Författare: Annzah

Produktiv dag med belöningar.

Idag har jag gjort en massa jobbiga men duktiga saker. Eller allting har inte varit så jobbigt, men jag gillar inte att gå till Arbetsförmedlingen för jag blir så stressad av att stå i kö, men det blev lätt fixat. Två väldigt käcka tant-tjejer som hjälpte mig också. Den ena undrade om jag verkligen var över 25. Hohohohahaha. 
 
Sedan tog jag tjuren vid hornen och promenerade tillbaks till Backaplan. Det är absolut inte långt, men jag har ju så dåligt lokalsinne att jag lika gärna hade kunnat hamna på Älvsborgsbron. Men det blev en riktigt fin promenad utmed Kvilleån – jag bodde ju rätt nära där när jag var liten och känner igen området någorlunda, det har blivit riktigt mysigt. Kvillebäcken har väl inte haft jordens bästa rykte alltid, men det ser riktigt trevligt ut nu. 
 
Så, till Apoteket och hämtade ut medicin för tre månader framåt. Också jobbigt med köande och tanter och gubbar som tar sjutton år på sig att fråga lite om ett paket receptfria Panodil Brus. Shoot me. 
 
Seeeen till KappAhl och handla strumpbyxor. I stort sett inte jobbigt, men KappAhl på Backaplan får hela huden att krypa på mig. Men det gick fort. Bra tid att gå i affärer, mitt på blanka eftermiddagen en tisdag. 
 
In på Bokia. Tallade lite på Birros memoarer men höll mig i skinnet. Av någon anledning. 
 
Osså till Coop och handla middag. Pappa föreslog ”italienska delikatesser”, nu blev det inte så italienskt kanske men salami, pastrami och kallrökt skinka, samt camembert, Bavaria Blu, svartpepparfärskost och rökt feta. Och surdegsbaguette och grönsaker. 
 
Osså till Systemet och köpa en flaska vin till maten. Avskyr att gå på Systemet men hade lite roligt åt kassören som svor för sig själv över kunden innan som bara slängde ner sedlar på bandet – det finns inget mer störande, fastnar dom så är det kört resten av dagen med det bandet. Men han skrattade åt mig när jag la upp baguetten på bandet istället för flaskan. Hoho. ((Förresten skrattade jag åt mig själv på Coop, jag hade tagit en korg men kom på mig själv med att gå och balansera alla varorna på ena armen. Kom igen.)) 
 
Och nu när jag kom hem har jag fyllt i alla blanketter och stoppat i kuvert och fixat och grejat och nu har jag gjort mig förtjänt av mina belöningar som jag köpte innan jag ens hade gjort klart allt… 😉 
 
 
Sockersöta örhängen, två för en på Ur & Penn (hoho, rim rim). 59:- för båda. Finns massor av grejer, värt att kolla. 
 
 
En av de bästa kokböcker som finns vad gäller sådana där typiska basic-grejer som man borde kunna i huvudet men inte kan . Jag har tänkt köpa den länge, men den är rätt dyr till ordinarie pris så jag har passat. Men nu var dethalva reapriset så jag fick den för 64:50. Känns helt överkomligt. 
 
Nu ser jg fram emot en lugn kväll med Kändishoppet och alldeles för mycket alldeles för god mat 🙂

2013: 27 – Blåst av Erlend Loe

 
Ännu en helknäpp och underbar bok av Erlend Loe. Vi älskade väl alla Naiv. Super. och denna är på ungefär samma nivå. 
 
En ung man – vi vet inte vad han heter – är den centrala karaktären. En ung kvinna, Marianne, börjar plötsligt dyka upp hemma hos honom sent på nätterna. Innan han vet ordet av har hon flyttat in med sin gräddgula mellanstora byrå. 
 
De tär liksom basen i det hela. Den unge mannen vet inte riktigt vad han ska ta sig till, så han börjar gå till simhallen mer och mer. 
 
