
Godmorgon måndag!



Ah, igenkännanden, skratt, värme, humor och finurligheter. Allt finns hos Viveca Lärn och här har hennes GP-krönikor samlats.
Hundstjärnan är en mycket sällsam historia. Vackert skriven ur perspektivet från en flicka på gränsen till puberteten, om henns mor Siiri, krigsbarn från Karelen, far häradsbetäckaren Lamek, lillebror Hugo och så döda farmor Ingert, som flickan själv fått sitt namn efter. Och så halvsyster Adèle, från ett av Lameks många tidigare förhållanden. Häromdagen satt jag och tittade på ett gammalt avsnitt av How I met your mother (How I met everyone else, 2007), där Ted har träffat Bla Bla på nätet men hon tycker att det är pinsamt och vill därför att de ska säga till de andra att de träffats på en kurs i fransk matlagning – och hon jobbar ganska hårt på det också. Ted säger att det inte finns någon stigma längre – Robin säger att det gör det visst! 
Hur tänker du?
Jag har av någon anledning aldrig tyckt att det har varit särskilt konstigt att träffas på nätet, även om jag inte träffat mina för detta nätpartners just på en dejtingsajt utan främst genom olika bloggcommunities – och nu tror jag knappt att någon under 60 tycker att det är speciellt konstigt längre. Jag har varit medlem på en svensk dejtingsajt och absolut inte lyckats hitta någon intressant person, men jag har flera i min närhet som träffat sina partners online och är hur nöjda som helst.
Jag tror att det kan vara väldigt käckt att kolla av folk via mail och så innan man slänger sig ut på en blindträff – det måste vara en fördel med online-jagande. Men – något som jag fått höra om från olika personer – är att om man håller på och maila och kanske SMS:a och prata i telefon under en längre period innan man träffas riskerar man ett antiklimax när man väl ses, om man nu har byggt upp en helt fantastisk bild… och så visar det sig att personen kanske inte är riktigt vad man hade hoppats på?
Men jag tänker – vad har man att förlora, egentligen, så länge man själv är ärlig och framför allt – försiktig?
Här är en sajt som länkar till och informerar om dejtingsajter!






Enchanting smile
Any man would be under your spell,
Oh, beauty of a magazine.
How many poems have been written to you?
How many Dantes have written to you, Beatrice?
To your obsessive illusion
To you manufacture fantasy.
But today I won’t make one more Cliché
And write this poem to you.
No, no more clichés.
This poem is dedicated to those women
Whose beauty is in their charm,
In their intelligence,
In their character,
Not on their fabricated looks.
This poem is to you women,
That like a Shahrazade wake up
Everyday with a new story to tell,
A story that sings for change
That hopes for battles:
Battles for the love of the united flesh
Battles for passions aroused by a new day
Battle for the neglected rights
Or just battles to survive one more night.
Yes, to you women in a world of pain
To you, bright star in this ever-spending universe
To you, fighter of a thousand-and-one fights
To you, friend of my heart.
From now on, my head won’t look down to a magazine
Rather, it will contemplate the night
And its bright stars,
And so, no more clichés.