Författare: Annzah

2013: 87 – Grisfesten av Leif GW Persson

 
 
 

Här har vi ännu en sådan där skojig polisdeckare från sjuttiotalet. Hurra!

 

Jag gillar faktiskt GW skarpt. Jag tycker att han är hemskt rolig och en god berättare och han har ju förstås
fantastisk insikt i polisiärt arbete och rutiner och så vidare.

 

Vilket blir mycket tydligt i Grisfesten. Pussligt och pyssligt och snyggt är det. Man har verkligen ingen aning om hur det kommer att sluta i början – vilket man ju kan ibland i deckare. Men inte med GW. Det är han alldeles för proffsig för.

 

Och jag älskar när historier blir sammanvävda på ett sådant där skickligt och smart sätt. Det är ju alltid lite
långsökt, det går inte att komma ifrån, men inte sådär att det är milsvitt mellan historier som håller ihop på ett relativt banalt sätt bara för att komma till deckarens all.

 

Kanon! Härligt i tidens anda också. Eller ja. Jag var ju inte med, men det verkar så 🙂

Rabarbersaft à la Äntligen hemmas söte trädgårdsmästare

 
Alltså. Det är extremt komplicerat, så ni får vara helt säkra på att ni klarar av det. Chansa inte. 
 
  1. Plocka rabarber
  2. Skölj rabarber
  3. Skär rabarber i bitar
  4. Lägg rabarber i bitar i en tillbringare eller karaff
  5. Häll på ½ dl strösocker eller så
  6. Låt stå i en kvart
  7. Häll på kallt vatten. 
  8. Låt stå i kylskåpet så länge du kan motstå att dricka upp den. Nä, men minst 1 timme skulle jag säga. 
  9. Kolla om den behövs spädas ut mer – isåfall kan jag rekommendera bubbelvatten i glaset
  10. Drick och njut. SÅ läskande! 
Jag älskar smaken av raberber men har väldigt svårt för konsistensen i paj, kräm osv., så detta passar mig strålande. 
 
 
((Bild lånad här))
 
 

2013: 86 – En man som heter Ove av Fredrik Backman

 

Alltså.

 

Jag förväntade mig ju inget annat än en sjukt rolig bok av Fredrik Backman.

 

Och mina förväntningar uppfylldes med råge. Jag höll på att skratta ihjäl mig.

 

Ove är en vresig 59-åring. Urtypen för ordföranden i en bostadsrättsförening. Vilket han naturligtvis även varit – men blev avsatt i vad han kallar ”statskuppen”.

 

Och på den vägen är det!

 

Fredrik Backman är en av Sveriges i särklass roligaste personer och han sviker definitivt inte med Ove.

 

Heja! Årets bästa hittills tror jag. I alla fall roligaste.

 

PS: Ni läser väl Fredriks blogg på Café? 

Övning

Alla är så bra på att ta kort på sig själva med telefonerna! Det finns ingen funktion på min för sådana finesser så jag får öva i bilen.

Detta var första försöket. Rätt nöjd ändå, normalt brukar det bli minst tjugo med typ ena näsborren eller enbart hårfästet.



Ja. Jag får ofta lite tråkigt i bilen.

Fortplantningsundervisning

Beklagade mig för mamma förut över att det lät som fågel-Knesset ute inatt, och härmade en särskild mås (eller trut) som hade ett väldigt långt, monotont läte fast i korta ‘stötar’ så att säga.

– Ja du, sa mamma, det är så det låter när de gör nya måsar.

Vet inte var denna prydhet kom ifrån då vi fnissat åt ‘fickpingis’ hela vägen från Väjern.

Ja, naturligtvis var vi där.

Love it!

 
Jag känner igen mig i lite för många av dessa. 
 
((För övrigt kan jag meddela att ungefär exakt som mamma påpekade att vi hade glömt att åka och köpa böcker hos tanterna idag sprack min plågoande. Har aldrig varit så lycklig över något så äckligt. Sorry.)) 
 
Läser Mosippan av Elise Johansson för närvarande, fortsättningen på Glasfåglarna. Den är kanonbra. Igår kväll ville jag gärna läsa t.o.m kapitel VI, men fixade bara till V. Jag är ju sådär OCD vad gäller jämna nummer och grejer, så kort därefter vaknade jag och var övertygad om att jag skulle läsa ett kapitel till. 
 
Tills jag upptäckte att det var mörkt. Och somnade om igen. 
 
Fatta hur mycket jag längtar efter att kunna vända mig i sängen inatt utan att pipa? 

2013: 85 – Mördarens bok av Maria Lang

 
((Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange.))
 
Som ni ser är Maria Langs bibliografi ganska extensiv. Jag vet verkligen inte varför detta är min första Lang-deckare, men jag hittade den i pappas bokhylla i brist på annat häromkvällen och tja, varför inte?
 
Detta är ännu en av de där underbara deckarna som utspelar sig innan datorer och mobiltelefoner och sådant finns tillhands. Vilket för att polisarbete blir extra spännande att följa – för det blir ju så mycket svårare! 
 
Mördarens bok utspelar sig på ett bokförlag, och persongalleriet är främst de anställda på förlaget, samt några av författarna de publicerar och en eller annan partner till dem. 
 
En kvinna hittas mördad i en källare på förlaget. Samtidigt har ett par anställda upptäckt en intrig eller två – samt underliga paralleller i en deckare som förlaget ger ut, och personerna på förlaget… 
 
Spännande, välskriven och lagom lång. Kommer att lägga nävarna på flera av Maria Langs deckare. Alldeles lagom. På ett bra sätt.