Mannen och Marianne ger sig ut på en resa i Europa. Och på den vägen är det. 
 
Kort och kul och knäpp. Kapitelindelningen är obefintlig – det är snarare en mening eller tio under numrering. Rätt skojigt. 
 
Man läser den på en eftermiddag utan större besvär och den är läsvärd. Jag skrattade gott på vissa ställen och fick lite moderskänslor på andra. 

2013: 26: Belle de Jour – Diary of a London call girl (Brooke Magnanti)

((Det finns lite olika titlar på denna – jag tror att min är den amerikanska versionen och därmed titeln – men jag vet inte. Strunt samma, det är den första i serien i alla fall.))
 
 
Jag skrev det mesta jag har att säga om denna boken igår och jag vet inte om jag kan utveckla så mycket mer efter att ha läst klart den. Den är välskriven och rolig men faktiskt lite osmaklig på sina ställen. Jag har lust att citera en rad som nästan äcklade mig, men jag ska inte göra det av hänsyn till er. Själva akten äcklar mig inte, men adjektivet, eller verbet, eller kanske adverbet som beskriver det hela gör hela meningen riktigt osmaklig. Usch. 
 
Men ja, det är i stort en rolig och intressant bok, alltid praktiskt meed korta kapitel om man är som jag och till och med bär med mig böcker in på toaletten för att borsta tänderna, då är det käckt att kunna lägga ner den när det väl är dags att typ borsta tänderna… 
 
Värt ett läs, absolut. Men var selektiv. Så fort något börjar låta lite väl så hoppa över den meningen. Take it from me. 

Nugammalt med Filip & Fredrik – #77 – #70

Jag har sett fram emot Nugammalt med Filip & Fredrik sedan jag hörde talas om att det skulle göras och bänkade mig förväntansfullt framför TV:n igår. Och det är jag glad att jag gjorde för det var riktigt, riktigt bra! Jag älskade ju Nittileaks och kände att detta nog kan bli en variant, och det var det också. Fast faktiskt kanske lite bättre. Lärorikt och kul gäster och ja, det var riktigt bra. 
 
Jag är ju allmänt svag för F&F så det var ju ingen överraskning att jag skulle gilla det. 
 
 
Vi kollar lite på listan va? 
 
#77 – 1962 – Hylands Hörna. För tidigt för min generation att minnas naturligtvis, men alla har väl hört talas om Lennart Hyland. Första egentliga underhållningsprogrammet och definitivt första talkshowen i Sverige. Definitivt formativt, det förstår till och med jag 🙂 
 
#76 – 1955 – Systembolaget. Här fick staten monopol på alkoholhaltiga drycker. Och visst har det haft och har betydelse i folks liv? Jag åker ganska ofta förbi Systemet på Linnégatan på torsdagar och fredagar och det är ju nästan kö ut för sjutton. Om det är bra med Systemet? Jag är in two minds. Jag kan tycka att det hade varit käckt att kunna ad hoc-köpa en flaska vin en söndagskväll för att man kommer på att man vill ha ett glas till maten eller laga Bouef Bourguignon eller vad som helst, men sprit skulle jag inte vilja se i mataffärerna. Här fick vi även en lektion i hembränning av Fredriks pappa. Som naturligtvis sändes från Prag. Host. Visst. Host. 
 
#75 – 1947 – Pizzan kommer till Sverige. 300 italienare kom till Västerås för att börja arbeta på ASEA och i begynnelsen var pizzan. Även en diskussion om ”turkpizza” och ”juggepizza” med förklaringen att när pizzan tog fart i Sverige visste ingen skillnad på medelhavslandsmännen – alla var liksom italienare. Det fastslogs i alla fall i samröre med Edvard Blom att det finns något som man måste kalla för ”svensk pizza” för den finns ingen annanstans. Och väldigt många av mina vänner i England kan läääängta efter svensk pizza. Så den finns. Absolut. 
 
