En vårvinterpromenad

Jag stör mig så på att jag inte kan hålla ordning på alla böckerna som jag har missat att skriva om. Glömde gå igenom högarna i Hunnebo, så vi får väl ta de tlite retroaktivt. Tja. Det brukar ju bli så att de kommer på en gång i alla fall. Och strax kommer några stycken, men först några kort från dagens långpromenad. 
 
När vi var små tvingades vi alltid att promenera och titta på blåsippor på långfredagen. Det kändes som om man gick flera MIL, men nuförtiden är det lite smidigare. 
 
Vi såg typ… tre. Som vi inte grävde upp. ((Detta är preskriberat nu, men min mormor brukade gräva upp de fridlysta små rackarna och plantera i trädgården. Videobevis finns.)) 
 
 
Sedan lite allmän promenad vid vattnet. Det var stendött i samhället. Eller ja, när vi rundade Olgas på nervägen kom det plötsligt MASSOR av folk gående. Minst fyra stycken. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Latlördag

Det *kan* vara så att jag och mamma åkte på loppis i eftermiddags och lyckades köpa arton pocketböcker. 
 
Det kan också vara så att jag läste tre av dem i eftermiddags. Fast de var korta allihop. Pojken som kallades det, Min typ brorsa och Hemma hos Martina – som jag förstås läst tidigare. 
 
Igår kväll läste jag även ut den underbara Flickorna från Riyadh. 
 
Ska gå igenom nattduksbordet här och se om jag kan identifera vad jag har missat att skriva om, likaså nattduksbordet i Backatorp imorgon och mitt eget hemma i Högsbo i veckan. Jag vet inte hur mycket jag har missat egentligen. 
 
Hur som helst, jätteskön dag, satt ute och löste korsord en bra stund i förmiddags, hittade fantastiskt god italiensk salami för typ inga kronor alls till lunchen, och grillade till middag… aaah. Marinerad karrékotlett med råstekt vitlökspotatis, rädisor, färsk sparris och – stekta kantareller. Jisses vad gott det var! 
 
Försvarliga mängder Coop Lemon Tonic på kvällen. Så jefvla gott. 
 
Just det. Vi har ätit glass också. 
 
Och ätit kakor. 
 
Snacka om världens skönaste och lataste dag! Jag mår så bra när jag får sova ut. Det är inte så ofta nuförtiden som vi vet – även om jag ibland sover många timmar betyder inte det att jag är utvilad – men idag har jag varit pigg som en mört och hoppas på skön sömn ikväll med. 
 
Men först ska jag läsa lite om Belle du Jour. 
 
Hörs imorgon! 

Helg, helg, helg

Är i Hunnebo. Åkte igår morse efter noll och nada sömn. Fyyyy. Men vi handlade räkor på mitt Ica – 139:-/kg och de är SÅ goda! 
 
Sedan var jag bara tvungen att sova middag. Jag hade kollapsat annars, gud vad trött jag var och vilken huvudvärk jag hade, hela vägen ner i kindtänderna, no joke. 
 
Men det var skönt. Och efter en dusch kände jag mig som en människa igen. 
 
Tyvärr glömde jag ta kort på räkorna, men de var väl ungefär lika vackra som räkor brukar vara 🙂 Hemslage aioli till är aldrig fel. 
 
Och hoppsan vad jag sov inatt! Jag gick och la mig vid elva, läste kanske i en timme och sov till halv tio. Känner mig som en ny människa. 
 
Otroligt vackert väder är det också! 
 
 
Ser ni min havsutsikt, va va va? Sedan de rev huset framför ser jag en liiiiiten strimmla blått 🙂 
 
 
Kyrkans flagga åt rätt håll för en gångs skull… 😉 
 
Idag vet jag inte riktigt vad som står på programmet. Mamma vårstädar köket så jag håller mig så långt borta som möjligt. 
 
Let’s dance, förresten. Tittar ni? Jag är underligt fascinerad faktiskt. Glad att den där tjejen åkte för jag har aldrig hört talas om henne förut och tyckte väl inte att hon var så otroligt imponerande heller. Och vilken förändring i Robban sen då. Egentligen är han ju inte klok men jag tycker faktiskt att han är ganska rolig ibland. Min mamma jobbar ihop med en av proffsdansarnas mammor, så det paret måste jag ju alltid heja på lite extra också. I år med all rätt! Ja, förra året också. 
 
Nä, nu får jag väl klä på mig ordentligt antar jag. Kanske till och med sminka mig lite, vem vet vad jag kan hitta på för rackartyg… 

Laxpudding

 
Så enkelt men så gott. Kokt skivad potatis, rökt lax, ett lager potatis till och äggstanning (med mycket svartpeppar!) över hela baletten. 
 
Jag krävde grönsak till så det blev lättkokt sparris. Tyvärr från Mexico, men det är väl lite tidigt att handla sådant lokalt. 
 
