En av mina älsklingssånger och två av de mest talangfulla människorna i Sverige kan ine gärna bli annat än bra!
Jag ryser! Och är som alltid road av att det alltid blir så konstiga miner på folk när jag freeze-framar.
Författare: Annzah
Neil Patrick Harris på Tony-galan 2011
Neil Patrick Harris är inte bara otroligt snygg, han har sådan otrolig talang! Detta såg jag för första gången häromdagen och blev alldeles hänförd.
David Thorne är min idol
Vi minns väl alla David Thornes spindelbetalning och partyinbjudning?
Idag kom jag över tre andra bus som jag inte hade sett förut. Man kan säga att jag skrattade ganska gott.
((Ja, jag vet att många tycker att han borde skjutas. Jag tycker att han är fantastiskt rolig!))
Tröttröttrött
Jag är så trött så trött så trött. Har sovit dåligt i typ en vecka nu och idag hade jag ett superviktigt möte på eftermiddagen och är nu helt urladdad. Men börjar komma in i andra andningen… det brukar ju vara så. Åker till Hunnebo imorgon, måste ha frisk luft och äta ordentligt i några dagar. Ska till Arbetsförmedlingen på morgonen så jag sover i Backatorp inatt.
Annars kan jag meddela att det är astråkigt att lägga 700:- på medicin bara sådär. Så trött jag blir!
Men – jag blev uppiggad av denna bilden på prins Charles, prinsessan Anne och en corgi som ser väldigt självgod ut.
Det är alltid när jag är sådär vansinnigt övertrött som sådana här roliga saker dyker upp. Lite fler strax.
Bloggutmaning 365: 051
051: Om du fick spela vilket instrument du ville och vara grym på det, vilket blir det?
Lätt gitarr! Jag kan spela lite till husbehov, jag kan kompa till det mesta, men jag kan inte plocka alls. På samma sätt som jag inte riktigt kan spela bas.
Men jag skulle vilja kunna spela sologitarr, och kunna ta ut melodier rakt av som pappa gör. Han är som Paul McCartney, kan inte läsa noter alls men har någon alldeles otrolig musikalitet. Mina bebishänder hjälper förstås inte heller, för jag kan ju inte ta ett barréackord utan att a) försöka femton gånger eller b) bryta lite fingrar.
Jag skulle i och för sig gärna ”polera upp” mina tvärflöjtskunskaper också. Jag var ganska bra då det begav sig, men man spelar inte gärna så mycket tvärflöjt i lägenhetshus med betongväggar nä. Fast jag borde ta med den till Hunnebo någon gång och spela lite i källaren…
Kul fakta – jag lärde mig faktiskt att spela gitarr på en Stratocaster. Exakt en sådan som på bilden faktiskt, Lake Placid-blå. När pappa fyllde femtio hade vi gjort en tårta som såg exakt likadan ut fast större. Det var himla kul! Tja, tills min dåvarande pojkvän blev lite ”sjuk” senare på kvällen. Färgen var intakt.
Ooooh!
Spännande location. 
Håll tummarna!!
Dagens word of wisdom
Här föddes Karin Boye! 
Dagens dikt: My last duchess av Robert Browning
Detta är inte världens mest lätthanterliga dikt, kan jag tycka. Men den är fin ändå!
==
That’s my last Duchess painted on the wall,
Looking as if she were alive. I call
That piece a wonder, now: Fr Pandolf’s hands
Worked busily a day, and there she stands.
Will’t please you sit and look at her? I said
”Fr Pandolf” by design, for never read
Strangers like you that pictured countenance,
The depth and passion of its earnest glance,
But to myself they turned (since none puts by
The curtain I have drawn for you, but I)
And seemed as they would ask me, if they durst,
How such a glance came there; so, not the first
Are you to turn and ask thus. Sir, ‘twas not
Her husband’s presence only, called that spot
Of joy into the Duchess’ cheek: perhaps
Fr Pandolf chanced to say ”Her mantle laps
”Over my lady’s wrist too much,” or ”Paint
”Must never hope to reproduce the faint
”Half-flush that dies along her throat:” such stuff
Was courtesy, she thought, and cause enough
For calling up that spot of joy. She had
A heart—how shall I say?—too soon made glad,
Too easily impressed; she liked whate’er
She looked on, and her looks went everywhere.
