2013: 85 – Mördarens bok av Maria Lang

 
((Maria Lang är pseudonym för Dagmar Lange.))
 
Som ni ser är Maria Langs bibliografi ganska extensiv. Jag vet verkligen inte varför detta är min första Lang-deckare, men jag hittade den i pappas bokhylla i brist på annat häromkvällen och tja, varför inte?
 
Detta är ännu en av de där underbara deckarna som utspelar sig innan datorer och mobiltelefoner och sådant finns tillhands. Vilket för att polisarbete blir extra spännande att följa – för det blir ju så mycket svårare! 
 
Mördarens bok utspelar sig på ett bokförlag, och persongalleriet är främst de anställda på förlaget, samt några av författarna de publicerar och en eller annan partner till dem. 
 
En kvinna hittas mördad i en källare på förlaget. Samtidigt har ett par anställda upptäckt en intrig eller två – samt underliga paralleller i en deckare som förlaget ger ut, och personerna på förlaget… 
 
Spännande, välskriven och lagom lång. Kommer att lägga nävarna på flera av Maria Langs deckare. Alldeles lagom. På ett bra sätt. 
 

2013: 84 – Familjegraven av Katarina Mazetti

 
Jag vet verkligen inte hur många gånger jag har läst denna. Eller för den delen dess förekommare, Grabben i graven bredvid. 
 
Så jäkla roliga. Och så träffsäkra. Katarina Mazetti är en fantastisk berättare (dessutom älskar jag henne och Stefan Holm i På Spåret. 
 
Jag ve tinte om det är någon direkt idé att komma med en resumé, men kulturkrock på hög nivå med mycket kärlek och ne del sorg är väl rätt nära sanningen. 
 
Alltid lika rolig. Men läs gärna Grabben i graven bredvid först – även om det finns en kortfattad återberättelse i början så är det inte alls samma sak. Filmen är inte heller riktigt tillräckligt för att hänga med på hur Familjegraven tar sin start. 
 

Så!

 
Så, nu har jag lagt upp första inlägget på GP-bloggen. Be as it may. Jag fick i alla fall lite feeling, och kom på en grej jag kunde foga in som borde vara intressant för alla som inte redan sett programmet. 
 
Hur sjukt nyfikna är ni? Va? 😉 

Staffarna ja

Haha. Ja. 
 
De migrerade västerut och är värre än någonsin – men jag har ingen feber så jag klarar mig rätt bra med lite hjälp. Att röra armen är ju mer eller mindre omöjligt i perioder. 
 
Jag skulle inte önska min värsta ovän denna smärtan. Allvarligt. Jag skulle ge bort alla mina sparpengar om jag slapp detta. Jag har nog aldrig haft såhär ont. Och då har jag haft rätt ont i perioder av olika anledningar. 
 
Igår tog det till exempel tjugo minuter för mig att vända mig i sängen. Att gå upp ska vi inte ens tala om. 
 
Men men. Jag tar ju penicillinet så det borde väl gå bra. Förra året när jag åt penicillin blev det också värre först och sedan bättre. Och jag äter Ipren. Det hjälper lite, i alla fall mot själva värken men just smärtan vid rörlighet… motbjudande. 
 
Även motbjudande: den är nu typ 10x2cm. 
 
Idag tänkte jag skriva mitt första inlägg till GP-bloggen, så att det finns något från alla när det hela bloir officiellt imorgon. Ska nog läsa lite ur boken vi har fått först och försöka anteckna lite av det jag skulle vilja lägga fram som läsarnas första intryck!