SÅ GOTT. 

Vi fick en trevlig Chenin Blanc till, men det hade gått lika bra med mjölk. 

Requiem in pace – encore une fois

Jag tyckte väl att det kanske kunde räcka med dödsfall på pappas sida av släkten för den här vårvintern, men sådan tur hade vi inte, inatt dog pappas (ingifta) moster. Hon har i och för sig varit jättesjuk länge, och blev ändå 88 år gammal, men ändå. Har träffat henne mycket under barndomsåren, på kalas och i Ätrafors då de bodde i Varberg (eller, morbror K-Å finns ju kvar förstås) så det känns hemskt sorgligt. Men, som sagt, hon har varit sjuk länge och inte kunnat bo hemma på många år, och 88 är ju ändå en rätt okej ålder att uppnå. 
 
Men så synd om morbror K-Å och döttrarna. 
 
Hennes äldsta dotter I hade hon redan när hon träffade K-Å, men han tog till sig henne som sin egen. Deras familj har varit full av tragedi, först dog deras äldsta dotter som mycket liten, sedan var deras son med om en trafikolycka som 18-åring som förlamade och hjärnskadade honom så att han inte kunde prata och knappt röra sig tills han dog i 30-årsåldern. Så hemskt. De har en dotter kvar, men ändå, vilken tragedi. 
 
Hon var alltid lite speciell, vi säger fortfarande ”göra en Birgit” när någon ställer sig mitt framför TV:n till exempel, och hon trodde alltid att hon skulle få blåskatarr om hon satt på trädgårdsmöblerna utan dyna även om det var 30 grader varmt, men hon var snällast i världen och hon avgudade mig när jag var liten, av någon anledning. 
 
Men det hör inte hit. Ikväll tänder jag ett ljus till Birgits minne. 

I påskägget…

…nej, vi gör absolut ingen stor sak av påskägg i familjen – trots allt är vi tre vuxna varav en över trettio och två över sextio – men när mamma och pappa är ute och reser tycker de förstås att det är kul att köpa lite grejer. Jag fick ju lite småsaker häromveckan, men de sparade de roligaste till ”påskägget”! 
 
And here we are. 
 
Supercool ring från supercoola American Museum of Natural History: 
 
 
 
 
((Ja, jag har tjocka bebishänder utan knogar :D))
 
Ögonskuggor i parti och minut: 
 
 
Och favoritparfymen! Eller, en av tre. Jag bad dem kolla om den fanns billigare än här och de ba’ ”Naaaej, den fanns inte” – de sa detsamma om L’air du Temps innan min födelsedag men jag kunde ju inte gå och utgå ifrån att samma sak hade hänt denna gången… men jorå! 
 
 
Mycket glad, nöjd och tacksam! 

Godmorgon! Va, vadå 14:15?

Det där med allt eller inget? Jotack. Idag vaknade jag strax efter halv tolv – och bara för att telefonen plingade till med ett nytt mail. 
 
Allvarligt. Jag hade säkert kunnat sova två timmar till. Men det var väl tur att jag inte gjorde det… 
 
Jag pratade precis med Cicci som fått ett tips åt mig av sin kompis att gå med på Textbroker – frilansskrivning utan krav, så att säga. Man kan gå in och hitta ett ämne att skriva om åt en kund, blir betygssatt och tjänar några slantar på det. För mig är det ju mer eller mindre en hobby, så kan jag tjäna lite pengar på att skriva blir ingen gladare än jag. 
 
Annars händer det väl inte så mycket idag. Jag har precis duschat, kanske går ut på altanen en stund och löser korsord men de håller på att blåsa löv nu och det låter så in i farao, så det får vänta en liten stund i alla fall. 
 
Sedan ska jag laga laxpudding har jag lovat. Aldrig gjort förut, ätit en gång och var väl inte superimponerad, ganska tråkiga smaker faktiskt, men nu har jag tittat på Mannerströms recept och tror att jag kan jazza upp receptet jag haft tidigare lite grann i alla fall. 
 
Är fortfarande döförtjust i WordFeud förresten, spela med mig! annzah82! 

M som i Underbar

 
När jag gick i skolan var det liksom DAMP eller inget ifall någon hade t.ex koncentrations- och/eller inlärningssvårigheter. Under de senaste åren har vi lärt oss om ADD och ADHD och inte minst mer om autism – som väl ”fanns” på den tiden också, men jag tror att de allra flesta trodde ungefär att det bara betydde att man inte pratade. 
 
Nu kan vi mer om neuropsykiatri, i alla fall de flesta av oss som är villiga att lära sig – och det är jättebra. Mathildas mammas blogg ovan lär oss om hur det fungerar i praktiken att ha barn med npf. 
 
Läs och lär lite mer! Det är intressant.