Om Özz Nûjen

Jag tyckte att Özz Nûjen gjorde bort sig totalt i Skavlan häromveckan. Vet att många tycker att han ”bara sa det som är sant” – men det gjorde han inte alls. Han spelar på något underligt vis på att han är kurd och tycker att därför har han rätt att skämta om 9/11 på ett osmakligt sätt – för han är ju utlänning liksom. Jag får samma vibbar som jag får av Ali G och ”iz it coz I’m black”
 
Ni vet mycket väl att jag inte är det minsta främlingsfientlig. Tvärtom. Men jag tycker att Nûjen försöker att skapa en främlingsfientlighet mot sig själv, personligen, som egentligen inte finns. 
 
Såhär. 
 
Han var hos Filip och Fredrik igår och pratade fåfänga. Okej. Och så börjar han prata om att han alltid varit den som är utanför, den som alltid utsetts till ”den andre” eftersom han är utlänning. Oooookej tänker jag, det förvånar mig faktiskt, han är inte så mycket äldre än jag och så har det aldrig varit där jag växt upp i alla fall, ganska multikulturell förort, men tänker att visst, han kanske bodde på Djursholm eller i Danderyd eller något där man kanske troligare är ”den andre” som av utländsk härstamning än på andra ställen. 
 
Men så är killen uppvuxen i Rinkeby, berättar han. Och jag tänker. Om jag, som är uppvuxen i en väldigt konstig förort till Göteborg där det antingen är tjusiga villaområden eller miljonprojekt (ja, jag överdriver, det finns områden som Blå Staden också som är höghus, om än fula så fina inuti och bostadsrätter allihop), där jag från och med högstadiet (min låg- och mellanstadieskola var ganska svensk, det berodde lite på vilken sida om stora vägen man bodde och miljonprojekthusen låg generellt på andra sidan) pluggade och umgicks med minst lika många invandrare i första, andra eller trettiofjärde generationen som nativa svenskar aldrig upplevde (och enligt enkäter som vår fine skolvärd – syrier, för övrigt – körde varenda läsår, ingen annan heller) att någon är ”den andre”, så förstår jag inte riktigt hur han kan känna så när han växt upp i Rinkeby. 
 
Om något var det faktiskt vi ”svenskar” som var utsatta. 
 
Jag tycker att det är fult att spela på sådant. 
 
Dessutom tycker jag att det är fult att agera ”svenskfientligt” bara för att du tycker att du blir behandlad invandrarfientligt. Vilket jag är ganska säker på att du inte blir. 
 
Jag gillar inte ÖN – men det är för att jag tycker att han är dum i huvudet, bigott, extremt inte-rolig, dressar sig i tjocka offerkoftan och tror att han kan skämta om vad som helst för att han råkar vara mörkhårig. Jag förstod aldrig riktigt vem det var Alex Schulman pratade om förr men nu gör jag det efter att ha haft oturen att ha sett honom i TV två gånger på ett par veckor. 
 
Han har även uttalat sig om att ”de som lyssnar på honom har självdistans”. Det är ju tur att någon i lokalerna där han uppträder har självdistans, för det har han inte själv (!). 
 
Skäms, Özz! Jag är helt övertygad om att du är en bra skådespelare och jag skulle gärna se produktionen av Fröken Julie som du var med i, för att inte tala om när du spelade Puck – en av mina favorit-Shakespeare-karaktärer i En midsommarnattsdröm, men det är omöjligt att respektera dig som komiker när du spelar på så lösa grunder. 
 
((Inte för att jag tror att ÖN läser detta, haha, men…)) 

Det är med Inter-NETT

Ibland – läs ganska ofta – blir jag vansinnig på teknik. Idag är inget undantag. Men – efter otaliga telefonsamtal till IT-supporten (pappa, som försökte logga in på olika sidor åt mig) kom jag på att jag kanske kunde vara lite handgriplig och möblera om SIM-kort och stickor och grejer. Och jo för fan. Nu funkar det. 
 
Igår fick jag ett mindre flipp och beställde fem toppar, två kjolar och ett par solglasögon på H&M. Kostade mindre än 500:- inklusive frakt. Tack kusin F för att du ser till att det blir så bra! 😉 
 
((Obs – satte mig just på ett örhänge. Somliga straffar Gud genast.)) 
 
Detta är så spännande att du kommer att pinka ner dig men idag blev jag approvad för ShopExpress på Coop. Fatta hur praktiskt det är, egentligen. Jag handlade ganska mycket, eller ja, för att vara jag var det ganska mycket, och köerna på Backaplan är alltid schwenlånga – men nu var det ju bara att segla ut. Förstod från början att man får avstämning någon av de första gångerna man handlar och idag hade det INTE varit läge för min påse var på bristningsgränsen, men idag slapp jag visst. Lämnade även in en spontanansökan för butikspersonalsjobb, om de kan tänkas behöva lite extra folk inför jul. 
 
Annars är jag hemma, har ätit vår gamla nationalrätt på Parfett Street till middag – fiskpinnemacka – dock med remouladsås istället för ketchup men med en generös dutt ((obs: såg lite av Vem tror du att du är? med Mårten Palme igår och deras förfäder hette Dutt i efternamn, höll på att dö)) HP Chili Sauce… aaah. 
 
Och snart ska jag nog gå och lägga mig med min senaste favorit, Mannen som älskade Yngve – den är fantastisk, jag är fast! 
 
Puss och godnatt på er! 

