Författare: Annzah

Dagens dikt: Dust if you must av Rose Milligan

Men vilken underbar dikt! Den ska jag presentera för mamma nästa gång hon får blodstörtning över att det är dammigt på TV:n. 
 
== 

 
 
Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture or write a letter,
Bake a cake or plant a seed,
Ponder the difference between want and need?
 
Dust if you must, but there’s not much time, 
With rivers to swim and mountains to climb,
Music to hear, and books to read, 
Friends to cherish and life to lead. 
 
Dust if you must, but the world’s out there, 
With the sun in your eyes, the wind in your hair, 
A flutter of snow, a shower of rain. 
This day will not come round again. 
 
Dust if you must, but bear in mind, 
Old age will come and it’s not kind. 
And when you go – and go you must – 
You, yourself, will make more dust. 
 
Rose Milligan (en hemmafru från Lancashire, 1998) 
 
==

Tematrio hos Lyrans Noblesser – Systrar och bröder

Veckans Tematrio hos Lyrans Noblesser behandlar systrar och bröder!
 
En av mina favoritböcker sedan barndomen är Kastrullresan av Edith Unnerstad. Jag är ensambarn, så att läsa en historia om en familj med sju ongar var lika magiskt som historien i sig 🙂 
 
In her shoes är en fantastisk bok av Jennifer Weiner. Det är chick-lit på högsta, bästa nivå, om två systrar som är så olika de bara kan bli. Eller? Dessutom blir jag aldrig ledsen när e.e.cummings dyker upp oprovocerat 🙂 
 
Barbara Voors var en ny bekantskap för mig förra året – och jag hade ingen aning om att hon var svenska. Mina döttrars systrar är en öm, varm, sorglig och rolig roman som jag njöt av i allra högsta grad! En flicka ligger i koma i New York efter att ha varit försvunnen i åtta år – och hennes systrar lämnar genast Stockholm och åker över Atlanten för att vara med henne. 
 
      
 
Som en bonus ska jag visa något intressant… vad kom först, hönan eller ägget? 😉 
 
 
Reproduktionen är jättesnyggt gjord! 

2014: 38 – Potensgivarna av Karin Brunk Holmquist

Men jag går ÅT av charm och skratt! Detta är en helt underbar liten roman om de två hemmadöttrarna Tilda och Elida, 72 och 79 år gamla, som bor på föräldragården för sig själva. Sladdbrorsan Rutger, 62, bor i Uppsala med sin fru Marianne och oroar sig för att han börjar bli gammal när han inte längre har samma virila känslor för sin fru. 
 
Tanterna har sina egna små rutiner. Bland annat står den ena alltid utanför utedassdörren när de andra är där inne och så konverserar de där igenom. De dricker kaffe på fasta tider i fasta koppar och går i kyrkan i samma söndagsklänningar. Grannen har nyligen dött och då dyker Alvar, en yngling i 60-årsåldern upp, och sätter lite fart på både Tilda och Elida. 
 
När Alvar efter ett blött kräftkalas lämnat byn för hösten bestämmer de sig för att hitta på något nytt. När de sett vad som hänt med katter och kaniner som befunnit sig i Alvars rabatt som han gödslat med kaffe bryggt ihop med vodka och Angostura bitters kommer de på något. De ska starta postorderfirma och handla i potensökande medel så att de får råd att ha toalett inomhus. Utedasset är nämligen inget vidare för Tildas hemorrojder. 
 
Minsann, det går ju strålande! Kaffet visar sig bli rätt så gott också. 
 
Men så ramlar det plötsligt in en order från en adress i Uppsala som de känner mycket väl till… 
 
Fantastiskt öm och varm berättelse om när gammalt möter nytt, om kärlek och syskonskap. Jag älskade varenda ord! 
 
 

Bakpotatis med hemsnickrad röra

Jag har en tendens att glömma hur gott det är med bakad potatis! Men – i Elizabeth George-boken planerar någon en middag som innefattar bakad potatis, och när jag nu hittade ett par någorlunda stora så körde jag på detta till lunch. Dessa är kanske något större än en ”vanlig” potatis, så jag skulle säga att de två ihop motsvarar en liten ”riktig” bakpotatis. 
 
Svepte in i folie och gned med lite salt, efter att ha tvättat dem noga och stuckit hål lite här och var med en gaffel. Ugnen på 225 grader. Lägg direkt på gallret. Räkna med minst en timme. Man måste absolut inte ha folie, men jag brukar ha det för säkerhets skull. 
 
 
Nu är det ju hemskt gott med bara smör och salt till bakad potatis, men jag blev sugen på någon sorts röra, så jag tog vad som fanns och lite till. Turkisk yoghurt av den magra varianten, Dijonsenap, lite honung, lite hackad rödlök och en dutt currypulver. 
 
 
Det är inte det vackraste jag har gjort, och jag hade gärna haft en sallad till istället för bara lite ättiksgurka, men vad fasen. Det var GOTT! 
 

2014: 37 – Med svek i sinnet av Elizabeth George

Åh milde fader. Jag skrev ett jättelångt inlägg om denna förut som nu är – puts väck. 
 
Jag må ha för mycket fritid, men så mycket har jag inte att jag vill förlora typ en halvtimmes skrivande. Pscht! 
 
Och jag har faktiskt ingen direkt lust att skriva om det, så vi håller det kort, med en hänvisning hit för en snabb rresumé, och sägningen från mig att det är en okej deckare som tyvärr är alldeles för lång och har en väldig massa helt onödigt långa namn som används med förnamn och efternamn huller om buller vilket blir extremt rörigt för en virrpanna som mig. 
 
Så var det med det. Nu ska jag gå och kasta något i huvudet på blogg.se. 
 
 

SMAKEBIT PÅ SØNDAG – 9/2 – Potensgivarna av Karin Brunk Holmquist

Oj, jag glömde visst av mig igår! Jaja. ”Better latent than never”, som Chrissie Hynde just skrev på Facebook…! 
 
Här kommer förra veckans Smakebit: 
 
 

Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist

 
 
 
”Erik var död, hon själv en uttorkad gammal nucka, men när hon tänkte på den gången i bersån kändes det ändå som om det fanns liv under linningen. Tilda bestämde sig snabbt för att det måste vara gummibandet i benkläderna som satt för hårt. Hon satt kvar en stund för att känna efter om känslan skulle komma tillbaka, men det gjorde den inte och det gjorde henne bedrövad.” 
 
Ur Potensgivarna av Karin Brunk Holmquist, s. 12, Kabusa Förlag: 2004
 
Hitta fler Smakebitar här!