Författare: Annzah

Bokutmaning: Dag 07 – Den mest underskattade boken

Bokutmaning Dag 07 – Den mest underskattade boken
The beautiful and damned av F Scott Fitzgerald
 

Nejdå – alla recensenter dissar inte denna bok – men den faller i The Great Gatsbys skugga. Vilket kanske är förståeligt, jag vet inte riktigt. 
 
Men jag vet att jag satt på ett café vid The Strand och väntade på Karin för typ fem år sedan och förälskade mig i denna romanen så att jag trodde att jag inte skulle lyckas släppa den. 
 
Den är extremt bra och jag kommer fortfarande ihåg passager ifrån den utantill. 
 
Så – läs! 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens dikt: I loved you av Alexander Pusjkin

En fin översättning – inte för att jag vet hur den låter på ryska, men ändå. Översättningen är gjord av Genia Gurarie. 
 
==
 
I loved you, and I probably still do,
And for a while the feeling may remain…
But let my love no longer trouble you,
I do not wish to cause you any pain.
I loved you; and the hopelessness I knew,
The jealousy, the shyness – though in vain –
Made up a love so tender and so true
As may God grant you to be loved again.
 
 
==

En enkel liten fråga

Sak jag undrar över – förstår föräldrar verkligen inte att det kan vara störande för övriga gäster på ett kafé om ett barn ligger på golvet, blockerar hela gången och skriker BAJS BAJS BAJS BAJS? Jag säger inte att man inte får gå på kafé med ongar – även om jag blir galen på barnskrik så herregud, det är ju inget jag kan bestämma över. 
 
Jag blir i alla fall kinkig när föräldrar inte kan ta ett liiiitet ansvar för vad omgivningen utsatts för. Det är inte såååå gulligt lille Arvid om man försöker äta eller annat som man kanske gör på kaféer. 
 
Det ”roligaste” är väl när barnen springer iväg hejvilt och lattemorsorna inte ens noterar det. För ett litet tag sedan fick en tant mota in en onge som försökte springa ut genom dörren. På Linnégatan. Ganska trafikerat. 
. 
 
 

2013: 248 – Orkestergraven av Unni Lindell

Nu bortser vi från det jag gnällde om i förra boken tycker jag, för det är ingen idé att upprepa det. 
 
Detta är riktigt lyckat – med ett kanonbra karaktärsregister. 
 
Siv Ellen (alldeles för lätt att läsa Sue Ellen) är framgångsrik violinist – och hittas brutalt mördad nära ett tunnelbanespår i Oslo. Cato Isaksen är naturligtvis on the case på en gång och hittar flera intressanta ledtrådar bland hennes tillhörighet – till exempel ett brev från en orkesterkollega. 
 
Tonårsdottern får ta hand om uppordningen av bo och hem – men är hon riktigt ärlig? Och vad är det för konstigt med den inneboende Jeanette? Och hennes kompis som verkar spendera all sin tid hos henne? 
 
Du kan inte räkna ut vad som händer och hur det hela slutar, det svär jag (nästan) på! Jag brukar ha liiiite feeling för sådant, men när det gäller Lindell och Alvtegen (och för den delen Tant Agatha) så blir jag stenchockad av vissa grejer. Det kan vara en replik som gör mig halvt svimfärdig. De är allt smarta, de där poliserna 😉 
 
 

2013: 247 – Profitörerna av Leif G. W. Persson

Detta var lite tung läsning får jag säga. Mycket fackspråk – dessutom lite förlegade termer då boken kom ut för 34 år sedan – dessutom lite allmänt jobbigt. 
Hur som helst, den polska prostituerade Kataryna Rosenbaum hittas brutalt dödad i sin lägenhet – eller ateljé, som det kallas. 
 
Under våldsrotelns spaningsarbete får de även nys om ligor som sysslar med lokaluthyrning till bordeller och ”massageinstitut”. 
 
Jag fick aldrig upp spänningen riktigt, om man säger så. Det blev liksom aldrig särskilt spännande och det är väl det man önskar sig av en deckare – särskilt en G. W.-dito! 
 
 

2013: 246 – Nattsystern av Unni Lindell

 
Jag läste ju Drömfångaren i våras och blev väldigt glad när jag hittade tre böcker av Lindell på loppisen häromsistens! 
 
Detta är den första av de tre som jaag läst, men jag lyckades läsa dem i ”fel” ordning så att säga –  men det spelar inte så stor roll om man bortser från huvudpersonen, Cato Isaksen, och hans romantiska utsvävningar. 
 
Det är en bra och spännande bok, men det är ett par saker som stör mig med dessa senaste böckerna. 
 
a) Det är ett VÄLDIGT prat om bröst och bakar hela tiden. Jag har svårt att tro att genomsnittsmannen verkligen reagerar på varenda bak och byst. Dessutom är sexskildringarna rätt otrevliga tycker jag. Cato ska ”sjunka in” i sina kvinnor och det är ett jefvla halllå. 
b) Jag vet ju att detta är typiskt för deckare, men det går mig lite på nerverna när alla måste omnämnas med för- och efternamn. Jag räknade till sju (!) Cato Isaksen på en och samma sida. Det är rätt mycket med tanke på hur stor en pocketbok är… 
 
Men upplösningen var som jag hoppades på – riktigt överrumplande! 
 

Another sleepless night…

…men intet ont som inte har något gott med sig, för det tenderar ju att innebära att jag både läser och skriver en massa. Så jag har skrivit ett gäng inlägg till bokutmaningen, samt läst ett par tre böcker. 
 
Mer om den saken om en stund, förstås! 
 
Man kan säga att jag blev lite grinig när min sista vänsterlins gick sönder imorse för övrigt… och nu sitter jag och skriver igen efter en lunch på stan. Inte för att jag vantrivs i glasögon, men det är onekligen opraktiskt en dag som denna när det är både fuktigt och ganska varmt – imma galore! 
 
Har bjudit in mig själv på den traditionella spaghetti-och-köttfärssås-middagen i eftermiddag. Går alltid hem. Men jag åker tillbaks till stan imorgon och sedan tillbaks inför julen på torsdag efter optikerbesöket. 
 
Sak jag gillar – när man ser folk med bärkassar från lite obskyra ställen, typ små boutiquer i Kungshamn. Sånt gillar jag. 
 
 

Sunes Jul

Jag gillar årets kalender skarpt, men det finns väl inget som går upp mot Sunes Jul? 
 
 

 
Men – jag kan omöjligt acceptera Peter Haber i andra roller än Rudolf. Jag blev riktigt full i skratt när jag såg Män som hatar kvinnor, fast det borde jag ju inte ha gjort. 
 
Host.