ut på trottoaren svängde hon åt vänster och började långsamt gå gatan fram med sänkt huvud.

Mannen på balkongen följde henne med blicken.” 

 
Man blir ju verkligen fast redan där, tycker jag. Här behövs inga eldande ord och blurbar, det är ett utdrag ur bokens början och jag vet inte hur det är med er men jag tycker att det är helt fantastiskt. Och detta fortsätter hela boken igenom. Jag måste få veta mer! 
 
Gunvald Larsson gör sin debut i denna bok, och även om jag aldrig har sett en Beckfilm är han ju något av en institution. I mitt huvud är det Gösta Ekman och Rolf Lassgård som gör huvudrollerna, förresten. Peter Haber är och förblir Sunes pappa 😉 
 
Det är spännande utan att vara rafflande. De vardagliga bitarna är invävda på ett superbt sätt. Samhällskritiken är vass och tidsmarkörerna underbara. Helt enkelt strålande, alltihop. 

2016: 349-350 – Skärp dig, Lotta! och Lotta slår till av Merri Vik

   

 
Ja, dessa böcker är ju som sagt korta och koncisa, så det känns ganska lagom att skriva sammanslagna inlägg kring dessa böcker. Detta är fjärde och femte boken i serien och längre har inte Storytel kommit med att lägga upp dem ännu. Skärp dig, Lotta! tror jag inte att jag har läst tidigare, men Lotta slår till tror jag att jag, eller någon kompis, hade. 
 
I Skärp dig, Lotta! är det sommarlov – men eftersom Lotta körde i matte måste hon plugga för sin nye farbror Jesper (som, helt oförklarligt, heter Torsten i denna boken – det gör han inte i någon av de andra böckerna) tillsammans med klasskamraten Jonas. Så det blir en lång sommar i stugan i Rönnvik, och det blir inte bara matte heller. Bland annat blir hon lurad av den tjusige Paul, och så hamnar hon i tidningen som exempel på sjaviga unga flickor. Men då kommer farbror Urban (en annan farbror som inte är släkt utan deckarförfattare) till hennes undsättning och det är Lotta som får skratta sist. 
 
I Lotta slår till har skolan börjat igen. Lotta och Jonas klarade (förstås) matten och får fortsätta i sin vanliga klass med Lockige Fridolf som klassföreståndare. Lotta och Giggi hjälper till i bokhandeln och hamnar i en riktig soppa när ett par bokpaket förväxlas (detta är så roligt att man gråter av skratt, vid tanken på att en 50-åring nästan uppvaktas med en liten bok om 33 sätt att tillaga strömming…) – sedan blir de även inblandade i att sälja lotter till stans suraste gubbe. Men såklart blir de kompisar till slut!
 
Roligt, slagfärdigt, lättläst och otroligt kul. Jag hoppas som sagt att faktumet att de blivit e-böcker och tillgängliga på Storytel kommer att ge dem en riktig revival för de är så himla bra.  

2016: 333 – Bonnie, helkul brallis av Bengt Linder

 
Jag läste förstås B Wahlströms Flickböcker i yngre år, men för min del var det mesta Lotta-böckerna av Merri Vik (eller Ester Ringnér Lundgren som hon egentligen hette) som gällde. Några Pirkko och Lotte och Tvillingarna också, men Bonnie läste jag aldrig. Då är det väl på tiden! 
 
Blev väldigt glad när jag såg att dessa böckerna hade dykt upp på Storytel, eftersom jag förstås hoppas att det betyder att flera gamla B Wahlströms-titlar kommer att bli e-böcker. Jag såg på Facebook att en bekant till mig som har skrivit massor av hästböcker i serien hade blivit tillfrågad också, så kanske! (Min bekanta sa dock nej.) Bonnie och Dante, båda skapade av Bengt Linder, finns hur som helst och ja – bra initiativ! 
 
Bonnie, helkul brallis är skriven 1968 och innefattar en varning för eventuellt stötande språk då originalspråket inte bearbetats. Det är både roligt och gulligt tycker jag. Det är ju trots allt så att det fanns saker man sa och gjorde på 1960-talet som inte är okej idag, tack och lov – men jag är ändå glad att de inte har ändrat något. Och förresten hittade jag ingenting som var särskilt stötande i just denna boken heller 🙂 
 
För några veckor sedan vikarierade Titti Schultz i Mellan raderna med Jihde och Öhman eftersom Peppe Öhman hade fullt upp med att föda barn, och då pratade hon just om Danteböckerna och jag blev väldigt sugen. Tokigt och inspirerat språk och driftiga unga hjältar och hjältinnor – bra där! 
 