#74 – 1773 – Gustav III bringar kultur och kändisar till Sverige. Visste ni att det var Gustav III som grundade Dramaten och Kungliga Baletten och Stockholms konserthus? Det visste inte jag. Intressant! Här höll jag även på att skratta ihjäl mig då F&F klädde ut sig till Gustav III genom att kasta mjöl i ansiktet på varann och kladda på vinrött läppstift. De såg otroligt roliga ut med peruker och allt och jag vet inte hur den – otroligt snygga – historikern kunde hålla sig för skratt. 
 
#73 – 1542 – Dackefejden. Allas vår favoritgubbe Herman Lindqvist berättade för Café Bärs-gänget om Dackefejden. Han kommer tydligen att berätta koncist om historiska händelser för diverse Kanal 5-profiler – både riktiga och fiktiva uppenbarligen – kul inslag. Jag gillar Herman skarpt. Och en liten brush-up på Dackefejden är ju aldrig fel, jag kommer i alla fall inte ihåg mycket om den från mellanstadiet. 
 
#72 – 1968 – Den glada Göteborgaren. Yes! 1968 gjorde Sten-Åke Cederhök ett program som hette Jubel i busken och med detta var den goa gubben från Göteborg född. Kul! Lasse Kronér (med fräknar på flinten) och en komikerkille som jag glömt namnet på var med och pratade göteborgshumor bland annat. Mysigt inslag. 
 
#71 – 1938 – Industrisemestern införs. Herregud. Tänk att arbeta 52 veckor om året, ofta med bara söndagar ledigt – om ens det. 1938 fick svenska folket 2 veckors lagstadgad semester. Halleluja. Här kom en otroligt rolig journalfilm med en landshövding om bästa sättet att optimera sin semester. Otroligt gulligt. 
 
#70 – 1979 – Sverige omfamnar bögen. 1979 bestämdes det att homosexualitet inte längre var en psykisk störning. Halleluja igen. Alexander Bard var med och pratade HBT, också intressant – och koncist – jag tror att begreppen gärna flyter ihop. Och det är ju inte så konstigt egentligen eftersom de har blivit sammanbakade på det där viset. 
 
Sedan gjorde Filip en ”cover” på Lennart Hylands första Gomorron Sverige-vinjett. 
 
Och sedan gick jag och lade mig. Mycket nöjd och förväntansfull inför resten av säsongen! 

Måndagsmiddag

 
 
Fräste potatisbitar, morotsbitar och skivad lök med curry (vanlig svensk curry ni vet) i rapsolja. Täckte med vatten och en skvätt grönsaksfond (ganska stor skvätt) och kokade i 25-30 minuter någonting. Det gör ju ingenting om det blir mosigt, snarare tvärtom. 
 
Alltihop inklusive spadet förstås ner i en stor gryta och så mixa mixa mixa. I med kokosmjölk efter behag och behov av spädning. Smaka av – men salta inte för mycket om du tänker använda dig av baconet. Mer curry och vitpeppar använde jag, samt chilipeppar (det är den som har fastnat runt kanten, det som ser bränt ut men det är det faktiskt inte ;-)). 
 
Jag lät min stå ett par timmar eller tre eftersom jag gjorde den i förväg, och behövde späda lite mer när jag värmde den för det tjocknar ju eftersom potatisen reder soppan alldeles själv, men det får man ju göra som man tycker. 
 
Stekte baconet i ugnen på bakplåtspapper, 225 grader med grillen på och vände efter… fem-sex minuter kanske och körde tre-fyra till, men man får hålla koll för de ska ju inte brännas – dock bli väldigt knapriga och krispiga. Lät rinna av på hushållspapper ett tag och smulade sedan sönder med brödkniven. Klart att servera! Mamma öste en massa slätbladig persilja på sin portion, men det tyckte in jag passade så himla bra. 
 
