Författare: Annzah

Lunchtips – fuskblinier!

 
Ett paket Kungsörnens våffelmix. Ett plättjärn eller våffeljärn. Gör plättar eller våfflor. Ät med crème fraiche, kaviar och hackad rödlök. Så otroligt gott – och känns hemskt lyxigt. Man kan ju ha vad som helst på förstås, rester av t.ex ishavsrom, rökt lax, kanske någon god smakrik ost, någon överbliven skinkbit… vad som helst! Smeten är inte sötad, så endast fantasin sätter gränser. 
 
Sedan kan man ju förstås äta några av dem med sylt också. Eller socker och citron, som man gör i UK. Eller för den delen, som vi gjorde på Pancake Day en gång för hundra år sedan – med knaperstekt bacon, banan och lönnsirap. Allvarligt – det är betydligt godare än det låter. 
 
Och för den delen skulle jag absolut kunna tänka mig att servera detta som någon sorts förrätt meed en lite snyggare röra till, eller så. 
 
Mvh / Hungrig igen
 
((Creds till min ömma moder för att hon kom på att detta var en god idé just idag.)) 

2014: 41 – Porträtt i sten av Julia Wallis Martin

Julia Wallis Martin är en ny bekantskap, och jag gissar att jag kommer att fördjupa bekantskapen med henne framöver om Porträtt i sten är representativ för hennes böcker! 
 
Detta är en deckare som utspelar sig delvis i mitten på 70-talet, delvis 18 år senare. Delvis i Oxford, delvis i Southampton, delvis i Warrington… 
 
Ett par amatördykare dyker i ett vatten i Oxfordshire som är resultat av en översvämning många år tidigare. Man vet att ett helt hus sjönk i översvämningsolyckan, och när de två männen utforskar huset hittar de en död kvinnokropp. Liket identifieras som Helena Warner som försvann 18 år tidigare. 
 
När Warner försvann var det Bill Driver, numera pensionerad kriminalkommissarie, som skötte utredningen utan att komma någonvart – men han har under alla år varit säker på att det var Helenas pojkvän Ian som ”gjort sig av” med henne. Driver sa till Ian då att en dag knäcker han honom. Nu är han fast besluten att hålla sitt löfte… men poliserna i tjänst är mindre förtjusta i att han absolut ska lägga sig i deras arbete. 
 
Det blir tydligt att Helenas tre vänner, däribland Ian, har hjäpts åt att dölja mördarens identitet under alla dessa år. 
 
När Driver är tillbaks på spåret slår mördaren till igen. 
 
Extremt spännande och extremt psykologisk! Det finns några få dåliga recensioner där läsare tycker att romanen är rörig och dåligt skriven – jag kan bara förstå de tankarna om man inte förstår slutet, faktiskt. Mycket intressant, högt tempo hela tiden och ja, jag tyckte om den mycket. 
 
 

Restaurangrapport – Taras

Glömde rapportera om besöket på Taras i tisdags, så bättre sent än aldrig för jag vill verkligen lyfta fram hur bra det var! Bilderna är ju inte så bra, tyvärr, men ändå.  
 
 
Jag är ett stort fan av a) att inte behöva be om vatten till vinet och b) oliver och bröd på bordet när man satt sig. 
 
 
Jag fick fel förrätt – men jag vet inte om det var jag som var otydlig eller hur det nu var. Hur som helst skulle det ha varit friterade musslor, men jag fick calamari. Och jag har nästan bara ätit äcklig calamari som är som gummiband med Hellmanns majonnäs till, typ. Men dessa var helt perfekta! Mycket lätt frityrsmet, massor av pressad citron, alldeles nygjord aioli, perfekt tomat – en riktigt strålande tallrik, så jag är glad att jag inte skickade tillbak den. Högst upp till vänster är en av Rebeckas zucchiniplättar – goda, men ingen höjdare så.
 