Och Bonnie är en utmärkt sådan. Herregud, snacka om att det är fart på henne! Här bestämmer hon sig i början på sommarlovet för att ”ta ett knäck”, till exempel som journalist. Så hon tågar upp på magasinet Vi Damer och tar sig ett knäck – hon bestämmer sig för att fixa en intervju med en stor skådespelare som råkar vara i Stockholm, och det blir naturligtvis vansinniga förvecklingar i olika träd och under soffor och annat – och ja, det är skitroligt rent ut sagt. 
 
Vissa tidsmarkörer är helt underbara – när Bonnies pappa tröttnar på dotterns musikvolym är det SVENSKTOPPEN hon lyssnar på. Svensktoppen! Så otroligt roligt. 
 
Och en fotnot, i ett kapitel där Hamlet har gjort ett litet gästspel: ”Hur gick det sen? Läs den spännande pjäsen om Hamlet. Stark thriller! Ofelia drattar i sjön! Dramatik! Bolmörtsdrog i örat på kungen! Fäktscener! En kul vålnad! Gleerups förlag i Lund har boken!” 
 
Så himla kul. Jag kommer att fortsätta med Bonnie! 

2016: 278 – Maken av Gun-Britt Sundström

Någon gång i vintras började flera av mina kompisar på forumet prata om Maken. Gun-Britt Sundström var bekant, eftersom jag nyligen läst Den allvarsamma leken som hon skrivit en pendang till ur Lydias perspektiv, men jag hade aldrig hört talas om Maken förut. 
 
Men jag beställde den från Bokbörsen. Plockade upp den flera gånger om, tog med den på ett antal resor, men det blev aldrig att jag kom någonvart. Antagligen för att den var så jäkla tjock och svårmanöverlig, tunna sidor med små, små bokstäver… 
 
Så dök den upp i Nextory och nu tog jag till slut tag i den. Och åh, vad glad jag är att jag gjorde det. Jag fastnade totalt. Hade det varit en pappersbok – och jag hade haft tålamod med den – hade den antagligen blivit en av få böcker i min hylla full med blyertsanteckningar. Så mycket klokhet finns det i den. 
 
Är den inte lite väl klok och bildad, frågade någon när jag pratade lyriskt om den i veckan. Jo, visst kan man tycka att Martina, vår berättare, är något av en karikatyr av Ung Bildad Intellektuell i slutet på 60-talet. Men det köper jag, det får man göra. Gustav, den andra huvudpersonen, är väl inte mycket bättre han isåfall. 
 
Detta är alltså en förhållanderoman – så lyder även undertiteln. Martina och Gustav träffas i akademiska kretsar mot slutet av sextiotalet, han läser filosofi, hon litteraturvetenskap. De inleder en relation – som tar slut och börjar om otaliga gånger boken igenom – stormig, varm, tjatig och allt det där andra som förhållanden tenderar att innehålla. 
 
Gustav vill helt enkelt mycket mer än Martina – det gäller allt. Han vill gifta sig, flytta ihop och allt det där – hon behöver ensamhet och självständighet. Ett öppet förhållande verkar vara lösningen, men då blir svartsjukan och avundet en del av förhållandet i stället. Kan de verkligen lösa det här? 
 
Ja – ni får läsa själva. Eller googla! Jag väljer att inte behandla slutet här. Och jag var väl inte överförtjust i det heller, kanske. Och den är lite för lång. Men trots det hade jag enorm behållning av läsningen, det är definitivt en av de bästa böcker jag ha läst i år och den förtjänar sin femma på Goodreads. Men ja. 995 sidor i e-boken med lite större text – det är mycket att ta sig igenom. 
 
För Lydia ska läsas, dock, för jag gillar Sundströms feministiska infallsvinklar och tror att hon kan ha lyckats väldigt bra med att ge Lydia en röst som hon inte fick genom Söderberg.