Författare: Annzah

Hej!

Alltså, det här med sovandet. 
 
Först sover jag typ tre timmar sammanlagt på tre nätter. 
 
Sedan sover jag med nöje tio timmar per natt flera nätter i rad. What’s that all about? 
 
Nätterna till fredag, lördag, söndag och idag har jag sovit som en STOCK. Normalt brukar jag ju tvångslägga ifrån mig boken för att försöka somna då klockan blir mycket – nu klipper jag med ögonen efter ett par kapitel och somnar som en stock. Är jag uppe på toaletten eller så på natten somnar jag om så fort jag lägger huvudet på kudden. 
 
Så. Underbart. SKÖNT. Jag älskar att sova gott. 
 
Fast jag drömmer ju så det står härliga till. Igår natt hade till exempel pappas kusin, damfrisörska, ersatt min neurolog på Sahlgrenska där de satt i öppet kontorslandskap och hon var tvungen att ringa mina arbetsreferenser för att kunna trippel-dubbla mina mediciner. 
 
Jag var svinsur på henne när jag vaknade av kyrkklockorna 😉 
 
Dagens lunchdejt med R blir uppskjuten till onsdag då hon måste jobba, så jag struntar i att åka till Högsbo då jag ändå ska dit på onsdag. Inget så intressant kan väl ha dykt upp i brevlådan. 
 
Istället coachar jag pappa i att laga löksoppa och söker alla jefvla jobb i Göteborg. Och förbereder Dagens dikter framöver, det är hemskt kul att läsa om gamla favoriter – och hitta nya av gamla favoritpoeter också förstås. 
 
Laterz. 

Call me Rockefeller

Har gjort min första Tradera-försäljning! Hoppsan vad smidigt det gick. Blir det lika enkelt med att ta emot pengarna och få iväg paketet snabbt och enkelt så kommer det garanterat att bli fler. Det står ju ett och annat i bokhyllan som inte direkt gör så mycket nytta förutom att samla dam (eller änglatofflor, som Julia säger ;)). 
 
Men – snart blir det läggdags med ett antal av de där böckerna… fast jag är oförskämt pigg, faktiskt. 
 
Sov gott! ♥ 

2013: 235 – Stenarna skola ropa av Ruth Rendell

 
Detta är en psykologisk thriller av sorten där man får reda på vad som kommer att hända redan på de två första sidorna. Till och med när det kommer att hända.. Det betyder inte att boken är mindre spännande och skrämmande. 
 
Vi får veta att analfabeten Eunice Parchman får arbete som  hushållerska i en relativt välställd familj på landet i Norfolk (eller Suffolk). Hon kommer i byn att träffa specerihandlarens fru Joan Smith som bara blir mer och mer galen, främst genom sitt engagemang i Trettondagskyrkan, Joan kommer att få med henne till kyrkan och på hennes hysteriska upptåg. 
 
Eunice har tidigare, sedan föräldrarnas död, främst försörjt sig på utpressning. Så även nu. När hennes analfabetism uppdagas och hon i samma veva hotar dottern i familjen får hon avsked men får bo kvar i en vecka. Den 15:e februari ska hon ut. Den 14:e februari plockar Eunice och Joan upp två gevär och skjuter ihjäl hela familjen. I Kristi namn. 
 
Det vet vi på en gång. Men vägen fram till upplösningen är så fantastiskt välskriven och stark att man knappt kan lägga ner boken när man väl börjat. Jag fick tvinga mig till det i fredags kväll. Mycket skickligt! 

2013: 234 – Felicia försvann av Felicia Feldt

 
Ingen som befunnit sig i Sverige de senaste två åren har väl lyckats undgå Felicia Feldts uppväxt som dotter till ärkepsychot Anna Wahlgren? Det har varit intervjuer från båda sidor, uttalanden av vittnen… och så vidare. Jag baserar alltså inte att jag tycker att AW är galen på detta, det är en subjektiv berättelse, utan alla hennes andra galna idéer med skrikmetoder och att stänga in barn och… sånt. 
 
Det är gripande läsning, absolut. Och är allting sant så är det alldeles otroligt sorgligt, och det är inte att undra på att Felicia blivit mycket trasig som vuxen med en sådan galenpanna till morsa, åtta syskon och sisådär sju styvfädrer genom åren. Fy, vilket liv och vilket flackande. 
 
Utan trygg punkt kan vem som helst blii lidande senare i livet, men utan trygg punkt och en fullständigt ohemul barndom så förstår jag sannerligen att Feldt var tvungen att göra upp med sin barndom. Yup. 

På väg…

…i dubbla schalar. Inte för att det är kallt utan för att jag inte orkade packa ner den ena. 
 
 
Oj, vad tjusiga mina ögon blev! Jag ÄR inte skelögd, jag har bara en bättre sida… 
 
Är på E6:an och har först nu fått vettig mottagning. Jag är GANSKA glad att jag inte bor på landet mellan typ Hallinden och Hunnebo, där får man – om man har riktig tur – tag på 2G i typ en minut i taget. Men men. Det är ju rätt fantastiskt att överhuvudtaget kunna sitta och skriva i bilen. Eller ja, uppkopplat då. 
 
Är idag drabbad av akut hunger och aptit. Längtar redan efter middag. 
 
Imorgon har jag lunchdejt i stan och sedan tar jag väl en sväng hem till mig för att återkomma till Backatorp på eftermiddagen då jag har ett viktigt ärende på Hisingen på tisdag som jag inte får komma för sent till. 
 
Det var inte det minsta lätt att välja vilka böcker jag skulle lämna i Hunnebo efter gårdagens spree, men det blev alla Peter Robinson, Jane Green:en (jag älskade henne en period, trötnade… men vad sjuttsiken, jag kan väl ge en nyare en chans. Hon är ju inte dålig per se, bara väldigt förutsägbar.) och lite annat. Jag vill ju gärna läsa ALLT på tre dagar liksom, men det blir väl… svårt. 
 
Men jag lyckades klippa en av de nya samt Rendell:en igår – mer om detta snarast! 🙂