Sir, ‘twas all one! My favour at her breast,
The dropping of the daylight in the West,
The bough of cherries some officious fool
Broke in the orchard for her, the white mule
She rode with round the terrace—all and each
Would draw from her alike the approving speech,
Or blush, at least. She thanked men,—good! but thanked
Somehow—I know not how—as if she ranked
My gift of a nine-hundred-years-old name
With anybody’s gift. Who’d stoop to blame
This sort of trifling? Even had you skill
In speech—(which I have not)—to make your will
Quite clear to such an one, and say, ”Just this
”Or that in you disgusts me; here you miss,
”Or there exceed the mark”—and if she let
Herself be lessoned so, nor plainly set
Her wits to yours, forsooth, and made excuse,
—E’en then would be some stooping; and I choose
Never to stoop. Oh sir, she smiled, no doubt,
Whene’er I passed her; but who passed without
Much the same smile? This grew; I gave commands;
Then all smiles stopped together. There she stands
As if alive. Will’t please you rise? We’ll meet
The company below, then. I repeat,
The Count your master’s known munificence
Is ample warrant that no just pretence
Of mine for dowry will be disallowed;
Though his fair daughter’s self, as I avowed
At starting, is my object. Nay, we’ll go
Together down, sir. Notice Neptune, though,
Taming a sea-horse, thought a rarity,
Which Claus of Innsbruck cast in bronze for me!
That piece a wonder, now: Fr Pandolf’s hands
Worked busily a day, and there she stands.
Will’t please you sit and look at her? I said
”Fr Pandolf” by design, for never read
Strangers like you that pictured countenance,
The depth and passion of its earnest glance,
But to myself they turned (since none puts by
The curtain I have drawn for you, but I)
And seemed as they would ask me, if they durst,
How such a glance came there; so, not the first
Are you to turn and ask thus. Sir, ‘twas not
Her husband’s presence only, called that spot
Of joy into the Duchess’ cheek: perhaps
Fr Pandolf chanced to say ”Her mantle laps
”Over my lady’s wrist too much,” or ”Paint
”Must never hope to reproduce the faint
”Half-flush that dies along her throat:” such stuff
Was courtesy, she thought, and cause enough
For calling up that spot of joy. She had
A heart—how shall I say?—too soon made glad,
Too easily impressed; she liked whate’er
She looked on, and her looks went everywhere.
Sir, ‘twas all one! My favour at her breast,
The dropping of the daylight in the West,
The bough of cherries some officious fool
Broke in the orchard for her, the white mule
She rode with round the terrace—all and each
Would draw from her alike the approving speech,
Or blush, at least. She thanked men,—good! but thanked
Somehow—I know not how—as if she ranked
My gift of a nine-hundred-years-old name
With anybody’s gift. Who’d stoop to blame
This sort of trifling? Even had you skill
In speech—(which I have not)—to make your will
Quite clear to such an one, and say, ”Just this
”Or that in you disgusts me; here you miss,
”Or there exceed the mark”—and if she let
Herself be lessoned so, nor plainly set
Her wits to yours, forsooth, and made excuse,
—E’en then would be some stooping; and I choose
Never to stoop. Oh sir, she smiled, no doubt,
Whene’er I passed her; but who passed without
Much the same smile? This grew; I gave commands;
Then all smiles stopped together. There she stands
As if alive. Will’t please you rise? We’ll meet
The company below, then. I repeat,
The Count your master’s known munificence
Is ample warrant that no just pretence
Of mine for dowry will be disallowed;
Though his fair daughter’s self, as I avowed
At starting, is my object. Nay, we’ll go
Together down, sir. Notice Neptune, though,
Taming a sea-horse, thought a rarity,
Which Claus of Innsbruck cast in bronze for me!
==
Tavlan till höger är Lucrezia de’ Medici av Agnolo Bronzino, som man tror var tavlan som Brownings dikt baserades på.
Bloggutmaning 365: 050
050: Berätta om ett härligt minne kopplat till musik.
Alltså. Det finns så många!
Jag tror att de flesta av mina härliga minnen är mer eller mindre kopplade till musik. Men Paul McCartney på Earl’s Court påskafton 2003 är ett väldigt starkt minne. Jag var konstant jätterörd, och när han tog fram ukulelen och spelade min favoritlåt Something av min favorit-Beatle George så smälte hela jag och lipade som en bebis.
Det var den enda påskaftonen jag inte firat i Sverige faktiskt, och att skaffa biljetterna var en av de finaste sakerna min dåvarande sambo någonsin gjorde för mig.
Men, jag hade kunnat sitta och skriva ner minnen hela eftermiddagen och det hinner jag faktiskt inte med, så vi tar det 🙂
Omslagsonsdag #32 – KARTOR
Veckans tema hos Bokpotaten är KARTOR! Kul tema tycker jag som är lite nördig med tunnelbanor och atlaser och sånt.
Vilken tycker du bäst om? Jag är lite partisk till den sista, det är moster och mammas gamla skolatlas och det står roliga saker både på pärmen och på sidorna. Killnamn och sånt.