 
Fick högsta betyg av de som dinerade och jag tyckte också att det var jättegott. Märk även väl att den kostar… typ ingenting. Åtta potatisar, två morötter, en lök. Buljong är inte dyrt med tanke på hur lite man egentligen använder (förresten kostar en flaska 10:- på ÖoB) och inte curry heller. 
 
Bacon är ju ofta jättebilligt, men det kan man ju hoppa över om man vill ha ner kostnaden. Ett paket brukar kosta 11:- i min butik och utslaget på fem portioner är det ju helt okej. 

Godmiddag, typ.

Klockade minst nio timmar inatt igen. Och hade nog kunnat somna om om jag inte tvingade mig själv att gå upp och gå ner och sätta mig vid köksbordet och dricka kaffe. 
 
Det är verkligen antingen eller med mig. Uppenbarligen. Men jag hoppas att just den goda sömnen håller i sig… jag har drömt helgalna saker inatt också för den delen, halva släkten har figurerat. Jag har varit på bio med kusin E där filmen inte fungerade så det kom en massa militärer och vi gick och lade oss i fåtöljerna. Morbror R kom åkande hem till mamma och pappa i taxi för att lämna ett av morfars gamla grogglas på altanen. Farbror H hade skaffat saltvattensdusch, två ingångar och en trappa med heltäckningsmatta som man sjönk ner nästan till knäna i. En gammal arbetskamrat friade till mig naken (han var naken, jag var påklädd). 
 
Har dessutom varit ute på resa och väntat på flygbussar. Men det hade väl med En stark resa med Morgan och Ola-Conny att göra antar jag. Gårdagskvällens höjdpunkt. Hohoho. Nej, den kommer om ett tag. 
 
Jaja. Frukost klaräten, massor av kaffe i bryggaren, nyduschad så nu kickar vi igång dagen mina damer och herrar. 
 
Happy Tuesday! 

2013: 25 – Angels av Marian Keyes

 
Denna har jag läst flera gånger men det ser inte ut som om jag har skrivit om den någon gång tidigare, så varför inte liksom. 
 
Ni kanske har läst de andra böckerna om systrarna Walsh? Claire i Vattenmelonen, Rachel i En oväntad semester, Anna i Är det någon där? och Helen i den senaste (som jag inte har läst ännu), Mysteriet på Mercy Close. 
 
Dessa fyra har ju sina egenheter och är på ett eller annat sätt antingen sjövilda eller lite allmänt galna. (Fast Anna som är flummigast av alla i yngre år har blivit rätt normal i sin bok för att vara rättvis.)  
 
Margaret – Maggie – är den duktiga flickan som aldrig gjort något fel i hela sitt liv. Jo, två gånger, en gång snattade hon och en gång skolkade hon och båda gångerna blev hon påkommen så hon gjorde aldrig något dumt mer. 
 
Gifte sig med tonårskärleken Paul – Garv – och levde lyckliga i alla sina dagar. Nja. Tills Maggie kommer på att Garv varit otrogen. Hon sticker till sin kompis Emily som jobbar som manusförfattare i Los Angeles. Och DÄR blir det äventyr av minsann… 
 
Söt och rolig och ganska underhållande även andra eller tredje eller femte gången faktiskt. Worth a read. 
 
 

Baroness Thatcher

Okej. Så världen är i två läger, de som sörjer Margaret Thatcher och de som jublar över hennes död. 
 
Jag tycker – nästan alltid – att det är tråkigt när folk dör. Men jag blir lite mörkrädd när folk hyllar henne till skyarna som en hjältinna och en förebild. 
 
För det var hon verkligen inte. 
 
Läs Jonas Gardells krönika om henne här och säg mig sedan att hon hade sunda värderingar. Jag vet familjer som fortfarande lider efter hennes påhitt med kolgruvor och annat när hon satt vid makten. 
 
Visst, vila i frid men jag är jefvligt glad att du inte blev kvar vid makten.