Dagens dikt: Pojkarne av Anna Maria Lenngren

Min svensklärare på högstadiet var underbar. Förutom när hon tyckte att vi skulle läsa Trägudars land. Jag ”vägrade” och då var hon underbar igen och sa att hon förstod att jag inte var så intresserad av den genren kanske och jag tror att jag fick en annan uppgift. 
 
Hur som helst gjorde vi projekt om olika författare, Carl Johan Love Almqvist och Carl Snoilsky och de däringa karlarna. Och Lenngren! Jag tycker att denna är något av ett poetiskt mästerverk, jag. Rim och rytm, jag gillar! 
 
# # # # # # # # # #
 
Jag minns den ljuva tiden, 
jag minns den som i går, 
då oskulden och friden 
tätt följde mina spår, 
då lasten var en häxa, 
och sorgen snart försvann; 
då allt utom min läxa 
jag lätt och lustigt fann.

Uppå min mun var löjet 
och hälsan i mitt blod, 
i själen bodde nöjet. 
Var människa var god. 
Var pojke, glad och yster, 
var strax min hulda bror. 
Var flicka var min syster, 
var gumma var min mor.

Jag minns de fria fälten, 
jag mätt så mången gång, 
där ofta jag var hjälten 
i lekar och i språng, 
de tusen glada spratten 
i sommarns friska vind 
med fjärlarne i hatten 
och purpurn på min kind.

Av falskheten och sveken 
jag visste inte än, 
i var kamrat av leken 
jag såg en trogen vän. 
De långa lömska kiven, 
dem kände icke vi. 
När örfilen var given, 
var vreden ock förbi.

Ej skillnad till personer 
jag såg i nöjets dar, 
bondpojkar och baroner, 
allt för mig lika var. 
I glädjen och i yran 
den av oss raska barn, 
som gav den längsta lyran, 
var den förnämsta karln.

Ej sanning av oss döljdes 
uti förtjänst och fel. 
Oväldigheten följdes 
vid minsta kägelspel. 
Den trasigaste ungen 
vann priset vid vår dom, 
när han slog riktigt kungen 
och greven kasta bom.

Hur hördes ej vår klagan, 
vårt späda hjärta sved, 
vid bannorna och agan, 
som någon lekbror led! 
Hur glad att få tillbaka 
den glädje riset slöt, 
min enda pepparkaka 
jag med den sorgsne bröt.

Men, mina ungdomsvänner, 
hur tiden ändrat sig! 
Jag er ej mera känner, 
I kännen icke mig. 
De blivit män i staten, 
de forna pojkarne, 
och kivas nu om maten 
och slåss om titlarne.

Med fyrti år på nacken 
de streta i besvär 
tungt i den branta backen, 
där lyckans tempel är. 
Vad ger då denna tärnan, 
så sökt i alla land? 
Kallt hjärta under stjärnan, 
gul hy och granna band.

 
 
# # # # # # # # # # 

2013: 215 + 216 – Peter gifter sig och Susanne far till Rom av Lisa Eurén Berner

 

                                         
 
 
Antika ungdomsböcker igen. Ganska antika i alla fall. Nä, men dessa är väl från 60-talet ungefär, även om de första i serien (som berättas av Peter och Susannes mamma Inga-Maja) kom ut redan i början på 40-talet. 
 
Titlarna berättar ju ganska koncist vad som händer i böckerna. Peter gifter sig. Susanne far till Rom. Men inte samtidigt. Och runt själva main-händelsen händer det en massa små lustiga saker, förstås, samt lite berättelser av mammor och sånt. 
 
Det absolut roligaste i böckerna om Inga-Maja och Susanne och deras släkt och vänner är utan tvekan gamla hushållerskan Amanda, som fortfarande bor kvar hos Susannes morföräldrar ”på pension”. Fullständigt galen gammal gumma med världens mest hetlevrade temperament och fantastiskt uttryck. Vad sägs om ”punippa” istället för ”pinuppa”? 
 
Jaja. Man läser dem på en kvart, max, och de är underhållande under tiden men inte direkt något som fastnar. Dock måste jag säga att jag tror att de är rätt lättsamma berättelser om hur livet var ”på den tiden” i städer och på landet. I de tidigare böckerna t.ex rasar andra världskriget, men Inga-Majas berättelser är ju från ett medelklasshem i ”neutrala” Sverige snarare än de misärberättelser och / eller stridshistorier man oftast kommer över. 
 
Så visst är de värda några spänn på en loppis eller så – dessa finns kvar från mamma, hennes syster och kusiner – men de är inga litterära mästerverk. 
 
En sak som är jätteroligt, fast som inte finns med så mycket i dessa senare böckerna är att om någon skrattar skrivs det ”Hi! Hi!” eller ”Ha! Ha!” vilket jag tycker är jättecharmigt. 

Dagens dikt: Flickan under nymånen av Bo Bergman

_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_
 
Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll skall jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.

 
 
_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_ ‘ _ ‘_
 
Mer popkultur! Denna läste jag första gången (i alla fall första versen) i en Lotta-bok – tror att det är En ros åt Lotta. Ljuvlig! Och så trevlig i rytmen. 
 

Tomatomelett



Ibland lyckas till och med jag med halvsnygga omeletter.

Typ.

Det är så gott med omelett, och lätt, och nyttigt och kan innehålla vad som helst typ. Jag ska bättra mig på det. Dessutom ett lätt sätt att få i sig alla de där grönsakerna, både i själva lilla omeletten och bredvid.

Idag representeras grönsakerna av ketchup med Tabasco och rostat bröd, i brist på annat…