Författare: Annzah

Dagens dikt: Snow av Robert Hayton

Rob är en gammal vän som lade upp denna dikten på Facebook häromsistens. Jag tycker att den är fantastiskt vacker. 
 
== 

 
 
The golden sun shines its weak light
gleaming off the silver snow.
The washed out sky the palest blue;
the clouds with a slight yellow glow.
the trees stand stark, and still, and proud,
The silence settles like a cloud,
So desolate and lonely yet
The most peaceful you’ll ever get.

The gentle breeze blows throught the trees
Dislodging ice from where it lay
the powder snow crunch underfoot
The nip of cold on hand and face
The loneliness of the scene calls
something deep within your bones
the siren song beckons, emplores,
to come and join the scene, alone

Upon the wind rides darker cloud
like black horses galloping
through the sky towards you fast
rushing in, more snow to bring.
Blotting out the azure sky
Swallowing the golden sun
Turns the world a brooding grey
Warning you of what’s to come

And then at once it starts to fall,
floating gently to the ground
A blanket of silence, deathly white,
Falling like stars, earthward bound
The sky is gone amidst the storm,
and sound, unearthly silence reigns
Swirling ice consuming all
sound and sight whilst it sustains

And just as suddenly it’s done
The clouds dissolve, the sun returns
And gleaming white and silver snow
covers all ‘neath cold that burns
All blemishes are gone, erased
vanished neath ivory sheets
Silent and desolate place
perfectly lonely, total peace.

 
Robert Hayton
 
==

Nä, nu får det vara bra för idag…

Är relativt övertygad om att jag brutit eller frakturerat åtminstone en tå, kanske två och kanske tre också. Det gör nämligen ont hela vägen upp i knät. Inte normalt och inte så skönt. Har tagit en apstark värktablett och hoppas att den räcker över natten. 
 
Det finns väl en ganska realistisk chans att jag blir kvar här en natt till – är det såhär illa kan jag inte ens gå och handla själv (det tog typ fem minuter att gå upp för trappan, fjorton steg), och det är ju lite opraktiskt. Jag vill inte skuldbelägga någon, men det var inget smart ställe att ställa en gammal videobandspelare 😉 Man går ju inte nödvändigtvis och ser sig för när man går omkring på ett alldeles vanligt golv inne i ett hus i ett rum där knappt någon befinner sig någonsin… fast det kanske man borde. 
 
Men – nu går jag i alla fall och lägger mig och hoppas att inga tår ramlar av under natten. 
 
Sov gott! 
 

2014: 36 – Getingsommar av Denise Mina

Denise Mina är en ny deckarbekantskap för mig, jag hade aldrig hört talas om henne när jag hittade denna och Exil på loppis häromsistens, de hamnade direkt i hyllan och när jag plockade fram denna såg jag att den hade vunnit pris för Årets utländska deckare hos Svenska Deckarakademin 2012. Där ser man! 
 
Med andra ord är Alex Morrow, kriminalinspektör i Glasgow, också en ny bekantskap. På sin fars begravning får hon ett samtal från sin chef att ett mord medelst extremt grov misshandel har begåtts på ett jättegods, knökfullt med pengar. Det är en ung kvinna, nyss hemkommen från New York för att reda upp i sin mors dödsbo, som har mördats. Men inga pengar är borta från huset. Det visar sig även att kvinnan sålt sin kropp. Vem bryr sig om henne? 
 
Redan efter ett kapitel eller två vet man vem mördaren är. Det är alltså inte VEM som är mysteriet – utan VARFÖR. Det är absolut ingenting man kan räkna ut med tårna. 
 
Och det är klass och kön, familj, gammal vänskap. dubbelliv, äktenskap, absurditeter och extremt rik symbolism. 
 
Visst är det en deckare – men inte av den vanliga sorten. Mycket bra, mycket spännande, mycket välskriven. Ser fram emot nästa! 
 
 

Ett ständigt aktuellt citat

Min vän Sofia citerar en debattartikel från november 2012 av Henrik Arnstad i DN på Facebook. 
 
 
”Då och då hörs röster om att ”våga ta debatten”, vilket innebär att köpa SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg. Att Tyskland accepterade Hitlers tanke om ”judefrågan” innebar inget bakslag för hans parti, tvärtom. Att ”judarna” diskuterades som samhällsproblem i stället för vad de egentligen var – en samhällsresurs – satte kursen mot katastrofen.” 
 
Word. 

Rehabilitering och te

 
Okej. Jag har konvalescerat mig nu. Fast det var INTE skönt att gå i stövlar när man måste försöka gå på ena sidan av foten med tårna rakt upp. Men det är ju betydligt enklare utan skor. Så himla dumt! Jag sa precis att det är ju en farlig tur att jag inte typ behöver ringa återbud till någonting imorgon – ”Ja, hej, vi får nog bestämma en ny tid för jag har dragit foten i en gammal videoapparat”. Hoho. 
 
Tillbaks i Göteborg och har gjort något jag inte har gjort på hur länge som helst – en kopp riktigt gammalt hederligt English Breakfast, med dubbelt sötningsmedel och mjölk… 
 
 
Kopparna inhandlades 1971 för pengar mamma och pappa fick av pappas farföräldrar när de förlovade sig. Mamma och pappa förlovade sig alltså, inte pappas farföräldrar. De är hemskt söta tycker jag. Dessutom väldigt trevliga att dricka ur, med den rundade kanten!