Författare: Annzah

Dagens Flashback

Det är inte bara Familjeliv som bjuder på pärlor. Flashback är egentligen ännu bättre. 
 
Nu är ju detta inte så dramatiskt för att vara Flashback, men det roliga är att vederbörande först lagt tråden i Matlagning – Recept och Metoder-forumet. 
 
 
Jo, jag vet att Fredrik Wikingsson åt en bit av sin egen stjärt i Boston Tea Party för ett antal år sedan (Filip fick inte för frugan), men detta är bara… jag vet inte. Han vill äta en bit ungefär i samma storlek som en hundralapp, men han vill inte ha fula ärr. 
 
Tjena. 

Vad blir det för mat?

Sov masssssor av timmar inatt igen! Så skönt, hoppas att det håller i sig. Alltså den goda sömnen, jag måste ju inte sova riktigt så enormt många timmar per natt. 
 
Skulle egentligen till AF idag, men ringde och fick boka en tid imorgon istället. Skönt att slippa drop-in:et, det funkar ju inte riktigt som det ska alla gånger. 
 
Hursomhelst, idag har jag lovat att fixa middag. Kylen och frysen är praktiskt taget tomma, men jag hittade lite smått och gott och gör nu maten färdig några timmar i förväg så är det bara att värma. 
Vad blir det? 
 

Belle de Jour

Jag läser Belle de Jour – the diary of a London call girl för tillfället. Extremt intressant, om än lite… mycket på sina ställen. Jag är allt annat än pryd eller särskilt känslig, men vissa meningar får mig att må lite illa, i ärlighetens namn. 
 
Hur som helst hade jag ingen aning om att hon avslöjat sin identitet! Inte för att jag har gjort någon research om det heller i och för sig, men ändå. Belle de Jour är alltså en amerikansk kvinna som prostituerade sig som student. Hon har ett forskningsdoktorat och är väl så långt ifrån en standard-prostituerad som i alla fall jag hade tänkt mig. 
 
Här är en intervju med henne från BBC Hard Talk förra hösten (men det var redan 2009 som hon avslöjade sin identitet). 
 
 

 
Läs boken! Men var inte för känslig för lite väl grafiska beskrivningar… 

2013: 24 – Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

 
Såg redan på ryggen att det här var en sådan där modern ungdomsbok som jag är så förtjust i, så naturligtvis var jag tvungen att köpa den. Särskilt i helt nytt skick för två kronor. 
 
Titeln avslöjar ju en del. Det handlar om Nina vars mamma träffar Tomas som har två söner, Daniel och Wille. Till slut flyttar de ihop i Umeå (killarna är från Luleå), Nina och Daniel börjar i samma skola…  etc. Som många andra ungdomsböcker utspelar sig en hel del av handlingen i skolan men kompisar och fester och lärare och framtidsval och sånt, men det är bra! Även om jag är sisådär 15 år äldre än huvudpersonerna så kan jag fortfarande identifiera mig med vissa saker. 
 
Och ja, redan på baksidan står det att Daniel och Nina hånglar på en fest, så det kan jag ju avslöja. Men det är inte direkt något överdrivet, inte som t.ex Katarina von Bredows Syskonkärlek (fast de var ju syskon på riktigt, det är värre), inget mer avancerat än något litet stånd här och där. 
 
Den är rolig här och där, det är den visst det. Och lätt- och snabbläst, jag klippte den på en dryg timme. 
 
Läs för all del! 

2013: 23 – Pojken som kallades Det av Dave Pelzer

 
Ja, jag vet att alla läste denna för många herrans år sedan. Det har bara inte blivit av att jag har gjort det. Förmodligen har jag dragit mig lite för det eftersom nästan alla säger att det är något av det hemskaste de någonsin läst. Men både denna och uppföljaren fanns på loppisen igår så jag tänkte att jag får väl ta itu med den. 
 
Och ja. Den är hemsk. Fruktansvärd, rent ut sagt. Man får inte engagera sig för mycket känslomässigt i den tror jag, för då går man sönder rakt av. 
 