 
Jag tenderar att välja kycklingspett om det finns på menyn när det gäller mat från Mellanöstern. Så även denna gång. Perfekt grillat och marinerad, tomatsåsen var helt otrolig, god yoghurtsås, fräsch sallad och en sådan där god stor grillad grön paprika. Örtbakad potatis till, och så fick jag lite av Rebeckas ris som också var gott. Kanske lite… kladdigt? 
 
Tvivlar inte ett ögonblick på att kaffe och dessert hade varit gott, men det fanns inte på kartan att vi skulle ha orkat det. Mätta och nöjda och lite på pickalurven vandrade vi ut i regnet, mycket belåtna! 
 
 
Hit kommer vi tillbaka! 🙂 

Dagens dikt: Cinderella av Sylvia Plath

Tja. Det är ingen hemlighet att jag älskar Sylvia Plaths dikter med stor passion. Här är en till som är alldeles underbar. 
 
==
 
The prince leans to the girl in scarlet heels,
Her green eyes slant, hair flaring in a fan
Of silver as the rondo slows; now reels
Begin on tilted violins to span

The whole revolving tall glass palace hall
Where guests slide gliding into light like wine;
Rose candles flicker on the lilac wall
Reflecting in a million flagons’ shine,

And glided couples all in whirling trance
Follow holiday revel begun long since,
Until near twelve the strange girl all at once
Guilt-stricken halts, pales, clings to the prince

As amid the hectic music and cocktail talk
She hears the caustic ticking of the clock.

 
 
==
 
 

Mer eller mindre förståeliga kopplingar. Ja. Mindre.

Okej, en sak till på tal om det där med Youtube-klipp. 
 
Jag förstår inte alltid riktigt logiken i ”related videos”. 
 
Exempelvis: 
 
 
 
Och: 
 
 
Jag är extremt inte intresserad av varken Shakira eller Céline Dion. Verkligen inte. Men jag är ju intresserad av Fred och George Weasley och av Space och Cerys Matthews. Men det är rätt roligt. 
 

Om organisation

Men det var värst vad det kom videos ur mig igår då! Det passar ju bra att det är musiktemavecka i Bloggutmaning 365 🙂 
 
Just nu sitter jag på Arbetsförmedlingen och väntar. Och väntar. Och väntar. De är så sjukt dåligt organiserade va. Personalen är hur trevliga som helst – om än inte sådär särdeles hjälpsamma egentligen – men man kommer in i ett stort rum – utan nummerlappar, utan ”reception”, så det blir liksom omgångar om tjugo pers som står och inte har en aning om vad de ska göra, förrän någon kommer på att det kanske är en god idé att komma ut och berätta för de väntande att man ska skriva upp sitt namn på en lapp. Och det är naturligtvis ingen som kan uppföra sig som folk heller och försöka vara någorlunda rättvis gällande vem som var där först utan det blir huggsexa. 
 
Jag menar. Vore det inte lite smidigare men någon sorts kösystem? Det blir ju verkligen fullt kaos. 
 
Och ja, jag kommer naturligtvis att påpeka detta för någon när det passar! 
 
Jaja. när detta väl är klart blir det Hunnebo-dags. Skönt. Jag läste massor inatt men sov desto mindre, så det blir skönt att komma iväg lite grann. Jag är så ofantligt trött efter den senaste veckan. 
 
Dessutom behöver jag äta ordentligt. Fast just nu är jag bara sugen på Subway… 
 
 

Bloggutmaning 365: 052

052: Tipsa om något intressant som har med musik att göra! 
 
Oj. Det mesta som har med musik att göra är väl egentligen intressant? Nä, okej då. 
 
Jag tycker att det är intressant att det idag är 50 år sedan The Kinks spelade på Cavern Club i Liverpool, vilket filmaes av Granada! Det är den äldsta kända videoinspelningen av dem och här spelar de Long tall Sally – en strålande låt, för övrigt.