Det finns ju egentligen inte så mycket att säga, utom att det handlar om en liten pojke som växer upp med grotesk misshandel av sin psykiskt sjuka mamma. Vi vet ju innan att han klarar sig och blir en välanpassad och lycklig man när han växer upp, och det fungerar ju faktiskt lite tröstande. 
 
Beskrivningarna är så realistiska att man mår illa. Sjukt stark bok. Jag både ser fram emot uppföljaren och inte. 

2013: 22 – Flickorna från Riyadh av Rajaa al-Sanea

 
Tipsades om denna i boktråden på Buke för längesen, hittade den på loppis för några veckor sedan men glömde den i Hunnebo så det blev först nu den blev läst. 
 
På baksidan av denna boken har någon framstående recensent citerats där hen skriver att denna boken inte bara gör oss uppmärksamma på skillnaderna mellan Saudi-kulturen och vår västerländska dito – och det sätter verkligen huvudet på spiken. 
 
Flickorna från Riyadh är uppbyggd runt en mailinglista, som en ung, välutbildad flicka ur samhällets övre skikt startar. Varje mail inleds med ett citat – från Koranen eller arabisk / västerländsk poesi och filosofi. Sedan berättar hon historien om fyra flickor i samma situation som hon själv – Samid, Lamis, Gamra och Michelle. 
 
De pluggar alla på universitetet, de dejtar killar så mycket de kan komma undan med, de har de senaste mobiltelefonerna och de älskar Sex and the City. Det är inte riktigt det vi tänker om Saudi-kvinnor, eller? Det gjorde i alla fall inte jag. Men denna romanen är skriven av en flicka i exakt samma situation, som skrev denna romanen som 25-åring och som nu utbildar sig till specialisttandläkare i USA. Med andra ord – ganska insatt. Och så vitt vi vet är det hon som skrev mailen från början också, men för mig är det inte helt tydligt om det faktiskt är så, eller om det är en fiktiv ”bekännelse” i slutet. 
 
Hur som helst. Även om dessa flickor har det betydligt enklare än de flesta av oss nog tror om Saudi-kvinnors liv, så finns det förstås inslag av jobbiga grejer som de flesta av oss västerländska kvinnor inte behöver vara med om. Mödrar som lämnar veto om vem hennes son får gifta sig med. Att bli lämnad för att man ligger med sin trolovade (där äktenskapskontraktet redan skrivits men ceremonin ännu inte hållits). Att bli utstött och stigmatiserad för att man är skild – och anledningen till skilsmässan är att ens man varit otrogen hela äktenskapet igenom. 
 
Ni fattar hur jag menar. 
 
Vänskapen mellan tjejerna är så fint skildrad tycker jag. De glider lite fram och tillbaks då och då, när någon bor utomlands och någon träffar nya vänner på högskoleprogrammet och sådär, men de kommer alltid tillbaka till varann. Och visst finns det dumma jävla förtryckande karlar med, men det finns även finkänsliga underbara killar som man själv blir lite småkär i. 
 
Detta blev lite flummigt, men läs gärna Magnus Svenssons recension i Svenska Dagbladet när romanen kom ut. Lite mer saklig. Och välskriven. 😉 

En vårvinterpromenad

Jag stör mig så på att jag inte kan hålla ordning på alla böckerna som jag har missat att skriva om. Glömde gå igenom högarna i Hunnebo, så vi får väl ta de tlite retroaktivt. Tja. Det brukar ju bli så att de kommer på en gång i alla fall. Och strax kommer några stycken, men först några kort från dagens långpromenad. 
 
När vi var små tvingades vi alltid att promenera och titta på blåsippor på långfredagen. Det kändes som om man gick flera MIL, men nuförtiden är det lite smidigare. 
 
Vi såg typ… tre. Som vi inte grävde upp. ((Detta är preskriberat nu, men min mormor brukade gräva upp de fridlysta små rackarna och plantera i trädgården. Videobevis finns.)) 
 
 
Sedan lite allmän promenad vid vattnet. Det var stendött i samhället. Eller ja, när vi rundade Olgas på nervägen kom det plötsligt MASSOR av folk gående. Minst fyra stycken.